Aftonbladet – 2 februari 1860, sida 2

gerna på hyllan, det förstås af sig sjelf; finner man deremot en dag fördelarne af en dylik tillslutning, då skall man kanske ångra att man kommer litet sent. Det är min öfvertygelse, delad af många, at: för sin egen del kan Helsingborg stå sig äfven utan jernvägen, helst om det får sin hamn i det utvidgade och tryggade skick, hvarefter hela skeppskommersen skriker med rätt1 vis högljuddhet. Det önskar utan tvifvel en jernväg äfven för sin egen fördel, raen detta är ej dess brinnande lifsfråga. Såsom ofvanför visadt, Helsingborg har rört sig framåt med stora steg, oaktadt ingen jernbanegård mottager den främmande vid ankonsten på svensk botten; det har sina ressurser, som föda och till och med rikta det ihvad fall som helst. Det har sina driftiga exportörer, det har sitt välmående uppland, det har sitt makalösa läge, hvilket gör det till Sverges lifligaste sommarstad, det har sina bad, det har sitt Ramlösa, och det behöfver ingalunda tänka på att dö af svält. Apropos om Ramlösa; jag tillåter mig att inbjuda er dit till sommaten. Ni skulle lägga er der för att taga några fichtennadel-bäder,. Vet ni hvad fichtennadels-bad är för slags bad? En uppfinning från Harzgebirge, i fjol införd på Ramlösa af dess nuvarande verksamme brunnsläkare! Bad på barrknoppar. Förtröffliga, makalösa, suveräna mot gikt, reumatism, onda vätskor och ålderdom! Ni har smärta i alla lemmar, ni kan icke resa er ur soffan utan att grina och se eländig ut, ni börjar bli gammal och gnatig; ni söke det vackra Ramlösa, — charmant är det, — ni tage ett. dussin biljetter till det nyuppförda ,fichtennadel-badhuset, ni begagne endast de sex — och ni befinner er som genom ett trollslag förvandlad till en nyskapad menniska på sex och tjugo år. Man har berättat mig allehanda högst lockande historier om dessa Ramlösas underbad, och jag ämnar sjelf, om himlen ger mig helsa, försöka dem i sommar. Till Helsingborgs märkvärdigheter hörer ett postkontor, som invändigt företer anblicken af Jerusalems förstörelse, men utanpå är ganska hvitmenadt och ligger vid stadens stora torg, så passande och vänligt som kanske intet annat postkontor i verlden. När jag talar om förstörelsen i det invändiga, är det icke min mening att kasta ringaste skugga på verkets embetsmän, hvilka njuta allmän aktning och erkännande, hvar i sitt fack mönstervärda auktoriteter, men jag har icke kunnat undgå att blifva på ett eget sätt berörd af det storartade i den kompletta förvirring, som på denna expedition åstadkommes af de från alla möjliga håll nästan hvarje timma af dygnet här sammanlöpande poster, och der äfven den otröttligaste och vanaste chef måste ha svårt att beständigt hålla allting au eourant. Man påstår, att staden lider af kontorets universella Geschäft, att man ofta får vänta på undfångsten af ett anländt bref längre än t. ex. på posten i Köpenhamn, endast derföre att hundra packor från andra väderstreck äro i ordningen att öppnas förut och att expeditionens händer ej räcka till; man påstår derjemte, att det specielt med afseende på postförbindelsen med Danmark, så som den af kongl. öfverstyrelsen i Stockholm är anordnad, är mycket att önska och till och med billigtvis att fordra; allt detta kan vara godtoch väl, och jag vill gerna tro att man i åtskilligt har skäl för sina anmärkningar, men å andra sidan — en menniska är dock icke mer än en menniska, äfven om hon är postkommissarie, och ett kontor med fyra gittande personer, plus en och annan springfyr, är dock icke mer än ett kontor, Det vore önskligt att en generalpostdirektör en gång företoge sig on liten vinterresa (specielt med de nya personpostvagnarne, hvilket kunde göra honom godt!), för ait på denna tid af året, i stället för den vida mera lugna sommaren, göra sig under ett par dagar förtrolig med sitt berömda gränsekontor Helsingborg, Det borde intressera en generalpostdirekför att ett ögonblick fatta posto — att röra sig på stället förbjuder sig sjelf — bland alla dessa tusentals brefpaketer och väskor, täckande alla hyllor och bord, golfvet med, oroligt väntande att blifva öppnade, sorterade, utdelade på platsen eller sända vidare ut i verlden! Och han skulle. utan tvifvel inom den första timman förnimma och inse att deita är ett maskineri, som icke med tre eller fyra personer låter sig skötas, utan att otroliga ting måste försummas, hvilka enligt korrespondensrörelsens nuvarande såndpunkt och påöstväsendets exempeli andra länder icke borde försammas och knappast kunna försummas utan mehn och skam för hela landet. Postkontorets organisation på den i så öfvervägande grad vigtiga gränsstationen Helsingborg fordrar alldeles obesttidligen en total reform, och jag ville önska att utgifvaren af Postarkivet i Hamburg egde tillfälle att åt detta ämne egna en särskild uppmärksamhet. Medan talet är om helsingborgska märkvärdigheter, tillåt mig med några ord nämna äfven det så ofta omskrifna passersedelväsendet! Som bekant, har man i de sista åren å dansk sida alldeles upphäft hela det gamla systemet af passergsedlar för resande mellan Sundets kuster, så stt hvarken resande från Danmark behöfva förse sig med dylikt papper, eller sådant affordras passagerare från Sverge till Danmark. Någon reciproctet isådant afseende har nu visserligen icke officielt blifvit från svensk sida proklamerad; tvärtom stå alla de särskilda förordningar (deraf en från 17681!) vid makt, enligt hvilka borgmästaren i Helsingborg, liksom äfven olika auktoriteter i vissa andra kuststider, eger att utfärda dylika passersedlar och derför taga en bestämd lösen; men det har fallit sig äfvermåttan naturligt, att, sedan ingen menniska i Danmark längre fordrade förevisandet af passersedel utaf från Skåne ankommande resande, dessa resande efterhand allt mer och mer hafva börjat underlåta att t. ex. i Helsingborg förse l sig med denna papperslapp, hvilken, så fort tolfskillingen (den laga lösen derför) är erlan hala finan falla finnen! Ill Rat HR