Aftonbladet – 22 februari 1860, sida 2

hängig del af Sverge. Men i alla händelser, hvad finnes väl för sammanhang mellan de båda staternas ställning till utlandet samt deras internationella och deras inre angelägenheter? De främmande makternas åskådningssätt med afseende på de förenade rikenas ställning till dem, hvad har det att göra med de öfverenskommelser, hvilka blifvit, de främmande makterna åtspordan, träffade emellan Sverge och Norge angående deras inbördes förhållanden? Um Sverge för sin del förklarat — såsom Sverge verkligen gjort — att Norge är ett fritt och sjelfständigt rik-?, tillintetgöres denna förklaring derigenom, att det tilläfventyrs kunde behaga Ryssland, Österrike eller hvilken annan främmande makt som helst, att betrakta Norge såsom ett ?accessorium? till Sverge? Kan sådant gifva Sverge någon rätt att inblanda sig i de grundlagsändringar, hvilka beslutas uti ett rike, hvilket Sverge för sin del erkänt såsom fritt och sjelfständigt? Om denna sista fråga måste besvaras med nej, hvad gemenskap finnes väl då mellan allt det myckna talet om de förenade rikenas ställning till utlandet och den å bane varande frågan om ståthållareembetet? Alldeles ingen. Må man derföre upphöra med dessa utflykter på sidan om det nu förevarande ämnet. Innan vi lemna Allehandas genmäle på br Malmströms granskning böra vi nämna, att flera punkter i densamma, uti hvilka granskaren rent ut tillvitat hr Nordström uppenbara försök att vränga sannin,enn, helt och hållet förbigås af Allebanda. I stället undfägnas hr Malmström flitigt med tillmälen, hvilka antyda, att det betraktas såsom ett verkligt crimen lese, att han dristat yttra sig om den utmärkte representanten. Han tillrättavisas allvarligen för det han onödd och opåkallad uppträdt att granska en riksdagsmans riksdagsanförande ; för det han med dumdristigt öfvermod angripit deisamma; för dethan icke förmått tygla sin hatfulla stridslust, för det han uppträ :t med oforskämda beskyllninJjar 0. 8. V. Det är beklagligt, att vi skola behöfva erinra en offentlighetens organ derom, att här i landet finnes en lag, och lyckligtvis grundlag på köpet, enligt hvilken det står hvarje för. fattare fritt, att öfver allt hvad som är elle; kan blifva föremål för mensklig kunskap, ge nom tryck sina tankar kungöra; att frår denna rätt universitetslärare icke äroute slutna, likasom riksdagsmäns riksdagsanfö randen icke heller äro undandragna der deraf härflytande offentliga granskning, vor representanten, som hållit dem, än så utmärkt och vore han än yttermera både riksarkivaric och kanslerssekreterare: