Aftonbladet – 22 februari 1860, sida 2

dre erbjudits tillstånd att för hemresan begagna den lägenhet, som aftonen före examensdagen sig erbjöd. Att för öfrigt, under de tvenne månader jag hade äran föra befälet öfver gemensamt församlade svenska och norska officerare, icke det ringaste gnabb dem emellan föreföll, utan att ibland alla rådde en utmärkt disciplin och anda, gör jag mig till pligt att samvetsgrannt vitsorda. Stockholm den 20 Februari 1860. C. G. Lagercrante. Major. — Från Karlstad skrifves: Wermlands Naturhistoriska Förening hade sitt årsmöte sistl. Tisdag. Dervid tillkännagafs att föreningen nu utgöres af mer än 60 medlemmar och att dagligen nyå ledamöter taga inträde. De redan erlagda inträdesoch årsafgifterna hade uppgått till 443 rdr, hvarföre föreningen ock skyndat att å sin skuld till kongl. hushållningssällskapet afbetala 250 rdr eller balfva skuldbeloppet. Föreningen, som vid detta tillfälle antog de föreslagne stadgarne, bestämde ock vilkoren för en blifvande konservator, och kan man således nu säga att föreningen är i lika ordnadt skick som full verksamhet. Bidrag till museum inflyta ganska ofta, och hela saken synes omfattas med intresse. Den nyvalda bestyrelsen består af: hrr bergmästare von Scheele, ordförande, lektor von Gegerfelt, skattmästare, doktor Lagerstedt, intendent, samt hrr lektor L. M. Larsson och läroverksadjunkten Hammargren. Till revisorer af räkenskaperna valdes hrr auditör C. W. Geijer och v. kronofogden Sandelin. — Uppgift till svenska läkaresällskapets protokoll, tisdagen den 21 Febr. 1860, rörande sjuklighet n i hufvudstaden under förflutna veckan: Sjukligheten ej betydlig. Allmännast hafva förekommit: katarrer och frossor; dernäst: halsflusser och bröstinflammationer ; mindre allmänt: reumatismer och diarreer; spridda fall af skarlakansoch gastriska febrar, vattkoppor och dysentriska diarr6er. På serafimerordenslasarettet: sjukantalet för dagen 300, hvaraf 172 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomna under veckan: frossör, lunginflammationer, gastriskt nervösa febrar och 7 fall af fyllerigalenskap. På garnisonssjukhuset: sjukantalet för dagen 194, hvaraf 113 på afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under veckan: mest frossor och katarrer. På provisoriska sjukhuset: sjukantalet vid veckans slut 199, hvaraf 149 invärtes sjuka; inkomna: i koppor sjuka 4. På barnsjukhuset: sjukantalet för dagen 40; inkomna under veckan: kroniskt sjuka. På D:akoniss-sjukhuset: sjukantalet 17; inkomna: frossa och reumatism. På Stockholms stads och läns kurhus: sjukantalet för dagen 145, hvaraf 116 från staden, 29 från länet. Bland de fattiga: katarrer, reumatismer, frossor, bröstinflammationer, diarr6er, kikhosta och gastriskt nervösa febrar. I fängelserna: diarr6 och frossa. I sitt anförande till presteståndets protokoll den 11 sistlidne Januari angående ståthållarefrågan berättar hr riksarkivarien Nordström huru: de fyra stormakter, som garanterat föreningen, afsände till den under prins Kristians ledning improviserade regeringen i Kristiania fyra kommissarier med uppdrag att förklara, att Sverges suveränitet öfver Norge i enlighet med Kielerfördraget ovilkorligen skulle apprätthållas, och Norge icke kunna betraktas annorledes än såsom en afhängig del af Sverge; och detta mina herrar, — tillade hr Nordstöm — är oförändradt ännu i dag den ställning Norge på den positiva folkrättens område intager. De med särskild stil utmärkta orden voro på enahanda sätt utmärkta vid anförandets offentliggörande i Dagligt Allehanda, hvilken tidmng vi ha till visshet gränsande anledning tro ha återgifvit detsamma så som hr Nordström önskade detsamma återgifvet. I adjunkten Malmströms granskning af ifrågavarande anförande anmärkes likväl, dels, att Kielertraktaten uttryckligen stadgar, att Norge skulle utgöra ett-konungarike förenädt med Sverge, — ochatt detta är någonting helt emnat än men afhängig del af Svergen; dels ock, att de ord, som hi N. lagt i de fyra kommissariernas mun, icke vorevatt finna i någon af de offentliga akter, som voro för hr Malmström tillgängliga, ut:n tvärtom stode i fullkomlig strid med dessas innehåll; hvarföre hr M. formligen utmanade hr Nordström att styrka sanningen af sitt påstående och förklara den motsägelse, hvari detsamma står till de offentliga akternas vittnesbörd. Hr Nordström har ännu icke upptagit denna bandske. Tidninger Dagligt Allehanda för i går afton söker deremot bemöta hr Malmströms granskning), och dess tre spalter långa artikel upptages till största delen af ett försök att borträsonnera hr M:s nyss anförda invändningar. Der bevisas också ganska riktigt, med anförande af en mängd källor, att de fyra stormaktskommissarierna verkligen hade uppdrag att påyrka Norges förening med Sverge enligt fördraget i Kiel. Allehanda bevisar således jemnt upp det, som hr Malmström aldrig bestridt; men märkvärdigt nog har på hela de tre spalterna icke funnits plats att ens inrymma de ord, hvilka hr M. attackerat, nemligen att Norge icke skulle kunna betraktas annorledes än såsom en afhängig del at Svergen. Det var påståendet att kommissarierna skulle ba främställt något sådant yrkande, som hr M. utmanade hr riksarkivarien att bevisa. Den punkten har dock åtminstone Dagligt Allehanda icke vågat ens vidröra, utan försökt slingra sig ifrån saken, dels genom att inbilla allmänheten att hr N. endast talat om Norges förening med Sverge enligt fördraget i Kiel (hvilket likväl aldeles icke talade om någon afhängig del), dels genom att 1 en nöt helt kavalierement förklara, att hr N. icke laggt kommissarierna några ord i munnen, utan blott berättat hvad uppdrag de hade af sina respektive regeringar. i Sådant är det försvar, som anföres för ett påstående, hvilket förklarats ännu i dag bestämma Norges folkrättsliga ställning och göra Sverge till den principala staten! Tack vare hrr Malmströms och Rydins uppträdande, har dock nu detta tal om principale? och accessorium? blifvit å Allehandas sida uttryckligen begränsadt derbän, att endast afse de förenade rikenas ställning till utlandet,