Aftonbladet – 3 februari 1860, sida 3

Ehuru ordningen fordrade, att religionsfrifrihetens id6 och historia i allmänhet samt äldre och nyare religionslagar i Sverge jemte deras 4illämpning isynnerhet, afhandlades förr, än speciella anmärkningar framställdes rörande religionsfrihetsförslagen vid nu påstående riksdag; har dock insändaren, som fått veta, att lagutskottet redan börjat behandla dessa ämnen, nödgats, enär ändamålet härmed är blott praktiskt 1), genast kasta sina tankar på papperet, utan tillfälle att mer omsorgsfullt redigera denna uppsats; och får insändaren derföre bedja den benägne läsaren om ursäkt för det, att fel mot ordning och brist på fullständighet torde komma att vidlåda artiklarne i detta ämne, helst Insändarens tid är upptagen af andra, för honom ännu mer maktpåliggande göromål. — Och som de flesta läsare säkerligen icke hafva till hands lagförslagen, af hvilka det ena. så vidt insändaren vet, aldrig är offentligglordt i tidningarne, torde äfven ursäktas, att artiklarne förlängas genom förslagens ordagranna införandei den mån granskningen fortgår. 4) Kongl. Maj:ts nådiga proposition till rikets ständer med förslag till förordningar, angående dels ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, dels ock främmande trosbekännare och deras religionsöfning. De korta motiverna dertill skola granskas. då religionsfriheten mera allmänt afhandlas. Nu bör blott erinras, att, — ehuru konungen framställt förslaget vangående främmande trosbekätinare och deras religionsöfning, (dissenterlagen) under förutsättning, att det förslaget icke antages till lag, utan jemväl det andra förslaget xom ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära godkännes, — detta sednare förslaget deremot icke är framstäldt under förutsättning, att jemväl det förra eller dissenterlagen antages. Häraf är klart, att, om ständerna antoge det af konungen först framstälda förslaget, om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, detta förslag derigenom blefve lag, och landsförvisningsstraffet upphörde. Efter insändarens förmenande skulle derigenom ock önsknmngarne hos största delen af dem, som tänkt i detta ämne, tillfredsställas, samt ropen från det sydliga och vestra Europa om svenskarnes religiösa ofördragsamhet upphöra, d. v. s., att, såsom den vanliga frasen lyder, Sverges ara i detta afseende skulle räddas. Insändaren tror ock, att en betydlig del af den stora allmänhet, som tänkt i dessa ämnen, skulle helst önska, att reformen för denna gång härvid stannade, och att allmänna meningen finge närmare stadgas om beskaffenheten af den dissenterlag, som, i följd af den pågående stora, ännu olagliga, separationen från den svenska s. k. kyrkan, blir nödvändig, såvida embetsmännen skola kunna reda sig. Pills vidare kunde väl ock det af separationen redan försporda och vidare uppkommande trassel och juridiska tvifvelsmål betydligt afhjelpas derigenom, att konung och ständer förklarade, att de, hvilkas separation vore af dem sjeltva anmäld hos svenska presterskapet, skulle i kyrkliga förhållanden såsom främmande trosförvandter behandlas enligt kongl. XUngörelsen den 24 Januari 1781, så vidt dess innehåll ej ändrats genom 16 regeringsformen eller andra gällande författningar. — Förslaget om ny dissenterlag kunde då en tid lemnas å sido, sedan de svåraste bristerna i den religiösa lagstiftningen sålunda blifvit nog lätt afbjelpta. Men nu torde olyckligtvis äfven det i den songl. propositionen först framställda försla3et till ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, vid närmare granskning finnas vara sådaut, att det icke utan ändringar JOr af ständerna antagas. Och emedan den minsta ändring i förslaget har samma verkan som förslagets totala förkastande, i thy att-det modifierade kontraförslag, som ständerna skulle kunna framställa, måste af konungen pröfvas. och alltså kan af honom underkännas, ehvad det mer eller mindre från hans förslag afvi-Å ser; torde, om någon ändring i förslaget skall ske, lagutskottet föreslå denna så fullständig, att de i tre stånd talrika anhängarne till en Något utvidgad religionsfrihet kunna understöda utskottets förslag. Ins. skall söka uppgifva. kvad; enligt hans förmenände, för så-Å lant ändamål erfordräs. Inlecningen till förslaget lyder sålunda: Till sraft och verkan upphäfvas 2) dels 1 kapitlet 3 och 4 66 missgerningsbalken, 7 kapitlet 4 3 ärfdabalken och 1 kapitlet 2 g kyrkolagen, sistnämnde lagrum, så vidt det afser annan in Pprest. eller innefattar annan. straffbestämnelse än den om embetets förlust, dels ock Yad om ansvar för villfarande lärosatsers utspridande eljest finnes stadgadt. Att lagstiftaren uttrycker sig med klarhet ch precision, är nyttigt alltid samt särdeles rödigt, då, såsom här, gammalt och nytt hoplickas, Genom ofvan intagna förslag. skulle af 1 kap. kyrkolagen icke 1 S, utan endast 2) S och den blott i vissa afseenden, upphäfvas. Dessa paragrafer, intagna i den af kyrkolagsSomiten på konungens befallning åren 1843 a tryckta kyrkolagsamling, äro så 1yande: S 1. ,Uti wårt Konungarijke och des unlerliggande Länder, skola alle bekänna sig) endast och allena, til then Christeliga Lära eh Troo, som är grundad uti Gudz heliga Ord, thet Gamla och Nya Testamentets prophetiske och Apostoliske Skrifter, och författad, uti the tre Hufvud-Symbolis, Apostolico, Niceeno och Athanasiano, jemväl uti then oförandrade Augzburgiske Bekännelsen, af åhråj 1530, wedertagen i Upsala Concilio, 1593, samt uti bela, så kallade, Libro Concordie förklarad; Och alle the som. uti Läroståndet, wid yrekior, Academier, Gymnasier eller Scbo-1 lar, ågot Embete tilträda, skola vid Orditationen, eller tå. the, någon Gradum antaga, l.: 1 lijflig Eeed, til thenne Lära och Troos Sn, ae RR