Aftonbladet – 2 mars 1860, sida 1

Oxtorget; i J. F. Bromg, N:o 5 Norrlandsgatan; ismynt raden för fin stil (48 bokstäfvers utrymme). STOCKHOLM den 2 Mars. Af de med dagens post hitkomna norska tidningar finner man, att det resultat, till hvilket ekonom utskottet kommit inorska frågan, redan pr telegraf var bekant i Norge och rcdan framkallat några uttalanden. Författaren till Flyvebladet hade framträdt med ett n:r 4, uti hvilket han anställer några betraktelser öfver nämnde resultat. Han erkänner, att genom det förslag, som ekonomiutskottet beslutat göra. ha de, som fordrat en direkt inblandning från Sverges sida uti ståthållarefrågan, lidit ett nederlag, samt att stäriderna genom dess antagande icke skulle öfverskrida sin kompetens eller göra något direkt intrång i Norges rätt. Men han anser detta förslag i alla fall högst olyckligt, emedan det iskulle leda till ett alldeles motsatt mål, emot det, hvartill det sjelf anger sig. syfta. . Han menar att det visar ringa kännedom om norska nationalkarakteiren och om norska Storthinget att föreställa sig, det Norges statsmakter skulle bli mycket villiga att gå in på förändringar i unionsfördraget, derigenom att Sverge genom konungen hotade dem att omintetgöra landets önskningar om igagneliga reformer. Sverges rätt, — yttrar ihan — består-enligt den meningen icke i någon egentlig rätt, utan i rätten att hindra Norge från att vidtaga en gagnelig reform. Visserligen kunde det icke i och för sig sjelf jvara till någon nytta för Sverge, om Norges jinre regeringsorganisation lede af en brist, isom gjorde den mindre egnad att verka för sitt ändamål; Sverge måste tvärtom i denna isak ha samma intresse som Norge. Men om iSverge bade det i sin makt att hindra förändringen, så kunde Sverge just ur förändrinigens ändamålsenlighet för Norge söka utleta jalla de fördelar, som svarade mot Norges initresse för åtgärden, i det Norge skulle bli inödsakadt att lemna Sverge så många och så ;stora medgifvanden i betalning för dess samtycke, att Sverge finge betalt den valuta, som svarade emot— icke Sverges intresse i att iha bestämmelsen oförändrad, utan Norges initresse att få den upphäfd. Möjligheten för ISverge att genom konungens veto hindra en iför Norge gagnelig reform skulle på det sättet betraktas såsom en nationalförmögenhet för Sverge, och den skulle också i det hänsej ndet helt och hållet ha karakteren af konitanta penningar, att man endast begagnade, len, föratt göra sig af med densamma på fördelaktigaste sätt. Författaren visar, att.om: jen dylik metod skulle kunna sättas i verket, ;så skulle det stå i svenska representationens jmakt att belägga Norge med ettborgerligt injterdikt, liknande det andliga, som påfven foridom lade på, de länder och furstar, som ej jville underkasta sig hans öfverhöghet; samt jatt å andra sidan Norge skulle med samma medel och med samma rätt kunna skaffa sig jöfverhöghet öfver Sverge, om norska StorItbinget ville gripa sig an på samma sätt och uttala önskningar mot svenska reformer. i Norska Afienbladet, som efter det nyligen iskedda redaktörsombytet uppträdt med mycken hbofsamhet och meddelat åtskillliga verkliga sakupplysningar, yttrar med anledning af samma underrättelse följande: Dalmanska motionen har, enligt erhållet teilegram, kommit i ett nytt skifte. Ekonomiutskottet tillstyrker: nemligen, i anledning af densamma, att rikets ständer måtte hos K. Maj:t anbålla att sanktionen på norska Stor)thingets beslut om ståthållarbefattningens afIskaffande måtte uppskjutas tills ärendet kan I föredragas i sammanhang med en allmän re;vision af föreningsfördraget. Då man frånigått tanken på att anhålla om ärendets afgörande i sammansaft statsråd, tyckes man jsåledes ha -uppgifvit inblandningstätten i inågon direkt form. Så til vida innehåller visserligen ekonomint kottets betänkande ej blott en modifikation af motionärens syftemål, utan ett verkligt förkastande och en desavueiring af de Nordströmska åsigterna. Men äfven mot den form, ekonomiutskottet vill gifva yrkandet, måste man på det bestämdaste protestera från statsoch folkrättens ståndpunkt, ity denna form innebär dock den föruteättningen att de svenska ständerna skulle ega rätt att blanda sig ien uteslutande norsk fråga och att intervenera mellan de norska statsmakterna; kränkningen af Norges statsrättsliga stälning skulle blifva lika svår, under byad form Sverges ständer än förklädde sin fordran på at: utöfva inflytande. Det är blott på ett sätt, som Norges ställning inom unionen rätt respekteras: det derigenom att Sverges ständer afhålla sig från allt slags opinerande. Kränkningen at vårt lands statshöghet och politiska sjelfständighet är i principen lika stor, antingen inblandningen sker medelst påstående att ståthållareembetet är en fördragsmässig institution, som ej af biott den ena sidan kan uppvifvas, eller den sker medelst fordran att ärendet skall afgöras i sammansatt statsråd (såsom ett mål, hvilket angår begge rikena), eller slutligen genom en anhållan om uppskof tills en allmän revision kan ega rum.s Alla lessa sätt äro blott olika uttrycksformer för samma tanka. Medan ekonomiutskottet fattat ofvannnämntre kalla, orörliga figurerna, att det förbåller sig såsom jag sagt, medborgare Defarge?n