Aftonbladet – 28 januari 1860, sida 3

nolikhet komma satt raedföra nyss antydda, för staten ej mindre än för löntagarne menliga följder; — och utskottet kan derföre ej heller befara, att dess afstyrkande af samma förslag skall tillskrifvas bri stande uppmärksamhet på hvad statens fillgån medgifva. Emellertid får utskottet upplysning: meddela att — med undantag endast af elementarläroverken, för hvilka ea förhöjning i förut utgående anslag af tillsammans omkring 490,000 rdr uppfördes på ordinarie stat, och hvaruti nedsättning således nu icke kan ifrågakomma — hela beloppet af de vid stlidne riksdag åt samtliga civia, militära och ecklestika embetsverk, staetr och kårer bevifjade lönehöjningar utgjorde i rundt tal 1,850,000 rår rmt, unt att genom en nedsättning med 12V, procent f alla löner, öfverstigande 3000 rdr, skulle, enligt oproximatiy beräkning, för stätsverket kunna bereas en besparing af omkring 250,000 rår rmt, hvilken besparing dock, om de af en bland motionärerna na undantag och inskränkningar tagas i be, kommer att icke obetydligt förminskas. Då nu så väl öfriga förutnämnda motionärer af bondeståndet, som hrr Björck och Sundvallsson medgifvit, att någon minskning af lönerna ej skäligen kan ifrågakomma för de lägsta tjenstegraderna, som likväl innefatta det vida öfvervägande antalet, och härigenom i sjelfva ve. ket lönenedsättningen kome att inskränkas till en mindre del af tjenstemänaen, vid hvilket förhållande antagandet afen allmän ndsats för dessa nedsättningar synes mindre lämpgt; — då, enligt hvad här ofvan blifvit närmäre framstäldt, ett sådant allmänt stadgande icke ens för de högre lönerna kan följdriktigt tillämpas, utan att röranleda till oegentligheter, hvilka i sådant fall måste genom särskilda bestämmelser förebyggas; — då för öfrigt fastställandet af en viss grundsats för alla jöningar, innan rikets ständer ännu ta. it närmare innedom om de vid detta riksmöte framställda förslag i afseende på löneregleringen, skulle i viss mån inskränka den fria pröfningen af förekommande anslagsfrågor; — och då slutligen rikets ständer utan utt sådant nu behöfver förut bestämmas, äro oförndrade att i hvarje särskildt fall besluta nedsättng i tjenstemännens aflöning, når anledning dertill örefinnes — får utskottet, på grund af dessa skäl, remställa: 1. Att rikets ständer måtte förklara de gjorda ramställningarne om en allmän nedsättning af emvetsoch tjenstemännens löner icke föranleda till anän åtgärd, än att rikets ständer vid bestämmandet f utgifterna under de särskilda hufvudtitlarne vilja illse, om och i hvad mån minskning i nu utgående flöningsanslag må finna. af omständigheterna påallad. (Forts.)