Aftonbladet – 24 februari 1860, sida 2

genom några egendomligheter, hvilka läto sluta till hans kännedom i orientaliska språken. Han talar ieke gerna mycket; man måste finna medel att på naturligt sätt förmå honom dertill; man förde honom fördenskull till det numismatiska kabinettets rika orientaliska samlingar. Vid anblicken af de flera skålpund tunga guldplåtar, hvilka schacken af Persien hade tagit ur sin skattkammare för att betala krigskontributionen år 1828, började Schamyl läsa på de derpå befintliga inskrifterna;han talade med hög röst. På några af dessa plåtar finnes den vanliga formeln: Det finnes ingen Gud utom Allah! Mohammed är Allahs utsänäe. Ali är Allahs Waly (utvalde, sändebud, vän!) — Schiitiska formell sade Schamyl, i det han såsom Sunnit sakta skakade hufvudet. Såsom sådan intresserade honom hufvudsakligen de osmaniska mynten, hvilka han undersökte med så lifligt intresse, att han nästan höll på att förgäta böntimman. I ett aftonsällskap hos generaladjutanten von G., hvilken hade ett litet antal personer hos sig, kunde vi emellertid bäst och mest obehindradt observera furstens ansigtsuttryck och lära känna hans själsför mögenheter. Några öfvade orieotalister voro närvarande. Man kunde utan många omständigheter ställa frågor på honom och inleda ett samtal med honom. Generaladjutanten baron v. L. visade honom den plan, som han hade utkastat mot Gunib, den sista tillflyktsorten för Schamyls makt, och der, såsom han sjelf sade oss, han trodde sig för två år säker och skyddad mot hvarje angrepp. Då nu Schamyl undersökte denna plan med den största uppmärksamhet, visade han stället af en i söder förgäten, på lika afstånd från Kolsu och foten af berget liggande by, han gjsrde den anmärkningen, att högslättens figur framställde ex alltför stor hopträngning mot öster, och anspelande på de tre klippväggarne, sade han: De äro ställda. liksom de tre listerna på detta bord i det han visade på det bord, på hvilket han höll sin hand, framför divanen der han hade satt sig. Uttrycket ihans ansigte var i detta ögonblick högst betydelsefullt, och man läste djupa tankarspå hans panna, Då en gång äfven Abdel Kaders namn blef uttaladt, frågade Schamyl en närvarande hög främling, huru många år denuc hade kämpat och huru talrikt dew manskap hade varit, som stod under hans vapen, Man svarade bonom: 16 är och 16,000 man. Han skrattade härvid, liksom om han, som hade gjort; längre motstånd och förenat 50,000 man på otillgängliga! orter, ville anställa en jemförelse till sin fördel, Samme främling hade sagt honom, att hans