Aftonbladet – 2 mars 1860, sida 1

tre kalla, orörliga figurerna, natt det förbåller sig såsom jag sagt, medborgare Defarge?n Defarge kastade en mörk blick på sin hustru och svarade endast med ett hostande ljud, som skulle föreställa ett ja. Skulle ni vilja låta lillan komma in med miss Pross, Lucie? sade Lorry, som i röst och sätt sökte visa sig så artig som möjligt mot de besynnerliga gästerna. Vår hederliga miss Pross, Defarge, är ett engelskt fruntimmer, som icke förstår franska språket. Den käcka miss Pross, hvars grundfasta öfvertygelse; att hon alltid var ett strå hvassare än hvilken utländning som kelst, icke kunde skakas af någon motgång eller fara, inträdde med korslagda armar, och sade på ergelska till La Vengeance, som bon: först fick sigte på: God dag, hon som ser så stursker ut! Hur mår hon sjelf? .Hon hugnade äfven fru Defarge med en liten britisk hostning; mes ingendera af de två tycktes gifva synnerlig akt på henne. Är det der hans barn? sade fru Defarge, som nu för första gången gjorde ett uppehåll i sin stickning och med strumpstickan pekade på lilla Lucie, liksom hade det varit eu af Nornorna, som pekat på henne. :a, madamep, svarade Lorry; detta är vår stackars fånges älskade dotter och enda barn.s Den skugga, som fru Defarge och hennes sällskap bredde, tycktes falla så mörk och hotande på barnet, att modren instinktmässigt föll på kvä på golfvet bredvid den lilla och tryckte henne mot sitt bröst, Besagda skugga tycktes då falla mörk och hotande på både moder och barn. RR Nog nu, min gubbex, sade fru Defarge. Jag har sett dem. . Vi kunna nu gå.n Men hennes tvungna sätt innebar tillräckligt af hot — icke ett öppet, utan. ett dold och obestämdt — för att uppskräma !Luci