Aftonbladet – 3 februari 1860, sida 3

mom. skulle förfalla at samma orsak som ofvanberörde 6:te mom.; och 5:te mom. på de grunder, somsanförts mot ofvan omförmälda 5:te mom. Och dessutom hafva ständerna äfven denna riksdag uttalat sig mot inskränkningar uti läroooh studiifrihet. oa Ångvagnar på landsvägar. Vi omnämnde i förgår efter Nerikes Allahanda, huru vid det i Örebro under Hindersmessan hållna sammanträdet mellan bruksegare äfven förekommit en redogörelse för de i England uppfunna s. k. ånghästarne, eller godsförande ångvagnar, användbara på gator och landsvägar, samt att en dylik redan skall Å vara bestäld till Örebro län. Under dessa förThållanden skall det säkert intressera våra lädsare att erhålla del af en närmare beskrifning Jöfver dessa ånghästar som förekommer i det sednast utkomna häftet af den värdefulla Tidskriften för Byggnadskonst och Ingeniörsv:tenÅ skap, utgitven af hr G. Nerman. Under ofvannämnde rubrik läser man i Januarioch Februarihäftet af tidskriften: Försök att kunna begagna ångaåns kraft för fatt framskaffa fordon på vanliga vägar äro icke nya, utan hafva under de sednare 80 å 90 åren blifvit mer än en gång gjorda och ganska ofta äfven misslyckade. Såväl Cugnot, som Watt och Evans hade sina tankar fästade på detta ämne, och den sistnämnde profkörde till och med en sådan ångvagn år 1800 på gatorna i Philadelphia. På den ståndpunkt maskinindustrien då stod, kan man nu lätt inse, att några goda resultater ej kunde vinnas, och det är derföre först under de sednare åren som mera lyckade försök blifvit gjorda i denna väg. De hinder, hvarpå de sednare försöken stranJat, äro förnämligast, att man, i stället för att med måttlig hastighet kunna framskaffa en stor last, eftersträfvat en hastighet så stor, att en mängd olägenheter derigenom framkallades för den öfriga rörelsen på vägen. Vidare var maskinens underbåll både svårt och kostsamt, till följd af de häftiga stötar, som uppkommo mellan vägen och hjulen, hvilka voio gjorda som vanliga vagnshjul, och slutligen uppkom cit icke ringa hinder deraf, att hjulen sjörko red i vägarne, hvarigenom vagnen kom cit gå tungt och vägarne blefvo förderfvade. Dessa olägenheter hafva emellertid så småningom blifvit öfvervunna, och att frågan i England ådragit sig en allmännare uppmärksamhet kan bäst bedömas deraf, att parlamentet helt nyligen nedsatt en komite, med uppdrag att utreda och yttra sig öfver denna fråga. Ifrågavarande vagnar hafva stor likhet med en fyrhjulig ångvagn med rörligt fram-underrede. Pannan med tillhörande delar öfverensstämmer med de vanliga ångvagnspannorna. De båda cylindrarne och slidrörelsen ligga fvanpå pannans cylindriska del. Cylinderns vefstakar äro fästade, vid slängvefvar, på hvilkas axlar finnas små kugghjul af jern, som gripa in 1 ett större, på hjulringen fästadt kugghjul. För att kunna koppla hjulen tillsamman och derigenom föröka friktionen .ellan vagnen och vägen, finnes en inrättning med en axel och ett kugghjul, aft lika beskaffenhet som på de Engerthska ångvagnarne. Våttenförrådet finnes i en plåtlåda under ångpannan, och matarpumparne sitta straxt ofvanför denna vattenlåda på sidan om ramen. Medelst ett hjulverk vrides vagnens framunderrede; och på det sednare finnes en inrättning, VG pannan alltid kan gifvas ett horisontelt läge. Två särskilda slag sådana maskiner finnas, vilka till sina hufvuddelar äro lika, men skilja sig i afseende på drifbjulen. På det cna slaget äro dessa försedda med flyttbara -kenor, som lägga sig på vägen och uppbära hjulen. På det andra slaget hafva drifhjulön leremot ungefär samma utseende som på en vanlig vagn, med den skilnad likväl, att på hjulen finnes en särskild inrättning att förekomma deras Halkning på marken, Hvad det första slagets maskiner beträffar, ller de med flyttbara skenor, så äro de upptunna af Boydell. På hvarje bjul finnas 6 -kor, som till följd af hjulets kringyridning äga sig på väsen och åter upplyftas med rjulet, som derigenom får en hård och jemn yta att gå på. Dessa skor, som bestå af ekstycken, inunder beslagna med jernplåt och fvanpå med ett stycke skena, äro 3,5 fot nga samt 5å 6 tum bredaj hvarigenom vagcow kar gå på ganska lös mark, utan att sjunka fed, Några andra stötar än de mel!an hjulen och skornas skarfvar kunna ej uppkomma, och fastän skenorna äro ganska korta : jemförelse med dem på jernvägar, så inräffa stötarne ej oftare för det, ty dessaångagnar gå med en hastighet af endast 14 åa 7, or i timman. Charles Burrell i Thetford (Norfolk) tillverkar dylika maskiner af tre särskilda storlekar, nemligen om 20, 30 och 30 hästars kraft, och kosta de aflemnade i ondon eller Hull 17,000 rdr, 18,700rår och 22.300 rdr. De draga på jemn väg med V, nils hastighet 717 centner, 1195 centner och 1792 centner. Vid ett försök, som sistlidne sommar anställdes i Thetford med en dylik 20 bästars maskin, som vägde 263 centner, hade cylindern 5,98 tumsslag, 10,26 tums diameter och 100 T:s ångtryck på qv.-d.-tummen, och gick ångvagnen med fullkomlig säkerhet på de stenlagda gatorna i staden och vände kring gatbörnen. Utanför staden gick ångvagnen på :nvanlig landsväg, hvaraf en del var nybeagd med slagen sten, utan att detta medförde någon annan olägenhet än att stötarne mellan bjulen och skenskarfvarne köndes något hårdare. Vagnen gick flera gånger äfven baktlänges. Den minsta båge, hvari den kunde vända, hade 17 fots radie. Dagen efter denna profkörning försöktes ångvagnen åter, och påbakades då efter densamma 4 med tackjern lasta e vagnar aftillsamman 478 centners vigt, hvilka ångvagnen Irog med lätthet under en hastighet af 5 fot