Aftonbladet – 2 februari 1860, sida 3

8 RO AN PH OA MED ND SAM än den af tätringen mellan hvart 5:te eller 6:te skott, och att ändå från början till slut serveringen skedde lika obehindradi. År 1848 besköts samma pjes af artilleristabsofficeren löjtnant Sköldebrand med 61 skott. Ingen anledning till anmärkning mot kammarladdningsinrättningen förekom, och densammas delar voro vid skjutningens slut fullkomligt oskadade, samt var rengöringen af tätringen ej förr än efter hvart 10:de skott behöflig.s Ar 1849 sköts med samma pjes återigen af kapten v.. Normann 30 skarpa skott. Rapporten innehåller: Lika litet vid de af mig nu verkställda skjutningar, som vid de i November månad 1847, har någon anmärkning emot den till kanonen hörande kammarladdnin gsinrättningen förekommit. Under tiden hade med en friherre v. Wahrendorif sjelf tillhörig 24-,g kammarladdningskanon år 1845 försök blifvit verkställda af en dertill förordnad komitå, bestående af hrr Stål, Ehrenstam och Nycander, vid, hvilka försök, enligt bestämmelsen i utfärdade nådiga generalorder, skötos 120 skott 11, deraf 60 under hastig skjutning och 90 utan rengöring mellan skotten; I rapporten heter det: Kammarens öppnande och slutande gick vid sista skottet lika ledigt som vid det första. Under hela försöksskjutningen förekom icke det ringaste skäl till anmärkning mot kammarladdningsinrättningen., Vid 1850 års början hade således med modellpjesen till de svåra kammarladdnings-bombkanonerna skjutits öfver 500 skarpa skott under olika förhållanden, på olika tider och af olika personer, samt härvid alltid erhållits för kammarladdningskanonen gynnsamma resultater. Under tiden hade, med lika utmärkt påföljd i detta hänseende, försökts en 24-t:g Tkammarladdningskanon, konstruerad för 8-T:s laddning och 24-8:s kula, samt beskjuten, utom med denna normala laddning och kula, äfven med 10-8:s laddning och 1 kula, samt med 7 :s laddning och 2 kulor. Ehuru fråga väl icke var om antagande af denna sedmare konstruktion, förtjente dock försöken med densamma så mycket heldre att uppmärksammas i afseende på kammarladdningsmekanismen, som spärren här, med sin af kalibern bestämda mindre diameter, torde kunna antagas vid sistnämnde kanon, oaktadt dennes mindre laddning, frestas lika hårdt, om icke hårdare än spärren vid 7 tums bombkanonen. Någon motgång vid utomlands anställda försök då ej heller, så vidt insändaren kan minnas, beant. Så stodo sakerna. då den första partibeställning för kronans räkning med friherre v. Wabrendorff den 6 Juni 1850 afslöts. Partiet utgjordes af 5 st. svåra kammarladdningsbombkanoner , deraf 1 afsedd till kontrolipjes, hvartill enligt gällande besigtningsreglemente, efter besigtningsofficerens omdöme, skall uttagas den af ett besigtningsparti sämsta eller svagaste pjesen, hvilken, utom vanlig profskjutning, som hvarje pjes skall undergå, derefter underkastas hårdare skjutprof eller s. k. kontrollskjutning, samt slutligen ännu allt hårdare och hårdare prof, tills sprängning inträffar. Det för vanliga kanoner fastställda antalet profskott är 5. Iirågavarande 5 pjeser underkastades, i likhet med sina efterföljare af sednare beställningar, 9 profskott, nemligen : 1:sta skottet 16 krut och 1 cylinder af 123 I Vv. v. 2:dra skottet lika med det första. 3:djeskottet 12 I krut och en cylinder af 123 I v. v. 4:de skottet lika med det tredje. 