Aftonbladet – 31 januari 1860, sida 2

darrade konvulsiviskt af den lystnad, som grodde inom honom. Efter en dyster tystnad sade den förste Jacques: Godt, du har handlat och berättat ärligt. Vill du nu gå ut och vänta på oss en stund i förstugan? Gerna, sade väglagaren. Defarge följde honom ut och lät honom sätta sig på öfversta steget af trappan, der han lemnade honom och gick in igen. f De tre hade uppstått och lutade sina hufvuden tillsammans, då han inkom. Hvad säger du, Jacques? frågade numro Ett. Skall han inregistreras? Inregistreras såsom dömd till undergång, svarade Defarge. Bravol skrek den hungrige. Slottet och hela ynglet? frågade den förste. Slottet och hela ynglet, svarade Defarge. Undergång och utrotelse.n Den hungrige karlen upprepade med ett slags hänryckningsskrän Bravissimol och började tugga på ett annat finger. Är du säker påx, frågade Jacques Två Defarge, att ingen oreda uppstår till följd af vårt sätt ätt föra registret? Tryggt är det visserligen; ty ingen menniska mer än vi är i stånd att uttolka de hemliga tecknens betydelse; men skola äfven vi alltid vara i stånd att tolka dem — eller, rättare sagdt, skall hon alltid vara i stånd att göra det? Jacques, svarade Defarge, i det han rätade på sig, om fru Defarge, min hustru, åtoge sig att hålla registret i sitt minne, så skulle hon ej tappa bort ett enda ord deraf. Men med de märken, som hon sticker in i sin sticksöm, kommer allting beständigt att stå tydligt och klart för henne. Lita du på henne. Det skulle gå lättare för den största pultron, som lefver, att utplåna sig sjelf från de lefvandes antal, än att utplåna en enda bokstaf af hans namn eller brott från min bustrus stickade register. . — (Forts.)