Aftonbladet – 31 januari 1860, sida 2

dana privilegierade bergslagerna. Det är bekant, hurusom K. M:t vid sista riksdag, sedan ämnet blifvit af bergskollegium och jernkontorets fullmäktige fullständigt utredt, aflät proposition om ifrågavarande skatters afskaffande, samt att det nådiga förslaget då icke vann ständernas bifall. I den motion, som under innevarande riksdag inom borgareståndet härom väckts af hr Weern, bar nämnde motionär fästat uppmärksamheten på huru utom de skäl, som finnas anförda uti det kungliga förslaget, åtskilliga ytterligare sedermera tillkommit, såsom att tackjern sedan 1856 års början vore tillåtet att exportera; att utländskt tackjern och stångjern alltsedan 1858 finge tullfritt till riket införas, samt att genom en sednare resolution 150,000 skeppund jernmalm finge tullfritt utföras, derest jernväg från Gellivare till Bottniska viken komme till stånd; samt slutligen att, genom kungliga förordningen af den 20 sistlidne September, alla inskränkningar blifvit från och med den 1 November 1860 uttryckligen upphäfda, och jernverk af alla slag förklarade hänförliga till fabriker (från hvilken dag ock motionären ansett skatternas afskaffande böra inträda) m. m. Statsutskottet har tillstyrkt bifall till motionen, men dervid fästat det förbehåll, att exporttullen å tackjern och malm måtte nedsättas till hälften af nu stadgade afgift. Emot detta förbehåll ha reservationer atgifvits af hbrr Fåbrens och Weern, med hvilka nio andra ledamöter sig förenat. Obestridligen är den dubbla eller, rättare sagdt, tredubbla beskattning, som jernverksoch hytteegare hittills varit underkastade — nemligen å hemman, å inkomst, samt den ifrågavarande — en obillighet, och som står i strid med de sunda statsekonomiska åsigter, som dikterat kungliga förordningen af den 20 September 1859. Vi hoppas ock derföre, att rikets ständer nu lemna sitt bifall till denna reform; så mycket hellre som det skäl man vid förra riksdagen anförde emot förslaget, nemligen den dåvarande gynsamma jernkonjunkturen, längesedan upphört att vara gällande; samt att de härvid icke fästa något afseende å det motargument, som anförts af en reservant, :prosten Wåhlander (den ende, som yttrat en skiljaktig mening i hufvudfrågan), nemligen det på Helgeandsbolmsbeslutet grundade bergsregale, samt det lika ofta upprepade som vederlagda påståens det, att en skattelindring i afseende å en at landets hufvudnäringar endast är att anse såsom en uppdrifning af egendomsvärden.