Aftonbladet – 5 mars 1860, sida 2

Article Image
En presterlig befordringstråga. Vi återgifva här den reservation, som hr Rosenqvist afgifvit mot konstitutionsutskottets beslut att ej hos ständerna anmäla behandlingen inom statsrådet af komminister Ignells besvär öfver det upprättade förslaget till Wallerstads och Järstads pastorat inom Linköpings stift:F ?Då konstitutionsutskottet den 17 Januari detta år till granskning förehade statsrådets protokoll n:r 24 af den 13 Oktober 1857, angående besvär öfver upprättadt förslag till Wallerstads och Järstads församlingars pastorat, beslöt utskottet, med 14 röster mot 9, att anmärkning eller anmälan inför rikets ständer, rörande detta måls behandling, icke skulle ega rum. Skiljande mig från pluralitetens åsigt, tillåter jag mig vördsamt härmed afgifva min reservation mot berörde beslut. Vid detta besvärsmål förekommer det märkliga och ovanliga förhållandet, att klaganden, komminister Ignell, blifvit af Linköpings domkapitel, öfver hvars åtgärder vid upprättandet af förslaget till ofvannämnda pastorat har besvärat sig, beskylld för irrlärighet, samt att till följd af denna hans irrlärighet hans kompetens blifvit, om icke bestämdt förnekad, åtminstone ifrågåsatt. Mig förekommer härvid först anmärkningsvärdt, att regeringen kunnat tillåta ett konsistorium att frambära inför tronen en så grav beskyllning mot en sökande prestman, utan att hvarken detta konsistorium, ej heller det konsistorium, hvarunder han såsom tjenstgörande komminister sorterar, blifvit ålagdt att ingå i någon laglig undersökning om denna svåra beskyllnings grund och befogenhet. Redan denna uraktlåtenhet synes mig med skäl böra läggas regeringen och framför allt den föredragande ecklesiastikministern doktor Anjou såsom en anmärkningsanledning till last, emedan den är ett förbiseende af den vård om kyrkan, som tillkommer K. M:t, såsom högste biskop, och till hvilken vård äfven obestridligen måste höra, att hvarje församling :må; blifva försedd med lärare, mot hvilkas lära och vandel ingen tillvitelse med fog må kunna göras.

5 mars 1860, sida 2

Thumbnail