5:te skottet 12 krut och en oval bomb om 92 v. v. 6:te—9:de skotten lika med det femte. Den till kontroll och sprängskjutning uttagna pjesen uthöll med sin kammarladdningsinrättning 10 kontrollskott med ända till 24 T:s laddning och 1 cylinder af 184 :s v. v., samt sprängdes sedan med 27 W:s laddning och 2 cylindrar af 204 W:syv. v. tillsamman. Efter denna beställning, hvilken således ingalunda nedstämde den fördelaktiga opinion, som de förutgångna försöken bildat om nämnde pjes, gjordes 1853 den 21 November en ytterligare beställning af 9 pjeser och 1854 den 30 December än ytterligare en dylik på 16 pjeser, kontrollpjeserna inbegripna. Alla dessa kanoner undergingo den ofvannämnda profskjutningen, och de 2:ne kontrollpjeserna, af hvilka den ena före kontrollskjutningen besköts med 40 vanliga skott, uthöllo väl sina 10 kontrollskott samt sprängskötos ter. Vid den ena kunde till och med ännu vid a sprängskottet med 27 I krut och en cylinder af 288 TB v. v. kammarladdningsmekanismen obehindradt begagnas, utan att något fel på denna mekanism kunde upptäckas. lvad det andra slaget af bombkanoner angår eller de litta, af samma kaliber som de svåra, men blott konstruerade för 6 :s laddning, så är redan på förbavd tydligt, att, i afseende på kammarladdningsmekanaismen, de försök, som rättfärdiga antagandet af de svåra bombkanonerna, med så mycket större skäl kuuna rättfärdiga antagandet af de lätta, som dimensionerna på nämnde mekanism äro för den sedare pjesen i förhållande till lagdningen betydligt starkare än för den förra. Emellertid äro äfven med den lätta bombkanonen, innan den antogs, skjutna en 4 500 skarpa skott under ledning af besigtningsofficeren kapten C. L. Fries, utan att, enligt dennes rapport af den 19 Oktober 1854, någon anmärkning kunnat göras mot kammarladdningsinrättningen. Den vid dessa försök begagnade modellpjes blef derefter koatrolloch sprängskjuten, hvarvid den uthöll, utan att sprängas, till och med 18 I krut och så många cylindrar som kunde rymmas i kanalen — ett välförhållande, som tillskyndade nämnde pjes en resa till Paris och en celeber plats på expositionen. Efter dessa förutgångna undersökningar afslöts d. 30 December 1854 kontrakt om leverans af 54 st. dylika lätta bombkanoner, inberäknadt 3:ne kontrollPjeser, hvilka alla i vederbörlig ordning blifvit profskjutna, samt derefter åtskilliga mer eller mindre beskjutova, en af dem t. ex. med 50 skott å 8 t:s laddning och en cylinder af 123 v. v., utan att kammarladåningsinrättningen dervid lidit någon skada. Hvad slutligen det tredje slaget angår eller de 24-B:diga granatkanonerna, så gäller om dessa, vid Jemförelse med den ofvan beskrifna 24-:diga kulkanonen, ungefär detsamma som om den lätta bomkanonen är sagdt, och affären om dessa 12 pjesers anskaffning för en viss lokalbestyckning af Carlstens fästning torde vara för obetydlig för att ens här fordra någon närmare redogörelse. Detta om de mycket omtalade kammarladdningskanonernas tillkomst. Lägges nu till de anförda, på rön och erfarenhet grundade motiver för anskaffningen äfven de politiska skäl, som icke borde undgå att gifva en viss påtryckning åt de sednare beställningarne, 1853 och 1854, så må man väl, särdeles om man såsom från redaktionens sida får påräkna erkännandet af kammarladdningskanoners öfvervä gande fördelar i allmänhet för fästningsförsvaret, ega fog att med tillförsigt hänskjuta till en fördomsfri Pröfning den fråga, huruvida artilleristyrelsen egt eller icke egt grundade skäl för att handla såsom den gjort, då den hos Kongl. Maj:t i underdånighet föreslagit anskaffniogen af ifrågavarande kammarladdNingskanoner. Som insändaren, utan att öfver höfvan förlänga en i allt fall tråkig artikel, och utan att alltför mycket taga redaktionens frikostighet på utrymme i anspråk, icke här kan ingå i någon specifikare redogörelse för försökens utförande, återstår visserligen för redaktionen möjligheten att ännu insistera på förklaringen att detta varit förfuskadt; men som det redan aå priori torde vara svårt att förstå huru sådana försök, som de ifrågavarande, för såvidt de afsett utrönandet genom skjutning af pjesernas styrka och uthållighet, ens kanna förfuskas, så torde, intill —