Aftonbladet – 9 februari 1860, sida 3

Article Image
af mnederlagsrätten för arrack, konjak och romm skulle blott förhindra våra köpmän att införskrifva dessa varor från tillverkningsorterna, der de måste tagas i s:örre partier, och nödga dem att i stället köpa dem i småposter till. högre pris på närliggande handelsplatser. Jöns Persson ville liksom Nyqvist gerna veta hvart en äfven af honom i saken väckt motion tagit vägen, då utskottet icke heller omförmält densamma, och förordade återremiss på de förut åberopade skälen. Per Nilsson i Espö önskade bifall, belst han hört af tillförlitliga persöner vid ett landtbruksinöte uppgifvas, att betydliga qvantiteter bränvin af säd eller potates införas under namn af atrack, konjak eller romm, sedan det, från Sverge utfördt, blifvit i Holland på der befintliga fabriker förändrat, så att det kunde hit åter importeras under de utländska namnen. Johan Andersson från Elfsborgs län förordade äfven bifall, likväl med uttalande af den åsigt att al nederlagsrätt för spritdrycker borde upphöra. Carl Ivarsson hade i utskottet varit för upphäfvandet a hela denna nederlagsrätt; men hade, då man deladt irågan, funnit utskottets tillstyrkan i denna del börå bifallas. Erik Ersson fann de öfverklagade olägen heternå vara en följd af den bakvända lagstiftningen för bränvin under den sednare tiden. Man söktt underlätta den utländska. varans införande i stor skala, medan man gjorde allt för att låta de stors brännerierna inom landet florera och skaffa stater och bränvinspatronerna stora inkomster på bekostnad af de fattiga klasserna, hvilka förnämligast äro de som förbruka de inhemska spritvarorna och derföre ock få vidkännas den höga beskattningen. Då mar rördyrar hvad de fattiga förbruka af dessa varor, så borde man ock fördyra de utländska spritdryckerna. hvilka förnämligast konsumeras af de rika, hvarför han påyrkade återremiss. Lagergren, Anders Gud: mundsson m. fl. instämde. Sedan derefter Nils vensson, Nyqvist, Rosenberg, Jöns Persson och Erik Ersson ytterligare uppträdt för återremiss, och Uhr i ett föredrag, som framkallade allmän munterhet ock hvari han skildrade den nuvarande tiden såsom rommoch konjakstutingarnes tidehvarf; men förordade der rena svenska supen, af hvilken äfven kan beredas de finaste och välsmakligaste likörer, samt Sven Heurln förklarat sig instämma i Uhrs smak, men Oi0f Olsson i Gersheden, Per Erik Andersson, Bergström och Jo: nas Andersson talat för bifall, blef första punkten bifallen. Äfven de öfriga punkterna biföllos, hvarpå ståndet på Anders Gudmundssons framställning beslöt att diskussionen finge ur proiokolet utgå. Bevillningsutskottets betänkande n:r 15, om kurhusafgiften, och n:r 16, angående kortstämplingen, biföllos utan diskussion. En motion af Johannes Andersson från Elfsborgs län om inköp för statens räkning och utdelning till församlingarne af en bok utaf hr Thurgren, angående presterskapets rättigheter, rönte allmänt ogillande och blef slutligen af motionären återtagen, sedan flere talare bestridt dess remitterande säsom icke i grundlagsenlig ordning väckt. Ola Lasson trodde er sådan bok vara obehöflig för. prester och klockare, som nog veta hvad de hafva attfå och som utkräfva det till sista punkten, liksom äfven för allmogen, hvilken nog fätt lära och behålla i minnet hvad presterskapet och klockare i långa tider uttagit t minstone visste talaren ganska väl hvad han hade att utgöra till dessa embetsmän och kunde aldrig i sitt lif glömma det (allmän munterhet och bifall). Oaktadt motionären återtagit sin motion, kunde har ikväl icke af talrika uppmaningar förmås att låtå diskussionen utgå ur protokollet, och Uhr fann det också tillbörligt att han finge fram sin vilja i detta afseende, i fall han ansåge det såsom bevis på någon seger, att han lidit ett stort och snöpligt nederlag. På Per Nilssons framställning beslöt ståndet att om lördag morgon företaga val af fullmäktige i banken och riksgäldskontoret samt direktörer vid lånekontoren. wiatts-Persson begagnade tillfället af dis-kussionen härom, för att förklara sig nu, sedan han i snart 20 år haft förtroendet att vara bankofullmäktig, hvarken kunna eller vilja mottaga ett förnyadt uppdrag i detta afseende.

9 februari 1860, sida 3

Thumbnail