Aftonbladet – 13 februari 1860, sida 2

inklämd mot börnet af en mur, gjorde han ett törsök att se sig omkring. Jacques Tre stod icke långt ifrån honom; hans hustru, ännu i spetsen för några af sina amazoner, ayntes på något afstånd; hon hade sin mordiska knif i handen. Öfverallt herrskade stoj, segerfröjd, ett döfvande, vansinnigt skrän, vilda och hotande åtbörder. Fångarnel Fånglistornals De hemliga cellernal: Pinoverktygen! Fångarnel Af alla dessa rop och tusen orediga andra var fångarnel det, som flitigast uppr-pades af det lefvande hafvet, som nu inbröt i sådana massor, som om der hade varit en oändlighet af menniskor, liksom af tid och rum, När de första vågorna rullat hän, förande med sig fångknektarne och hotande dem alla med ögonblicklig död, derest någon enda hemlighet blefve undandold, lade Defarge sin starka näfve på en af dessa fångknektars bröst — en karl med grått hår, som böll ett bloss i handen — tog honom afsides från de andra, och ställde honom mellan sig och muren. Visa mig norra tornet, sade Defarge, och det genast. Det skall jag ärligt göra, svarade karlen, om ni vill följa mig. Men der finnes ingen lefvande själ. Hvad betyder hundrafem, norra tornet? frågade Defarge. Svara prompt Hvad det betyder, monsieur ? Betyder det en fånge eller ett arrestrum? Akta ditt lif, karll Stick ihjäl honom! skrålade Jacques Tre, som hade kommit till stället. Monsieur, det är en cell. Visa mig dit Gå den här vägen då.