Aftonbladet – 5 mars 1860, sida 2

I Manettes lilla bushåll,, liksom i otaliga andra, uppköptes de dagliga lifsförnödenheterna hvarje. afton, i små partier och i åtskilliga små bodar. Hvar och en sökte så mycket som möjligt undvika att väcka uppseende och afund. Under de sednast förflutna månaderna hade miss Pross och Jerry Cruncher tjenstgjort såsom uppköpare af hushållets förnödenheter; den förra bar kassan, den sednare korgen. Hvarje afton, vid lykttändningstiden, begåfvo de sig ut på denna förrättning. Ehuru miss Pross genom sin långvariga beröring med en fransk familj skulle kunnat hafva blifvit lika stark i deras språk som i sitt eget, om bon hade velat, så förhöll det sig dock med den saken så, att hon ville icke; följaktligen förstod hon af den der rotvälskan, (såsom hon behagade kalla det) icke mer än Cruncher. Hennes sätt att handla i bodarna bestod fördenskull deruti, att hon på vinst och förlust drog till med något saknamn, och om detta råkade att icke vara namnet på den sak hon ville ha, så såg hon sig omkring i boden till dess hon fick sigte på varan, lade hand på henne och höll henne fast till dess handeln var uppgjord. Hon prutade alltid, och det på det viset, att hon, för att beteckna hvad hon ville betala, alltid höll upp ett finger mindre, än krämaren böll upp, lika mycket huru stor, eller liten, summan månde vara. Se så, herr Cruncher, sade miss Pross, hvars. ögon voro röda af utgjutna glädjetårar; om ni är färdig, så ska vi ge oss af. Jerry afgaf. en hes förklaring att han var färdig. Hanfbade längesedan afnött all rost rån sina finger; men spikarna på hans hufvud hade ingenting förmått affila. . UForte, följer.)