Aftonbladet – 13 februari 1860, sida 2

et och jpa grosshandlaren Bchönings hus, lyckades nau att hindra eldens vidare framgående åt den restra sidan, och genom otroligt arbete och ansträngngar kunde man med möda hindra den äfven åt Ira sidan, d a ind flera så rade utan tvifvel er Vv te egendonar fått dela de nu nedbrunnas öde. En lycka i olyckan rar att uti denedbrunna hustn ejfunnos många fattifamiljer, och de öfriga, åtminstone de flesta af dem, rade sina egendomar brandförsäkrade, en eiler annan ill och med till ganska höga belopp. De nedbrun1a gårdarne voro brandförsäkrade uti städernas ulmänna brandförsäkringsbolag till 90,875 rdr, oberäknad ännu ej utredd skada å nedbrunna hus, och . bolaget Skandia till 1500 rdr. Lösegendomen i de ifbrända husen var försäkrad för cirka 38,000 rdr . städernas allmänna brandförsäkringsbolag. Det är . sanning sorgligt att se hvilken anblick de afbrända komterna nu ega, och vid betraktandet deraf må man vara försynen samt det enträgna folkets ifver och yförtrutenhet tacksam att det stannade . dervid. Landsboerna, både män och qvinnor, utmärkte sig isynnerhet, och det är med nöje som vi uppfylla till oss framställda önskningar att på detta sätt gifva offentligbet åt den erkänsla för deras -mod och beredvillighet, som man önskat hembära dem. — I går hölls ransakning inför magitraten, som härför sammanträdde uti polisrummen i telegrafhuset, angående eldens uppkomst, men något bestämdt kunde härutinnan icke upptäckas. Man ville göra troligt att någon af uppasserskorna på stadshuset skulle hafva varit inne uti ett af skafferierna i nedre våningen, der en del af uppassarepersonalens kläder hängde och hvarifrån eiden först märktes, men lika möjligt är let ock att den uppkommit af bristande sotning uti ett kaminrör, som går genom nämnde skafferi. — Det sardinska sändebudet, markis Migliorati har, på sin genomresa till hufvudstaden, äfven i Örebro varit föremål för ex hyllningsgärd. Härom berättar Nerikes Allahanda för den 8:de. ; Markis Migliorati, nyutnämnd sardinsk minister vid svenska hofvet, anlände till Örebro i måndags eftermiddag något före klockan sex och reste med bantåg i går förmiddag vidare på väg till Stockholm. Ryktet om hans hitkomst hade spridt sig i staden, hvars innevånare sannolikt skulle ha velat genom något festligt mottagande visa sina lifliga sympatier för Italiens sak, om de ej derifrån hindrats af tre skäl: den sena underrättelsen, det ruskiga vädret och ministerns tidiga hitkomst, en god stund förr, än man väntat. Emellertid samlade sig kort efter ministerns ankomst till botellet, der han tog in, Örebro sångförening och ett antal andra stadsboer sam: tågade upp i den för sång särdeles lämpliga vestibulen ofvanför stora trappuppgången. Då någon italiensk kör ej hunnit inöfvas, uppstämdes några svensktfosterländska sånger Jag vet ett land långt upp i höga Nordens, folkvisan Två turturdufvors, Hör oss Svea samt Vikingasäten. Under sången n:r 2 kom ministern ut ur sina rum, och sedan han afhört tredje sången, samt af sångarskaran utbringats ett: Lefve ett fritt, oberoende Italien, beledsagadt af lifliga burrarop, höll han till de församlade ett längre tal på franska, hvari han bland annat yttrade ungefär följande: Såsom obekant med Sverges språk, måste han välja ett annat, som sikerligen af en del bland de närvarande kunde tolkas för de öfriga. Djupt rörd af den lifliga välvilja, som i Sverge på sednare tider visats Italiens sak, och hvarmed den fortfarande synes här vara omfattad, ville han uttrycka sina landsmäns tacksamhet derför. Genklang hafva dessa känslor vunnit hos