Aftonbladet – 28 januari 1860, sida 3

oaktadt rikets ständer äfveå vid de föregående riksdagarne för många embetsverk ocH stater tid efter annan beviljat äskade tillökningar i aflöningsanslagen — likväl under de år, som närmast föregingo sednaste riksmöte, frågan om en mer allmän och genomgripande töråndring i hela tjenstemannakårens lönevilkor gjorde sig allt mera gällande, så att icke allenast K. M:t af vederhörande verks och myndigheters derom gjorda enträgna framställningar föranläts att, uti den då afgifna nådiga propositionen angående statsverket, meddela rikets ständer förslag till en fullständig lönereglering med betydligt ökade anslag för de flesta embetsverk, utan äfven rikets ständer vid början af deras sammanträde så enhälligt erkände giltigheten af detta behof, att knappt någon röst höjdes för uttalande af en motsatt åsigt. Då emellertid de i detta ämne framställda förslag icke åsyftade att för tillfället bereda tjenstemännen ersättning för deras förluster gerioim det nyligen inträffade hastigare fall i penningevärdet — ehuru nödvändigheten af en löneförbättring blef genom denna omständighet ännu mer oafvislig — men, i motsats härtill, de föreslagna nya lönerna af K. M:t ansågos böra för framtiden bibehållas, torde svårligen kunna antagas att, såsom öfvannämnde motionärer föreställt sig, den tillfälliga stegringen i varuprisen varit förnämsta orsaken till löneförhöjningarnes beviljande, helst i sådant fall otvifvelaktigt skulle hafva vidtagits deh enkla utvägen, att med vissa procent förhöja de förut bestämda aflöningsbeloppen; — utan bör häraf snarare slutas, att tjenstemännens ekonomiska ställning redan under en följd. af år i anseende till penninglönernas successiva minskning i värde, jemförda med varuprisen, småningom hade undergått en kännbar försämring, så att slutligon vid den inträffade ytterligare stegringen af alla varupris frågan om en allmän löneförbättring ej vidare kunde sättas å sido. En jemförelse mellan förut gällande aflöningsstater och dem rikets sednast församlade ständer, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med K. M:ts nådiga proposition, fastställt för innevarande statsregleringsperiod, ådagalägger ock tydligen, att vid sistlidne riksmöte en fullständig lönereglering egde rum — ett förhållande, som i öfrigt statsutskottet är företrädesvis befogadt vitsorda, . enär denna reglering af nästan alla staters och kårers aflöningsvilkor, hvarvid många från äldre tider qvarstående oegentligheter och missförhållanden borde i möjigaste måtto afhjelpas, för re medförde ej ringa uppoffring af tid och möda. Häraf måste emellertid följa, att.en så beskaffad lönenedsättning, som förutnämnde motionärer inom bondeståndet föreslagit, icke kan under nuvarande förhållanden på ett ändamålsenligt och med billigheten öfverensstämmande sätt verkställas. Då nemligen ofvanberörda förut : befintliga -skiljaktigheter mellan aflöningsbeloppen för löntagare af samma tjenstegrad voro så betydliga, att första gradens lön Inom vissa embetsverk utgjorde 900 rdr, men uti några blott 600 rdr, andra gradens lön dels 1500, dels 1200 rår, tredje gradens dels 2700 dels endast 1800 rdr, allt rmt, måste af. denna anledning och för att vinna åsyftad likhet i lönevilkor för tjenster af enahanda beskaffenhet, äfven löneförhöjningarne bestämmas till ganska olika belopp för samma tjenstegrad, och blefvo sålunda för första graden varierande melJan 100 och 400, för andra graden mellan 700 och 1000, för tredje graden mellan 800 och 1700 rår 0. 