Aftonbladet – 17 februari 1860, sida 3

ström till en bangård på Norrmalm, — dessa vilkor hade blifvit fullkomligt uppfyllda geom alt inlösa de nära obebygda tomterna på a sidor om Gröna gatan, hvarigenom för frigt vunnits den fördel, att banan blifvit korHäraf synes: att den längre ned för kommande uppgiften, det trakten vid Fatburn vore den enda wtjeniga plats för station,, icke ör alldeles riktig. I likhet med öfverste Ericsons förslag, upper komitens en tunnel ifrån närheten af bursstationen ner till Riddarfjärden, och 1; bank öfver nämnde fjärd. Då denna tunnel skulle börjas vester om tationen, skulle deraf följa att bantägef först He gå till stationen för att afkoppla der annade vagnar, och sedermera gå baklänges o ut på spåret, för att afvika ner genom neln. Aildeles samma förhållande skulle mma att ega rum från norr till Stadsgården ie: de godsvagnar som derifrån skulie åtfölja söder ut gående bantåget, äfvensom med vagnar, hvilka söder ifrån skulle stanna i Hadsgården. Ändamålsenligheten af ett dyarrangement torde med skäl vara stora vel underkastad. Men då man på alla ens jernbanor funnit för godtatt, tvärtemot landet vid alla uiländska, leda spåren in rje station, så att ett expresståg ej kan era förbi utan att sakta farten för att gå n, och ånyo ut igen; anses troligen en dylik vänd tillställning, som den vid Fatburn nu ade, vara tillfyllestgörande för trafiken ch allmänhetens beqvämlighet.