Aftonbladet – 3 februari 1860, sida 3

konsistorierna den 2 Maj 1751 aflåtna nådiga bref angående villfarelsers förekommande 6); 4:0. Missgerningsbalkens I Kap. 3 och 4 S, deck med förklaring, att 4 skulle i tryckfrihetsmål tillsvidare tillämpas; 5:0. Ärfdabalkens 7 kap. 4 S; 6:o. Hvad i öfrigt stadgats rörande dels affall från den rena (rätta) evangeliska läran,, dels ock ansvar för villfarande religiösa lärosatsers utspridande; 7:0. Hvad uppenbarligen strider mot det 16 S Regeringsformen intagna stadgande, att konungen bör ... ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt han derigenom icke störer sambällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer. Sedan insändaren sålunda slutat sina anmärkningar rörande inledningen i förslaget till förordning angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, oc kanske vid dessa anmärkningars framställande varit alltför vidlyftig; skall han söka vara desto kortare, då han i några följande artiklar yttrar sina tankar rörande de föreslagna positiva stadganderna. 6) 2:dra mom, angående behandlingssättet för dem, som utsprida irrliror, komme att förfalla. 4:de mom. skulle förfalla af samma orsak som ofvanberörde 6:te mom.; och 5:te mom. på de grunder, somsanförts mot ofvan omförmälda 5:te mom. Och dessutom hafva ständerna äfven denna riksdag uteng mot inskränkningar uti läroooh studiirihet. oroa