8. V. Vid sådant förhållande skulle, såsom lätt bör inses, en lönenedsättning med vissa procent af förhöjningarne åter föranleda samma skiljaktigheter som förr i de nu jemnade aflöningarne och derigenom till väsendtlig del omintetgöra fördelarne af den vid förra riksdagen verkställda reglering. En dylik åtgärd vore derföre hvarken för det allmänna Sagnande eller förenlig med ett tillbörligt afseende på tjenstemänners billiga anspråk, och utskottet anser för sin del denna omständighet vara af sådan vigt, att den innefattar ett afgörande skäl emot de I nämnde syftning framställda förslag, hvadan någon vidare granskning deraf för närvarande ej torde erfordras, Beträffande åter den af hr Björck i detta hänseende föreslagna beräkningsgrund, ell-r att nuvarande löner, sådana de uti gällande stat äro uppförda, borde minskas med 12, procent, visar sig väl, att äfven vid Verkstalligheten häraf skulle uppkomma åtskilliga oegentligheter: Då nemligen exempelvis justitieråden vid förra riksdagen fingo sina löner förhöjda från 1500 till 8000 rdr, skulle för dessa embetsmän enligt nyssnämnda beräkning nu uppföras en lön af endast 7000 rdr, eller 500 rdr mindre än de förut Åtnjutit; och enahanda förhållande komme att ega rum blånd annat med justitiekansleren och samtliga presidenterna. Men om ock dessa oegentligheter lättare kunde, på sätt motionären äfven antydt, genom särskilda bestämmelser förekommas, finner utskottet ikväl flera betänkligheter möta för godkär nande, ander hvilken form som helst, af grundsatsen om en dlmän lönenedsättning. Den af hr Björck till-stöd för ofvannämnda förlag framställda åsigt — att, vid lönernas bestämnande under förra riksdagen, den tillfälliga prissteSringen kommit i betraktande på ett sätt, som förtaledde beviljandet af högre lönebelopp än öfriga mständigheter påkallade och de normala förhållan!ena kräfde — innefattar en fråga, hvarom meninarne visat sig vara lika så delade som de i allmänet äro om hvad som må anses vara tillräckligt eler öfverflödigt. för de: särskilda samhällsklassernas efnadsbehof. Hvad motionären anförtangående statsrerkets mindre fördelaktiga ställnins nu än vid seSte riksmöte utgör icke något bevis att embetseh tjenstemännens löner då blefvo bestämda till allt ör höga belopp, hvadan detta påstående kan gälla ;ndast såsom en subjektiv åsigt; — men för den motta meningen torde icke heller kunna fran läggas öfsertygande skäl att all stridighet i detta hänende undanrödjes; och lärer vid sådant förhållande PBa fråga svårligen kunna afgöras på annat sätt, 1 ut hvarje lönegrad särskildt tages i betraktande, 7 beloppen; der så erfordras, genom omröstning besänIMas. De öfriga motionärerna hafva åter såsom hufvudakligt skäl för den yrkade nedsättningen åberopat !et förhållandet, att den under föregående år inträf:de prisstegring af lifsföruödenheter och andra väof skall under den sistförflutna tiden hafva till större selen. upphört, så att penningen numera i allmänhet :terfätt sitt förra värde, hyadan. anledning saknades 10t fortfarande bibehålla de af nämnda orsak tillSomna löneförhöjningarne. — Då likväl dessa löneförhöjningar, enligt hvad utskottet här ofvan sökt ada lägga, icke egentligen utgjortså kallade dyrtids. 88, kan det säledes på saken föga inverka, om någon nedsättning i prisen på vissa varuartiklar skulle under den senaste tiden hafva inträffat, hvarföre det icke heller synes nödigt att nu ingå utien noggrann undersökning af denna fråga. Men utskottet kan lock; ej underlåta att härvid dels erinra om de uti ofvanberörda, den kongl. propositionen åtföljande protokoll öfver finansärenden i detta hänseende anförda OMständigheter, som gifva stöd för en helt och hållet motsätt åsigt, dels fästa uppmärksamheten derpå, att, enligt hvad en och annan af motionärerna äfven untydt, och hvilket för öfrigt svårligen lärer kunna Sestridas, den nedsättning i prisen på vissa varor, som sedan någon tid obestridligen egt rum, i högst ringa mån, om ens i någon, kommit det betydliga intal af tjenstemtu till godo, hvilka tillhöra hufvudir staden; helst samtidigt härmed andra varor, deribland I ir oundgängliga lifsförnödenheter äfvensom hushyror, ytterligare t i värde; — och torde fördenskull ;e slutsatser, hvartill motionärerna af. ofvan anförda hufvudsakliga skäl funnit sig: föranledde, ej kunna YInna ett obeti gadt godkännande. Å öfrigt och då samtliga ofvan omförmälda motioNärer synnerligen framhållit angelägenheten deraf, ot Vid statsregleringens uppgörånde, noggrann hus