Aftonbladet – 24 februari 1860, sida 3

Ekonomintskottet och Skolagan. Vi meddela här med nöje nedanstående, med B—n signerade artikel ur Posttidningen rörande skolagan. De deruti uttalade åsigter öfverensstämma helt och hållet med våra egna i detta ämne, och förf. utvecklar dem här med en styrka i bevisning, som bildar ett märkligt motstycke till den klena argumenta.tion, hvarmed ekonomiutskottet försökt sig på försvaret af stryksystemet i skolorna: Det kan icke nekas att ekonomiutskottet vid denna riksdag spelar en ganska egendomlig roll och lemnat en mängd betänkanden, hvilka så väl till anda som uppställning äro egnade att väcka uppmärksamhet. När man ser en sådan behandling af vigtiga frågor — frågor som böra vara ambitionssaker för hvarje ständerförsamling — mörkna utsigterna för framgång af ett stort antal andra samhällsvigtiga reformer, som bero på ekonomiutskottets beredning. . Ikonomiutskottets utlåtande n:o 29, beträffande motioner angående förbud mot kroppsagas användning i skolorna eller bestämda ansvarsstadganden för olaga skolagas utde-. lande, lärer icke heller af tänkande läsare kunna hänföras till de lyckade försöken, vare sig att utreda frågor eller författa betänkanden. Utlåtandet lyder sålunda: Att missbruk af bestående lagbestämmelser kunna vara att befara lika väl hvad skolstadgan beträffar, som med afseende på hvarje annan till efterlefnad fastställd lag och förordning, kan utskottet icke be. strida; men då motionärerna på intet sätt visat olämpligheten af de i sednaste nådiga skolstadga, den 29 Januari 1859, med så mycken försigtighet och varsamhet gjorda straffbestämmelserna, förutan hvilkas bibehållande det, enligt utskottets förmenande, skulle falla sig snart sagdt omöjligt att upprätthålla nödig tukt och ordning inom skolan, så lärer väl ej heller för visadt synnerligt okynne hos skolungdom kroppslig aga helt och hållet böra borttagas, utan torde det i sådana fall vara i sin ordning, att läraren får bibehålla den honom i skolstadgan medgifna och tnligt naturen af all uppfostran honom tillkommande rättigheten att, på ett faderligt, det är mildt men allvarligt sätt, tillrättavisa felande lärjungar, helst han dervid har sig ålagdt att alltid aktgifva på att bestraffningen icke utöfvas af nyck eller öfverilning, samt då härtill kommer att i oftaberörde nådiga skolstadgas 53 uttryckligen finnes föreskrifvet, att lärjunge, först sedan han, genom fortfarande okynne och sjelfsvåld, visat afidra straff vara utan verkan, må, efter af rektor gifven varning för påföljden, i händelse af ny förseelse, med lindrigare kroppsaga bestraffas, finner utskottet sig böra tillstyrka: att motionärernas hemställan om -förbud emot användande af kroppsaga i rikets elementarläroverk. och folkskolor icke må till någon rikets ständers åtgärd föranleda. Det förefaller helt kostligt att på samma gång utskottet, tvärt emot hvad som säkerligen är dess skyldighet, underkänner motionärers begäran på den grund, att derför icke blifvit anförda tillräckliga skäl, likasom om utskottet icke skulle behöfva se på nationens sannskyldiga nytta och öfverlägga om begäran kan ha skäl, hvilka icke blifvit anförda — kommer utskottet, då det gäller att anföra sina anledningar till afslag, med inga andra än ett förmenande?, för hvilket inga andra skäl blifvit anförda än ett subjektivt tycke, Häraf följer.anspråket att utskottet är en auktoritet eller ?smakdomare?, hvilken icke be. höfver bestämma sig närmare än för hvad som smakar honom. eller icke. Vi måste lemna derhän huruvida detta sätt är förenligt med utskottets ändamål: att utreda frågorna och på grund af utredningen gifva ständerna råd, Hvar finnes t. ex. någon grund anförd för det påståendet, att uteslutandet af rättigheten att i. skolorna utdela stryk skulle snart sagdt (2) omöjliggöra upprätthållandet af nödig tukt och ordning? Finnes någon som tror detta påstående blott på den grund, att ekonomiutskottet kategoriskt förklarat att så är? Och ligger icke just uti denna nakna förklaring något som varnar mot atttro densamma, enär, om några grunder kunnat anföras, de säkerligen blifvit anförda? Det är icke nog att spekulera på omöjligheten för motsidan att be. visa motsatsen, då denna icke kan fullkomligt ådagaläggas. genom annat än erfarenheten, hvilken icke kan vinnas förr än kroppsagan en längre tid varit afskafad: Också har man, der det verkligen gäller räsonement, der det gäller begär att föra nationen framåt öfvergifvit detta slags dame-logik; hvilken skulle hindra äfven den modigaste att gå öfver gatan, emedan han alcrig kunde vara viss om att han icke på halfva vägen fölle. Det är något särdeles underhållande att höra utskottets förklaring att rättigheten att utdela stryk ligger i all uppfostrans natur. När upp. fostran i ett eller annat afseende misslyckats, så att stora dumheter begås, har man nu åtminstone fått någonting gifvet att gissa på, något som kanske manquerat, någon rättig. het, hvars underlåtna begagnande vållat Oredan. Sanningen att säga, innebär icke denna upptäckt något nytt, och utskottet bar att åbe. ropa exemplet af bonden, som band hösäcken bakpå den kungliga vagnen och icke gillade någon annan räson? än örfilen, då det gällde att borttaga detta obehöriga appendix. Men tyvärr är det goda icke nytt och det gamla nya icke godt. Våld behöfves mot våld; våld behöfves för att värna land och rike mot rofgiriga och herrsklystna fiender; för att värna den värnlösa oskulden mot den orättmätiga öfvermakten; för att värna den personliga säkerheten; för att värna sig och andra mot ögonblickets hotande fara. — Det är många tillfällen så våld är och länge kommer att blifva icke blott ursäktligt, utan nödvändigt och Dyttigt; och vi höra icke till dem, som önska eller gilla blinda lagar och en döf lagstiftning, hvilka bestraffa våldet blott för väldets skull, utan alt taga i betraktande hvad som föranledt detsamma. Icke heller tro vi att man kan genom bestraffning utrota allt våld, sotn icke Kerr a tjenstens vägnar, ehuru man bör söka alt så mycket möjligt är förekorsma våldsam. heten och genom civilisationen göra den obe. höflig. Men då ingen våldsamhet ör att af. yra, har civillagen redan borttagit de af. fiktiva straffen och i ställ tberöfvat de brotts. liva friheten och i vista fall straffat genom