Aftonbladet – 1 mars 1860, sida 2

diatw Derutaf ser man att principbn, att rigifva bönderna utan att låta dem få beålla jorden, blifvit af kejsaren helt och hålet förkastad. Det är ett obestridligt faktum, att Ryssland vestår af de mest olikartade delar. Så har ..ex. guvernementet Moskwa blifvit efter de ndra i emancipationsfrågan, emedan. det har å många fabriker. . De lifegna, som arbeta i lem, betala en dryg skatt till -sina herrar, vilka följaktligen icke känna någon särdees lust att frigifva dem. Guvernementet Jaroslaw skulle blifva alldeles förloradt såsom man der uttrycker sig), emedan bönlerna derstädes till största delen emot obrok dka -handtverk ide större städerna eller arveta hemma på fabrikerna. För dessa båda provinser är en skadeersättning i penningar på isätt och vis nödvändig. I Bessarabien äro bönderna fria; men för att, ställa sig väl hos regeringen, påyrka embetsmännen att godsegarne skola gifva bönderna jord, hvilket de naturligtvis ogerna vilja gå in på. (Slutet följer.) Om opinionens tyranni mot qvinnan. Tidningen När och Fjerran innehåller under denna tubrik-en artikel rörande ett ämne, som ofta varit bragt på tal; men icke för ofta kan behandlas och framställas till behjertande, om det :skall kunna lyckasatt åvägabringa tödiga reformer härutinnan i sed och opinion, der man vanligen mötes af en långt segare och svårhandterligare konservatism än då det gäller lagar och institutioner. . Vi anse oss böra i sin helhet reproducera denna artikel, som är af följande innehåll: K Vår tid har egnat en välsignelserik uppmärksamhet åt qvinnans ställning. Stora och små tidningar fesonera deröfver. Stora och små författare hafva täflat öch öfverträffat hvarandra i vältalighet häröfver. Lagförändringar hafva genomdrifvits af oändlig vigt. Qvinnan har fått lika arfsrätt; rättighet att blifva myndig vid 25 år; motioner hafva ytterligare blifvit väckta vid riksdagen om giftomannarättens afskaffande redan vid 15 år; om gift qvinnas rättighet att obehindradt undandraga sig en grym eller besvärlig man; om tillträde till embeten och handtverk;-. om uppfostringsanstalters upprättande på statens bekosnådt. Men besynnerligt nog har ingen talat om opinionens tyranni mot qvinnen: Frihet, fribet! ropar man, och hvad menar man då med frihet? Så länge det anses för opassande att en qvinna är fri, blir den frihet man skänker henne endast en börda mer, ty qvinligheten skyggar för tadlet, qvinligheten såras af hånet och en qvinnas rykte är som ett poleradt stål, man: andas derpå och det blir matt. Hon afstår heldre sin frihet än sitt anseende; så länge opinionen är nog rå att fråndöma henne det sednare, om hon begagnar den förra. Så länge konvenanhsens barbariska råmärken icke utvidgas, så länge opinionen icke sadlat om; blir den frihet lagen-och några tänkares rittskänsla medgifvit henne, lik de dyrbara perlor, som en resand,e försmäktande af törst, nittade i öknens -brännande sand. Man stiftar lagar, föreslår reformer och bes reder frihet för den lilla del af qvinnor, som kanske minst är i behof deraf, medan man förbiser den stora massan, som lefver i det hårdaste moraliska och ekonomiska betryck och som minst kommer i åtajutande af ifrågavarande reformers goda resultat, de ogifta och medellösa. Tänkom oss en ung qvinna i denna kategori! Den lika arfsrätten gagnar henne föga, ty hon har intet att ärfva. Rättighet att blifva myndig tjenar henne heller icke till mycket, ty hennes målsman är minsann icke angelägen att lägga sig utihennes attärer, hvilka vanligen reduceras till bekymmer och brist. Hon behöfver således icke göra ansökning om en myndighet, som ingen har intresse af att neka henne. Giftomannarätten behöfver hon i de flesta fall icke heller frukta, ty hennes giftoman ser gerna om något parti, huru skralt som helst, yppas, hvilket kan befria honom från omsorgen om henne. Hennes värnlöshet har från barndomen garanterat henne den frihet och de rättigheter öfver sin person, som lagen nu äfven bekräftat. Men hvartill kan hon nu använda denna frihet? Hon vantrifves af beroende i andras hem och bor för sig sjelf. Straxt äro onda tungor i rörelser, och om hon icke är alltför vederstyggligt ful och gammal, utkastas misstankar och reflexioner, hvilka hastigt växa till historier och skandaler, utan att hon gifvit verklig anledning dertil. Hon går ensam på teatern en afton, af det enkla skäl att hon icke har råd att bjuda nåon med sig och ingen af hennes få bekanta för tillfället har tid eller lust att följa henne. Genast finner man det underligt. Man ser ned med en viss ömkan på henne om hon är tarfligt klädd, med förolämpande misstankar om hon är väl klädd, och knappast kommer hon ut på gatan, förr än närgångna kavaljerer, likt nattblackor, flaxa fråm, för att om möjligt begagna sig af hennes värnlöshet och göra sig lustiga öfver hennes brott mot konvenansen. Hon fattar tycke för en man; men om hon genom en min, ett ord, en rodnad förråder sig, brista alla åtlöjets åskor lösa öfver hennes hufvud. . Hon kallas giftassjuk, karrikeras och utpekas såsom ett under af oskicklighet och excentriskt pjosk. : : Eller, — hon . fängslar en mans intresse. Han har förälskat sig ända fill galenskap i