Aftonbladet – 27 februari 1860, sida 3

Stookholms befästande. (Forts. fr. torsdagsbladet). . Vi öfvergå nu till förf:s inkast, med afseende på defästningsfronternas, enligt hans förmenande, föga Tämspringande läge, för att freda staden mot bombkast. De mest framspringande verk så å norra som södra fronterna äro belägna omkring 4500:alnar framör den del af förstäderna, som börjar vara något ätare bebyggd. Fiendens första linie blir åter omsring 4500 alnar framför dessa verk, hvarifrån han nåste framgå med löpgrafvar, för att på lämpligt stånd placera sinaförsta batterier. Under belägrin5ens första period kan således ingen bombardering somma ifråga; men möjligen under fortsättningen eraf, dock utan att utsträcka sig till den mera tätt ebyggda delen af staden, förrän fienden nalkats be:ydligt närmare befästningen. Men denna olägenhet. lelar Stoekhölm med snart sagdt alla andra befästade Dlatser, oss veterligen ingen enda undantagen. Paris förstäder äro på flera ställen utsatta för bombkast, ikaså Gönnua, Verona, Rastadt, Posen, Komorn, KraKau m. fl. Ja, vid jemförelse befinnes Stockhölm, genom sina befästningar, vara den mest skyddade plats af alla de, som i sedhare tider fått så vidt utsträckta befästningslinier. Förfis uppgift af 5 olika ställen, hvarifrån en mera verksäm bombardering skall kunna ega rum, tål betydlig inskränkning. Således finnes ingen punkt i närheten af Gröndal, der fienden, med någon slags sannolikhet, skall kunna uppehålla sig, enär hela den trakt, som ligger norr OM vägen från Vintervik till Trekanten, måste betraktas såsom helt och hållet i de belägrades händer, dels genom de permanenta verk som finnas der, dels Zenom den lätt försvarbara posten emellan Trekanten och Mörtviken, den kraftiga medverkan oberäknad, söm skärgårdsflottan vid detta försvar kan lemna. Alldeles enahanda är förhållandet på befästningsliNiens venstra flygel, der en lika beskaffad afskärning emellan Svindeisvik och Järlasjön kan verkställas, samt fienden hållas på afstånd genom batterier på e midt emot liggande öarne. På höjderna vid Stenbrottet och Norrbacka kan fienden icke uppträda, Örrän verken vid Haga och Ingenting blifvit tagna, SOM bestryka dalgången på ömse sidor om Solna. enom det kraftiga stöd, som fältanläggningar på denna platå erhålla af nyssnämnde permamenta verk och bakomliggande linier, kan här ett hårdnackadt motstånd göras, helst fienden här blir utsatt för en koncentrerad eld. : På detta sätt finnes nära nog inSen punkt, på Hvilken sida fienden än vill kasta sig, der icke, med stöd af de permanenta verken, hans främgång kan hårdnackadt bekämpas. Men sättet kan icke förut bestämmas, såsom hufvudsakligen beroende af fiendens anfall. Att på förband utföra såaNa anläggningar, skulle i de flesta fall leda til onyttiga och onödiga kostnader genom expropriatioNer, underhåll m. m., utan att dock möjligen i beVvets stund befinnas fullt ändamålsenliga. Att ett kraftigt försvar måste vara bygdt på sådana framskjutna posters intagande, förstås af sig sjelft, och vad de kunna uträtta, derom vittnar försvaret af Sebastopol. Men derigenom afhålles äfven fienden i det längsta från att kasta bomber i de mera tätt bebyggda stadsdelarne, och förf:s anmärkningar förlora äfven härigenom sin hufvudsakligen och tydligen åsyftade verkan, att härför uppskrämma allmänheten. Sådant visar sig förhållandet, från ena sidan betraktadt. Deremot kan man med temlig visshet antagas att för framtiden ingen sådan bombardering