Italiens folsk, och ministerns egen härvaro på resa till. Stockbolm, för att der tillträda en nyinrättad sardinsk ministerpost, vore ett prof på den aktning och tacksamhet Sardiniens konung hyser för Sverge. Såsom italienare till lif och själ, älskade talaren frihet och oberoende och värderade svenskens upphöjda tänkesätt härom. Med ett lefve för konungen af Sverge slutad ini tern sitt tal. Sedan ytterligare sången Vikingasäten,, hvilken särdeles tycktes slå an på fremlingen, som till en närstående yttrade sin beundran, blifvit uppstämd af sångföreningen, höjdes ytterligare ett kurrabesegladt: lefve Italien. Ministern tackade sånganföraren och återvände till sina rum. — Från Hedemora marknad skrifves i Fahlu Tidning: Hedemona marknad, påbörjad under förflutna veckan, har baft ett svår: binder uti det afskräckande väglag, som på sista tiden varit rådande, särdeles i öfre Dalarne der snön mångenstädes ligger till 4 alnars djup och derutöfrer. Emellertid tyckes antalet af besökande vara ungefär som vanligt, samt affärslifligheten och penningetillgången icke märkbart understigahvad de sednpare åren haft att erbjuda. Marknadsnöjena voro de vanliga, med tillägg af en utaf skalden Nybom gifven deklamatorisk soire, som tyvärr var nog litet bekantgjord för att kunna vara tillräckligt besökt. Af brott och svårare oordningar förspordes allsintet. — Göteborgs Handelstidning meddelar fölx jande om en observation af månförmörkelsen natten till den 7 dennes: Månförmörkelsen förlidea natt företedde en intressant anblick. Vid första kontaktspunkten, som inträffade vid den 80 graden: af månens östra sida, räknadt norrifrån, syntes. den ojemna och raggiga kanten af jordens skugga långsamt framträda. Genom månkroppens vidare framskridande. och inträngande uti skuggkonen, förmörkades det ena månberget efter det andra, hvilket visade sig som en tät slöja utbredts gradvis öfver dem, sättande observatorn i tillfälle att ganska lätt äfven urskilja de förmörkade delarne. En del af de förmörkade månbergen lyste som en klar stjerna då hon betäckes af lätta moln. Den förmörkade fasen af månen syntes likasom innesluten uti tjock svafvelrök, med undantag af de i skuggkonen djupastinträngande partierna, eller månens nordliga kant, hvilken syntes färgad i blod, eller liknande morgonrodnadens färg: För blotta ögat visade sig deremot den förmörkade delen mörkröd, med allt starkare nyansering, ju närmare den ofvannämnde delen af månkanten. Vid förmörkelsens midt, som inträffade ungefär kl. en qvart till 4 på morgonen, voro fem sjettedelar af månskifvan i jordskuggan och beströko dennas kant vid berget Tycho. För blotta ögat visade sig den ly sande delen som en lång, vidsträckt, smal strimma, under. det att den större, förmörkad, syntes som en mindre, rund kropp öfver den lysande och betydligt hoptryckt genom inradiationseffekten. Den herliga lugna månskensnatten, som vid förmörkelsens början strålade i all sin glans, blef vid förmörkelsens största fas nästan fullkomligt mörk och företedde samma melankoliska fenomen, som en lika stor solförmörkelse om dagen. Straxt efter syntes månens östra sida mer och mer utträda ur skuggkonen och månljuset i mån deraf tilltaga. Kl. ungefär tre qvart till 5 var månen befriad från sin kalla slöja och fick åter spegla sig i solljusets-strålar, för att i sin fulla glans belysa den återstående delen af den vackra vintermorgonen. RER Er RE Jacques Tre, blodhungrig såsom vanligt och misslynt öfver att samtalet hade tagit en vändning, som icke gaf anledning till någon blodsutgjutelse, fattade tag i Defarges arm, likso; So RR se. ov mn.