Aftonbladet – 22 februari 1860, sida 2

Nya palllor Ior anglallygel U-GcValla, we-q, stergötland, Strömkarlen och Halden, hvarförutan ett större staket tillverkas för domkyrkoplatsen. Reparationer pågå med ångfartygen London, Kattegat, Hal and, Wikingen, Strömstad, Uddevalla, Westergötland, Wenern, ): Mariestad, Arvika, Trollhättan, Wettern, von Sydow, Lidköping, Niord samt norska ångfartyget Halden: (G.-P.) — Göteborgsposten afslutar i det med dagens post ankomna numret en följd af upp-j sat er öfver frakttaxan på vestra stambanan, hvaruti på ett ganska slående sätt visas nödvändigheten af en förändring i densamma, Vi torde få tillfälle att närmare återkomma till Göteborgspostens artikel. — Rörande den föreslagna Örebro—Halsbergsbanan återgifva vi vr Nerikes Allahanda följande uppsats: Sedan det nu blifvit sannolikt, att statens jernväg kommer att dragas genom mellersta Nerike, är det tvifvelsutan af stor vigt att noga betänka frågan om en förening mellan Örebro och hufvudbansträckningen, sannolikt en bana Örebro—Halsberg. Den Rosen—Akrellska jernvägskomitåns åsigter, enligt hvilka städerna Örebro och Jönköping skulle blifva medelpunkter för Sverges Jernvägar, hafva, som man vet, fått ifriga motståndare i öfverste Ericson och hans anhängare, och:opinionen, ännu vid sistlidne riksdag ganska intresserad för den 8. k. norra sträckningen, ehuru i afgörandets ögonblick besegrad, har efterhand gått öfver på motsidan och torde nu mestadels vara för en sträckning af hufvudbanan genom mellersta Nerike, på ett par mils afstånd från Örebro. Dock ha K. M:t och jernvägskomitån ansett -en förbindelse mellar hufvudbanan och Örebro i alla händelser så vigtig, att man föreslagit, det en bibana redan före nästa rksdag borde byggas från stora banan till Örebro. Om detta förslag har ej varit mycket tal, enär det väl på de flesta håll ansetts sannolikt, att det med lätthet skulle gå igenom, åtminstone såvida inga särdeles talande skäl från orten anfördes för någon i dess intresse tjenligare bansträckning: Sådana anspråk framställdes dock ej, och man, tog för gifvet att regeringens förslag i detta fall skulle godkännas i alla instanser. Istatsutskottets afdelning törnade dock förslaget emot. Man beslöt der i stället tillstyrka, att ett statslån skulle lemnas det bolag, som kunde vilja bilda sig för att bygga och underhålla vägen. De utskottsledamöter, som biträdt denna åsigt, synas hafva antagit, att staten väl borde, för att öka trafiken på sina jernvägar, underlätta åvägabringandetaf en bibana till Örebro, helst. statsbanan mellan Göteborg och Stockholm väl icke från någon annan punkt i dess närhet, sjelfva ändpunkterna oräknade, kan hafva att motse så riklig trafik som just från Örebro, en gång indraget i bannätet; men att staten dock kunde bereda sig denna fördel, utan att sjelf behöfva bestå fiolerna. Anslås lån åt ett blifvande bolag, skulle det ej, enligt utskottsledamöternas förmodade tro, dröja länge innan ett sådant bildades inom orten, dels till följd af ett behof, som oemotståndligt skulle gifva sig tillkänna, dels emedan just denna mellanlänk: visar bättre utsigter till blifvande afkastning än de allra flesta, lika dyra jernvägsdelar på andra håll i landet. En Örebro—Halsbergsbana skall nemligen komma att befordra en betydande mängd såväl resande som gods, ej blott mellan stora banans stationer och Örebrotrakten. utan ock till och från de orter, med hyilka Örebro redan genom naturens eller enskilda: åtgärd står i förbindelse: i Dylta, Nora och Lindes bergslag, Fellingsbro, Arboga, angränsande delar af Wermland, hvartill; beträffande trafik söderut, kan tilläggas Westerås län. Deruti gifva vi utskottsafdelningen rätt, att dessa skäl tillräckligt bevisa, deten Örebro— Halsbergsbana bör byggas, men huru? Kunde uppoffringar af ortens invånare påräknas fö; målets vinnande; vore det måhända tjenligt att afdelningens förslag vunne framgång. Sådana uppoffringar äro dock, så vidt vi kunne fatta, icke ens möjliga, än mindre påräknelige inom orten. De fordra mångas samverkan Härtill är utsigten ringa. Utom det att allmänheten just i denna trakt till följd af bitter erfarenhet har en panisk fruktan för att lägga penningar i jernvägsföretag, äro norra Nerikes landtbrukare, Örebro stad och Nora— Lindes Bergslager, hvilka. väl. påräknas såsom de egentliga delegarne i det tilltänkta bolaget. för närvarande alldeles oförmögna att åstadkomma hvad utskottsafdelningen af:dem sy: nes vänta. Landtbrukarne egna sedan långliga tider tillbaka, och just i denna tid med ökad ifver, sin uppmärksamhet åt storartade sjösänkningsföretag, och om än så lyckligt vore, att rikliga tillgångar hos dem funnes. skulle de icke lägga dem i jernvägsaktier, utan använda dem till förbättring af genom sjösänkning redan förökadtjordområde (såsom vid Mosjön), eller förvara dem, tills der vid måhända blifvande sänkningar (såsom af Hjelmaren och Qvismaren) komma att mer än väl behöfvas. Örebro stad skulle sannolikt, om det stode i dess makt, visa jernvägsfrågan samma lifliga intresse, hvarmed samhället mången gång förr, utan att sky rätt betydliga uppoffringar, or fattat vigtiga allmänna frågor. som befordra framåtskridandet; men Örebro kan ej denna gång lemna något väsentligt bidrag, då de ofantliga kostnader, som blifvit en följd af den stora eldsvåda, hvilken för få år sedan lade en tredjedel af staden i aska, redan på ganska betänkligt vis försänkt staden djupt i skuld, som endast med mycken omtanka och sparsamhet kan gäldas inom ep ej alltför aflägsen tidrymd. Huruvida från bergslagen kan förväntas något betydligt birag till en bana mellan Örebro och Halsberg, at hvilken bergslagen bör vara intresserad, kan lätt bedömas af det förhållande, att samma bergslag hittills icke lyckats åstadkomma en ännu kortare och för den trakten vida nödse 450 bihana mellan Tradecshery och Frövi