Aftonbladet – 2 mars 1860, sida 2

Sekreterare för utlandet Veyezzi-Ruscallo. — Expeditionen på Upsala postkontor tyckes, att döma af en uppsats i Upsala-Posten. befinna sig i klena händer. Tidnirgen yttrar: Då den oordning: och suddiga expedition, som omedelbart efter hr Hoffmans aflägsnand: från härvarande postkontor derstädes gjorde sig gällande, ännu, om ock icke likaoefterrättligt som till en början, dock högst betänktligt fortfar, och det nya året icke tyckt medföra någon förbättring, måste vi gifva offentlighet åt det missnöje, som på så mång: båll uttalas. Såsom försök att förekomma vidare oordentlighet och trassel föreslå vi, at hvar och en, som från och med-nu ingående Mars månad finner enledning till anmärkningar mot härvärande postkontor för uraktlåtenhet och felaktig expedition, derom genast skriftligen underrättar oss, då vi omedelbart skola i tid.ingen anmäla det. Skulle, detta oaktadt, tidningar och bref uteblifva, reqvisitioner ej behörigen uträttas, brefväskor, som skola åt söder, skickas: åt norr -m. m., veta vi ingen lämpligare utväg, än att ansedda män inom orten och staden uppsätta en gemensamt undertecknad. skrift till kongl...poststyrelsen, hvari förhållandet allvarligen anmäles och, tillika anhållan göres, att styrelsen måtte utse en skicklig, med postgöromål väl hemmastadd och framför allt: för sträng ackuratess utmärkt posttjensteman, som förordnas att på eget ansvar sköta härvarande postverk. — Om nordiska festens firande i Lund be rättar en korrespondent till Malmö Nya Allehanda: Den nordiska fest, som igår firades å akademiska föreningen, torde hafva varit besökt af omkring 250 personer; bland hvilka medlemmar af Lunds och Malmös borgerskaper utgjorde ett ej ringa äntal. Inbjudne bevistade festen: biskop Thomander, nniversitetets rektor prof. Naumann, prof. Ek och rektor Sommelius. Den i sig praktfulla salen var å långsidorna dekorerad med .minnessköldar och de 5 nordiska universiteternas vapen. I fonden tronade konung Oscars bild. Gallerierna saknade ej sin vid dessa tillfällen vanliga dekoration. ÅA minnesskölsköldarne lästes namnen: Zedritz, Lagus, Hagen, Dahlbom, Bredman, Schack, Rudenschöld, Michelsen, Rotvitt, Hjerta, Arndt. Sedan supåen slutat, föreslog prof. Hagberg 1 korta men sköna ord en skål för pr Oscars minne. Den öfliga minnets skål föreslogs i ett lysande föredrag af prof. Svedelius, som dervid erinrade ifrämsta rnmmet om de 300, 200 och 150-åriga minnen fäderneslandet hade att fira 1860, nemligen 1560 såsom Gustaf I:s dödsår, 1660 såsom Carl Gustafs, 1710 såsom det år, då Magnus Stenbock stadfästade Carl Gustafs hjelteverk genom segren vid Helsingborg. Löftets skål utbragtets derefter af mag. Svahn med ett tal, hvari han framhöll dessa nordiska festers skandinaviska betydelse och den skandinaviska idens höjande inflytelse på studentföreningarnes utveckling och deras fosterländska anda. Sedermera föreslogos följande skålar: För konung Carl XV, för Danmarks konung, för Sverges konungafamilj och för universitetets kansler af prof. Chr. Naumann; för Danmark och dess universitet af mag. Herslow; för Norge af adj. Lysander; för Upsala af doc. Cavallin; för Finland af stud, Qvennerstedt; för Nordens qvinnor af stud, Weibull, och af mag. Herslow för prokansleren biskop Thomander. TI sitt svar yttrade den sistnämnde bland annat, att, om; såsom förut blifvit sagdt, svenska folket var ett minnesgodt folk, också. Sverge vore ett minnesrikt land, så minnesrikt att, äfven der man blott räknade efter 100eller 50-tal, dock något kunde råka att bortglömmas. Tal. ville erinra om en sman, som, en gång omfattad af det svenska folkets lika varma som korta förhoppningar, sedan 50 år för Sverge varit blott ett minne. Tal. hade år 1810 bland en jublande menniskomassa sett de milda, melankoliska anletsdragen af Sverges dåvarande kronprins Carl August, tvenne dagar förr än denne så oförmodadt slutade sitt lif, och ansåge minnet af denne furste, ur hvars graf välsignelse uppspirat för det folk, som af den lefvande hoppats sin upprättelse, väl värdt att läggas till de många och storä; hvilka festem firat. — Efter att hafva uttryckt de varinaste välönskningar för Lubds universitet och studentföreningen samt sinf förhoppning att,