Aftonbladet – 10 februari 1860, sida 3

vw MM lönnen; men då Lorry kom in, smög han sig tillbaka till sin bänk. Tiden förflöt på detta vis rhägta långsamt, och Lorrys förhoppning bleknade, och hans bjerta hlef tyngre igen, blef tyngre och tyngre för hvarje dag. Den tredje dagen kom och giek, den fjerde likaså, den femte likaså. Fem dagar, sex dagar, sju dagar, åtta dagar, nio dagar. Det var med ett allt mer och mer bleknande hopp, och ett allt tyngre och tyngre blifvande hjerta, som Lorry tillbragte hela den oroliga tiden. Hemligheten hölls väl bevarad, och Lucie. okunnig om allt detta, var lycklig. Men Lorry kunde ej annat än märka, att skomakaren, hvars hand i början varit osäker, nu hade vunniten förfärande konst-. färdighet, och att han aldrig hade arbetat så fort och så väl, som han gjorde i skymningen den nionde aftonen. TJUGOFÖRSTA KAPITLET. En konsultation. Utmattad af oro och nattvak, jiinsomnade Lorry på sin post. På tionde morgonen af denna ängslans och orons tid väcktes han plötsligt af morgonsolens första strålar, som inströmmade i rummet, i hvilket han i mörka natten hade insomnat. Han ghuggade sig i ögonen och morgnade 518, men började snart icke rätt veta om han ännu sof eller ver-ligen var vaken. Ty då han gick till doktorns kammare och varsamt tittade in genom dörren, voro skomakarbänk och verktyg ställda i en vrå, och doktorn sjelf satt och läste vid fönstret. Han hade på sig sin vanliga morgondrägt, och hans ansigte (som Lorry tydligt kunde se), ehuru mycket blekt, var lugnt, med ett uttryck af eftertanke och uppmärksamhet.