Aftonbladet – 1 mars 1860, sida 2

räkning uppställd på denna plats, som låg för sig sjelf och väl till hands. Men hvilka arbetare och hvilket arbete! Slipstenen var försedd med en dubbel vef, och svängdes ursinnigt omkring af två karlär, hvilkas ansigten, då deras hår flög bakut hvarje gång de vid vefningen böjde sig tillbaka, voro grymmare och gräsligare att skåda, än de grymmaste vildars i sin mest barbariska utstyrsel. De hade sotade ögonbryn och lösskägg på sina svettiga, af blod nedsölade, af skrålande och tjutande förvridna ansigten; deras ögon brunno af djurisk vildhet och sömnlöshetens feberglöd. Under det nu dessa odjur vefvade och vefvade, slängdes deras tofviga lockar än fram öfver deras ögon, än tillbaka öfver halsen. Några qvinnor hällde emellanåt vin i munnen på dem till förfrisk. ning; och det röda vinet och den ström af eldgnistor, som slögos ut från slipstenen, inböljde den fasansfulla gruppen liksom i en atmösfer af eld och blod. I hela denna skara kunde man icke upptäcka en enda varelse, hvilken icke var nedsölad af blodfläckar: Knuffande hvarandra för att först komma fram till slipstenen, framträngde karlar, nakna intill medjan, med sådana fläckar öfver hela kroppen; karlar, i alla möjliga slags paltor, med sådana fläckar på alla dessa paltor; karlar, djefvulskt utstyrda med byten efter mördade fruntimmr, såsom spetsar, kragar, sidenband, alla dessa små persedlar genomdränkta af blod. Yxar, knifvar, bajonetter, värjor, allt som medfördes för att slipas, var färgadt af blod. Somliga buro huggvärjor, fulla af skåror, hängande öfver handlofven på lärftsrimsor, klädeslister med mera dylikt, allt indränkt i samma färg. Och när de ursinnige bärarne af dessa vapen ryckte dem från den gnistrande slipstenen och skyndade tillbaka ut på gatorna, lågade samma röda färg i de