Aftonbladet – 30 januari 1860, sida 3

-Jeller befattningar, och jemväl qvinnor, på Tsätt en längre tid varit öfligt i andra länder Isamt nyligen blifvit äfven i Norge infördt., Bland missledande uppgifter i motionerna anmärka vi hr Hjertas yttrande, att telegrafverkets räkenskaper för år 1957 utvisat en jnettobehållning i motsats till den ej obetydliga brist, som föridet år uppstått. Vi medgilva hkväl att, vid en flyktig öfverblick, räkenskapernas uppställning kunnat gifva anledning till eit antagande sådant som det omförmälda i afseende på ställningen vid 1837 års slut, oaktadt i sjelfva verket nämnda år telegrafverket gått med en förlust af :ågot mer än 41.000 rdr. Hvad beträffar bokslutet för år 1859, har här ofvan blifvit nämndt, att någon brist för detta år icke uppkommit. J. O. Almqvist har på två-ställen isin motion omtalat den frikostighet, hvarmed rikets ständer omfattat elektriska telegraferna. Verkliga förhållandet är, att något anslag till förmån för denna inrättning Kittills aldrig blifvit begärdt eller af rikets ständer beviljadt. För öfrigt utgöres den sistnämndes, riksdagsmannen Almqvists, motion af föga annat än en lång följd af beskyllningar mot telegrafverkets styrelse, för hvilka någon bevisning icke ens blifvit försökt. Det är någontig ovanligt att se en framställning af denna art göras inom representationen, och en tvetydig ära är det, att i detta afseende hafva brutit isen. Detta uppträdande får en än mera egen karakter derigenom, att motionären ännu vid den tid, då han utsågs till riksdagsman, tjenstgjorde vid telegrafverket och fortfarande är der inskrifven såsom e. o. assistent. De anmärkningar, som af nämnde motionär blifvit framstillda mot telegrafförvaltningen, äro i allmänhet icke af beskaffenhet att påkalla något bemötande. För en enda af dem må ett undantag göras. — Motionären klagar deröfver, att, till förfång för öfrige tjenstemän, blifvit till stationsföreståndare i Dalarö förordnad en militär, hvilken förut icke varit vid telegrafverket anställd. Förhållandet härmed är i korthet, att, sedan från Stockholm en elektrisk telegraflinie blifvit dragen till Dalarö, under det förbindelsen emellan sistnämnde ort och skärgården fortfarande underhållits med optiska telegrafer, K. M:t den 8 April sistl. år förordnade att, på samma sätt som i Danmark eger rum på två särskilda ställen, en gemensam föreståndare borde anställas för Dalarö både elektriska och optiska telegrafstationer. Då ibland elektriska telegrafpersonalen icke lärer funnits någon, som hade erfarenhet af optisk telegraftjenstgöring, blef härtill förordnad en utom verket stående person. Då denne stationsföreståndare tillika är befälhafvare öfver samtliga den vid ifrågavarande skärgårdslinie anställda personal, underofficerare, korporaler och telegrafister, bvilka alla lyda under krigslag, lärer något försvar icke behöfvas för åtgården, att härtill förordna en officer i armån, utom det att densamma står i närmaste öfverensstämmelse med 1838 års kongl. reglemente för optiska telegrafverket. Vi sluta med att utbedja oss läsarens öfverseende för den vidlyftighet, hvartill denna artikel vuxit. De flera i ämnet väckta motionerna, de stridiga omdömen inom pressen, för hvilka det nya telegraftaxeringssättet varit föremål, samt slutligen vigten och angelägenheten deraf, att telegrambefordringen ordnas på det sätt, som för hela landet, dess handel och industri må befinnas vara det förmånligaste, hafva synts oss utgöra en giltig anledning att försöka en. belysning af några bland. de ämnen, som med denna fråga ega ett samband. RB. SERA