Aftonbladet – 2 februari 1860, sida 3

, dess annat genom för öfrigt för en hvar tillgängliga autentika handlingar kan bevisas, få antagas att mot detta utförande intet varit att anmärka, Den stränge klandraren skall väl äfven kunna fortfarande vidhålla att försöken icke egt tillräcklig utsträckning, samt att, om man än känt sig före med en 4 500 skott, det dock är lättsinnigt att räkna detta för tillräckligt. Det är svårt att i denna fråga tvista om siffror, men för att om ämnet något reda begreppet må erinras, att hvad man genom skjutning härvidlag rimligtvis kan söka utröna, är styrka och uthållighet hos pjesen. Undersökningen om den förra, till hvilken man i allmänhet förr inskränkt sig, torde, såväl genom de långt utsträckta profven med försökspjeserna som genom profskjutningen af hvar enda pjes samt kontroll och sprängskjutning med de särskilda besigtningspartiernas kontrollpjeser, vara tillfyllest ådagalagd. Undersökning om den senare medelst skjutning med vanliga laddningar ända tilldess sprängning inträffar är visserligen äfven önsklig. Men sedan man gjort sig säker om styrkan och om en uthållighet, som i allt fall lönar beställningens kostnad, är det måhända klokare och mer ekonomiskt, synnerligen med ifrågavarande kalibrar, att sedermera vid skjutningar efter hand med en eller annan pjes hafva detta mål i sigte i samband med andra för skjutning förekommande ändamål. Att hos redaktionen finna sympati för en sådan åsigt, må man så mycket hellre kunna honppas som ammunitionen till ett bombkanonskott i sjelfva verket kostar cirka 12 rdr rmt. Men de utländska försöken då! -Så länge frågan icke gäller att diskutera fördelarna och olägenheterna af Wahrendorffska kanonen, utan blott huruvida svenska artilleristyrelsen låtit komma sig någon försummelse till last i förhanden varande fråga, måste väl billigheten åtminstone fordra att man försätter sig tillbaka till den tid, då den klandrade åtgärden vidtogs, och således till en början afskiljer all sådan utländsk erfarenhet och utländskt omdöme, som sedermera tillkommit; men dermed afskiljes ock, om insändaren icke bedrar sig, hela redaktionens argument. Hvad nu emellertid de utländska försöken angår, hvilka försök ingifvit redaktionen så oinskränkt förtroende, så allvarliga bekymmer för vår artilleristyrelse, och så mycken farhåga för våra kammarladdningskanoner, att den till och med klandrar att man icke åter vräkt ut de olyckliga pjeserna från våra fästningar sedan de en gång väl kommit dit in — vid dessa försök kan mycket vara att erinra, och de behöfva säkerligen icke föranleda redaktionen så mycken oro... Vi kunna vara rätt glada åt att ega de kammarladdningskanoner vi ha, och hafva ingen anledning att befara det de ej i behofvets stund skola göra den tjenst, som man af dem förväntat. Härmed och med allt det föregående är. dock ingalunda sagdt att man icke kan ega skäl att eftersträfva något bättre än den Wahrendorffska kammarladningskonstruktionen, ja icke ens att frågan om nämnde konstruktions antagande, ifall den nu skulle undersökas, komme att leda till samma resultat som för 10 år sedan 2). Tvärtom har generalfältygmästaren och chefen för artilleriet redan under den 13 December 1858 till K. M:t ingifvit underdånigt förslag att till försök företaga en ny af premierlöjtnant Engström föreslagen konstruktion af kammarladdniogskanoner med lavetter, uti hvilken underdåniga skrifvelse yttras, att försök såväl här som i andra länder alltmera ådagalagt vigten och betydelsen för fästningsartilleriet af kammarladdningspjeser, utan ait man — med allt erkännande af de i allmänhet vackra resultat, som vunnits af försöken med. hr v. Wahrendorffs system, och med allt erkännande af de fullgiltiga skäl Eders K. M:t egt att efter nämnde system anbefalla diverse partianskaffningar för fästningarues behof — dock kunnat förena sig i omdömet om tjenligaste kammarladdningskonstruktion, eller. upphört att eftersträfva förbättringar i de konstruktioner man. till försök förehaft eller antagit.. Ja, generalfälttygmästaren och cheen. för artilleriet vågar till och med, efter lemnad redogörelse för karaktererna af nämnde konstruktion, inför K. M:t på förhand uttala, det hr Engströms system berättigar till ganska goda förhoppningar om dess ändamälsenlighet, samt behjertar till den grad hr Engströms förtjenster, att han inför tronen framlägger förslaget det K. M:t måtte i nåder tilldela hr löjtnant Engström en uppmuntran med 6000 rdr för de synnerligt förtjenstfulla bemödanden han : med betydliga uppoffringar af tid och medel ådagalagt för att tillvägabringa en för atillerivapnet särdeles vigtig utbildning,3). Och härmed har insändaren äfven, utan att ens behofra gå utom den af redaktionen sjelf till sitt stöd åberopade frågan om kammarladdningskanoner, kunnat från generalfälttygmästarens och chefens för artilieriet egen mun hemta det värdigaste svar på redaktionens mot honom riktade personligen ovärdiga beskyllningar. Stockholm den 25 Januari 1860. C.G. L. 2) Kan ej häruti, bland annat, ligga en förklaring öfver de citerade utländska opinionerna? Är det dessutom så gifvet att man öfverallt delar redaktionens och insändarens gemensamma tro på de öfverväganae fördelarna hos kammarladdningskanoner i allmänhet, och att mån med löjtnant Flygare icke ännu mångenstädes af försigtighet vidhåller den mening, att de i allmänhet icke äro till krigsbruk tjonliga? 3) Att generalfälttygmästaren och chefen för artilleriet .cke funnit sig föranlåten till att nedsätta sina förboppningar om hr premierlöjtnant Engströms system, eller att återkalla sina derom yttrade meningar, ehuru en från England insänd rapport ådagalägger att försök med hr Engströms system der sslyckats, torde i sin mån något kunna modifiera redaktionens blinda tro på utländska rapporter, named Snö-öknens Robinson.