Aftonbladet – 13 februari 1860, sida 1

STOCKHOLM den 13 Fobr. I bevärlngsfragan. I Sedan den för fäderneslandets försvar så vigtiga frågan om beväringsideens tidsoch ändamålsenliga utveckling genom sist försan lade ständers beslut om exercistidens förlängning från 12 till 30 dagar, fördelade påtver ne år, blifvit bragt ett afgörande steg framåt, har regeringen under mellantiden låtit sig angeläget vara att utarbeta ett nytt, på dessa förändrade förhållanden grundadt, förslag till beväringslag. Redan vintern 1857—1858 sammankallades i hufvädstaden fyra regementschefer för att öfverlägga om de förberedande grunderna till en sådan lag. Följande virter nedsattes en komiteå, för att med ledning af dels nämnda regementschefers utlåtande, dels åtskilliga andra dokumenter, samt 1 öfverensstämmelse med en af regeringen lemnad instruktion, utarbeta ett detaljeraet förslag ftill lämpligaste sättet för beväringsskyldighetens fullgörande. Detta förslag har nyligen blifvit ständerna delgifvet. Men derjemte bar K. M:t aflemnat en särskild proposition i ämnet, hvilken i några hänseenden afviker från komitens förslag, äfven som ett derpå grundadt utkast till författning angående allmänna beväringsmanskar pet. Med den uppmärksamhet, som är naturlig genom sakens vigt, hafva vi tagit del af och genomgått dessa vigtiga statshandlingar. Vi hafva der funnit åtskilligt, som synes oss godt och ändamålsenligt, samt måste i allmänhet erkänna den berömvärda omsorg och noggrannhet, med hvilken man lagt sig vinn om att. utarbeta en mängd detaljbestämmelser, som länge varit af behofvet påkallade. Tyvärr kunna vi likvisst icke till alla delar gilla de åtgärder, som blifvit föreslagna, utan måste snarare bekänna, att hos oss de allvarsammaste betänkligheteruppstått mot att tillråda antagandet af åtskilliga hufvudprinciper, från hvilka regeringen utgått och vid hvilka den äfven bundit komitens verksamhet. Må det derföre tillåtas oss, att, sedan vi i korthetredogjort för de väsendtligaste punkterna af komitens och regeringens förslag, framställa åtskilliga anmärkningar, som torde vara af: den vigt, att de väl förtjena uppmärksammas. Visserligen har sammansatta stats-, ekonomioch lagutskottet redan med12 rösters pluralitet mot 9 tillstyrkt K. M:ts proposition;: men den betydliga minoriteten ger oss anledning förmoda, att i denna vigtiga fråga ännu icke sista ordet blifvit utsagdt. Till följd af regeringens instruktion skalle komitån utreda och föreslå: a) lämpligaste sättet att af hvar och en af årets tvenne beväringsklasser till vapenöfning uttaga endast ett bestämdt antal, emedan regtringen, på på gruud af ett i kommandoexpeditionen befintligt moviliseringsförslag, hvari beväringen blott till 45 procent af den aktiva armåens styrka beräknas ingå i ledet, varit betänkt på att af hvarje klass blott upptaga 10,000 man för armån och flottan tillsammans. 5) lämpligaste sättet att kontrollera beväringsynglingars befintlighet och fullgörande af sin skyldighet, äfvensom att sammandraga dem till vapenöfningarne; ec) något medel, hvarigenom ur beväringens leder den bristande tillgång på underbefäl, hvilken nu såväl under fredsöfningar; som vid krigsutbrott anses vara förhanden, skulle kunna fyllas; dy) på hvad sätt frivillig sockenexercis skule kunna inrättas; e) noggrannare föreskrifter i afseende på legokarlars anskaffande; 7 ny författning i afseende på beväringsmanskapets utskrifningssätt, mönstringar och möten. Komiten har trott sig kunna lösa dessa uppgifter på följande sätt: De medel, som för närvarande af staten äro anslagna till beväringens. öfning (förutom lifbeväringen och Gotlands nationalbeväring), uppgå till 610,997 rdr för vapenöfning, sarst 210.000 rdr för beklädnad och utredning, eller tillsammans 820.997 rdr rmt. För dennasumma vapenöfvas årligen i rundt tal omkring 20,500 man af hvar och en af de tvenna yngsta klasserna; häraf komma 16,500 man på landtbeväringen och 4090: man på sjöbeväringen. Nu föreslår komitenr att af hvarje klass årligen blott 10.000 man skola vapenöfvas, hvaraf 7759 komma på landtbeväringen och 2241 på sjöbeväringen, Hela den vapenöfvade delen af beväringen af alla fem klasserna skulle således blott uppgå till 50.000 man, hvaraf 38,795 bo.de tilldelas armån och 11,203 flottan; hvar 359:de menniska af hela befolkningen skulle härigenom årligen blifva som beväring vapenöfvad. Lämpligaste grunden för uttagandet af nämnde 10,000 man anser komiten vara längden samt anför som skäl härför, att man vanligtvis ansett de lingsta karlarne såsom de bästa soldatämnena, en sats, som likväl af militärer torde vara mycket betviflad. De -beväringsskyldige,. som härefter återstå, öfverdå Lill-Lucie fyllde sitt sjette år, som de började höra ett hemst dån, liksom af en