Aftonbladet – 3 februari 1860, sida 3

artklarne, iuthert lila och stora Kalekeser. samt de lärda och vidlyftiga afhandlingar, som uti Formula Concordia innehållas? Men di lagstiftaren allt hittills försummat tillkänna. gifva, att berörde 1 af 1 kap. kyrkolager upphört att vara gällande; hade åtminstonc nu bort föreslås ett sådant upphäfvande, jemte förklaring, att de, som uti läroståndet, vid akademier, gymnasier eller scholar något embete tillträdan, icke vore skyldiga förbinda sig att tro flera symbola, än dem, som tjena till presternas efterrättelse, helst det är orimligt. att hvarje skolkarl skall behöfva tro mer elle: vara renlärigare än en prest 3). Nogef, att vi hafva prester af två renlärighetsgrader, nemligen dels dem, hvilka skola tro hela Concordia Pia, som i den 1730 tryckta, med Konungens privilegium försedda, upplagan är 1017 qvartsidor, dels ock dem, som, sedar -kongl. kungörelsen af den 15 April 1829 till domkapitlen ankommit, blifvit ordinerade och i dogmatiskt afseende förbundit sig endast till hvad som finnes å de 64 första sidorna i samma bok. Dessa omständigbeter äro nog tänkvärda, oberäknadt det, att de förre svurit, att de ville vhvarken hemligen hos sig. sjelfva hafva eller uppenbarligen för sina åhörare predika och utsprida någon annan lära, än then, som är — — — uti hela then så kallade Libro Concordize förklarad; men deremot de sednare sluppit att i eden uttala något om hvad de kunde hemligen hos sig hajva. (Jfr formulären, som sändes med kongl. cirkulärbrefvet den 23 April 1773). Läsaren torde ursäkta denna digression, Insändaren ville begagna tillfället att påpeka några af de många Orimligheter, som vidlåda vår kyrkolagstiftnings Vi återgå nu till den ifrågavarande ingressen, innefattande föreskrift om -hvad som skulle upphäfvas. I denna ingress bar hvarken 16. 8 Regeringsformen 4) åberopats, ejheller föreskrifvits, atty hvad utöfver 3 S I kap. Missgerningsbalken stadgats om affällingars behandling skulle upphäfvas; och man skulle således, om icke ingressen i detta afseende ändrades, komma i villrådighet om hvad i sådant afseende gällde af dels kongl. stadgan den 20 Mars 1735, fullständigt intagen i den år 1843 tryckta officiella samlingen af gällande stadganden, dels ock kongl, brefvet den 2 Maj 1751, angående villfarelsers förekommande. Ehuru meningen säkerligen är, att allt egentligt ansvar för affall ifrån vår rätta evangeliska läro skulle upphöra, och vi således äfven i lagstiftningen framskrida ett stycke på den väg, som leder till det stora målet, att. det i 16 S Regeringsformen gifna löfte om fri. religionsöfning blifver en sanning; skulle man likväl, efter den föreslagna författningens utfärdande, nästan lika som dessförinnan, stanna t iwekan om gällande kraften af ofvanberörda och flera andra tvetydiga religionsförfattninsar, bland hvilka nu ock särskildt må påpekas kyrkolagens 11 kapitels 2 S, som, till sin sraft och verkan i borgerliga rättsförhållanlen mycket omtvistad, är så lydande: Then som mootvilleligen sig öfver Åhr och Dag, rån Herrans Nattvard håller, skal ansees och tiltalas som en Ochristen, emot hvilken må förfaras på thet sätt, som här ofvan före, om uppenbara Skr ft och Bann förmält är; med mindre en vore fallen uti någon sådan Rättesång, at han therföre eij kunde, med godt samvete, här til träda och tillåtas, eller och ns Samvete, vore af någon sådan Anfächtning besväral, at tbet eij vore rådeligit, släppa honom ther til, förr än han, genom bättre Undervijsning, föres til rätta igen. Väl har Flintberg i sin kommentar öfver Rättegångsbalkens 17: 7 yttrat, att detta lagrum icke passade sig till jäfaktighet vid domstolar och borgerliga -rättigheters utöfvanden; men då det kongl.. brefvet af den 3 Maj 1770, van fill stöd för sin mening anför, innehåler endast föreskrift, och enligt rubriken afser blott, att kommunionslängder ej få utemnas till tryckning, och motiverna dertill ej iro lag; så blir tvetydigheten genom det åbeopade brefvet föga minskad, hvaremot insändaren. vill gerna medgifva, att den ikongl. sungörelsen den 24 Jan. 1781 intagna förslaring, att derigenom alldeles upphäfts alla stadgar, som vore stridande emot en fri relisionsöfning. och med besluten i berörda kunsörelsö ej kunde förenas; rätteligen bör anses nafva modifierat äfven 2811 kap. kyrkolagen. Uti ifrågavarande inledning är 4 1 kap. Vissgerningsbalken upphbäfd, utan attuttryckigen stadgats, huruvida den skall gälla i tryckribetsmål; och likväl har, ins. veterligen, icke öreslagits någon ändring i tryckfrihetsföror!vingehs 3 2 mom., deri till 4 I kap. Missserningsbalken hänvises för bestämme!sen af traffpåföljden. På grund af hvad ins. sålunda dels anfört, lels ock blott antydt, vågar ban hemställa, iuruvida icke vid ifrågavarande lagstiftning orde upphäfvas : 1:o. Kyrkolagens 1 kap. 1 och 2 S5 samt 11 kap. 2 S, och, i stället för berörda 2 g 1 cap. i den blifvande författningen, införas ett tadgande, att prest, som antingen affölle från len rena evangeliska läran eller ock utspridde er främjade några mot densamma stridande meningar, skulle, derest ban icke dem åte kallade och, efter varning inför domkapitlet, ig rättade, mista embetet; 2:0. Kongl. Maj:ts den 20 Mars 1735 gifna tadga och påbud till häm nande af hvarjeanda villfarelser och deras utspridande, emot len rena evangeligska läran 5); 3:0. 2, 4 och 5 mom. i Kongl. Maj:ts till )) Vid Upsala akademi lära professorer och öfrige tjenstemän aflägga tjensteed enligt det formulär, som blifvit faststäldt genom kongl. kungörelsen den 27Juli 1826. )) insändaren ernar i särskild artikel ådagalägga huru den bör tolkas. ;) Det; som i denna författning möjligen skulle anses kunna för framtiden gälla, borde i en kortare och klarare stadga sammandragas. Att en stor del af hvad i 4:de mom. stadgats komme att förfalla, behöfver ej erinras. Allt hvad i 5:te mom. föreskrifvits är genom nyare. landssed, tidsandan,