Aftonbladet – 9 februari 1860, sida 3

delsefulla hjerta. Han hade farliga hemligheter. Lagen måste bli hennes blodhund och jaga upp honom ur hans gömslen. Hon, som ban var otrogen; hon, hvars föreställningar ban skrattade åt, skule förfölja hans spår. Han skulle ryckas bort från hennes rival. Han skulle lemnas i hennes våld. Hämnden uppgör snabbt sina planer och sölar icke med utförandet. Han blef förrådd. Hon, som förr akulle gerna uppoffrat sitt lif för honom, hon förråder honom. Månne hon tänkte på, månne hon någonsin tänkte på att det var åt döden hon förrådde honom? För qvinnokönets skull hoppas jag att bon ej gjorde det. Nu sitter han i fängelse och ångein tär henne redan. Hoan vill ej se henne när bon kommer till hans cell. Han skickar ej något bud till henne och vill ej mottaga något ifrån henne. Han vet hvem som vållat hans ofärd. Hon var obarmbert:g mot hönom och han vill vara sammalunda mot henne. — Han blir instäld för rätta: hon kan hvarken vittna för eller emot honom; men andra, som känna hans hemligheter, kunna det, och Hon måste nu åhöra huru bevisningskedjan växer med länk. efter länk, och fåfängt qväljes bon nu af ångern. Rankakningen är slut. Man beritar för henne att han skall dö, Hon bör domen läsas upp: Då först möter hans ögon hennes, och ur dem :lyser en sådan smärta, förebråelse och förtviflan, att hon ej kan stå ut med att blickain i dem. Hon fattas plötsligt af vansinnet och utropar: Jag har mörJat min Make — svartsjuka är djefvulen!e Hon beder att få falla ned på knä vid hans rötter, avt erbålla förlåtelse, men hans svar på 1ennes böner är alltid nej. Andra vill han uala vid, men hanne stöter han med afsky sfrån sig. Den förskräckliga väntetiden är örbi. Dödsdagen-ör inne. Hon har ej fått se hönöm, Hon är förtviflad. Hon smyger