Aftonbladet – 28 januari 1860, sida 2

källa och utur den ädle bardens eget, för fosterlandets ära och väl varmt klappande svenska hjerta. Man finner äfven här, att Atterbom redan vid tiden för denna resa hade ett klart, utveckladt medvetande om den andliga gemensamheten emellan Nordens trenne folk; och atthan redan såsom ung omfattade denna skandinaviska idd, under hvars banår han i en framskriden ålder icke tvekade att ställa sig, oaktadt det då gällde icke blott forntidsminnen och sångarvänskap, utan iddens genomförande i sambhällslifvet. Sverges historia i sammandrag, af A. M. Strinnholm. Tredje delen. Gustaf I och hans tid. Stockholm. Hörbergska boktryckeriet 1860. Liksom det i naturen ges trakter och utsigter, på hvilka vi ej kunna se oss mätta, och hviska vi, för hvarje ny gång vi se dem, städse afvinna nya drag, har äfven historien partier, till hvilka vi återkomma med ständigt nytt intresse. Vi läsa dem om och om igen, utan att känna intresset mattas. Vår uppfattning af händelserna blir endast med hvar gång mångsidigare, karakterernas drag tydligare. Ett sådant parti i vår historia är onekligen Gustaf I:s tid. Redan de yttre händelserna, som inleda detta tidskifte, äro af den mest fängslande art. Underbara äfventyr, stora personligheter, händelser, som med eldskrift inrista sig i nationens minne och lefva der lika länge som folket sjelf, trängas här. Det är dessutom två tidehvarf som mötas, båda med hvar sina rep-esentanter. Hierarkien och de nya ideerna från Wittenberg, feodalismen och demokratien, konungamakten och feodalismen, konungamakten och hierarkien, — man finner dem alla här i sin skarpaste motsättning. Christian II i Danmark kämpar en ej mindre skarp strid: mot sitt lands stolta adel till fördel för bönder och borgare, än den Gustaf, med tillbjelp af Sverges adel; utfäktar mot hierarkien. . Det är den nya tiden i:sin grodd på alla områden; idel stora händelser, stora tidsider, stora personligheter. Men tiden har ännu en ahnan sida, mindre stickande i dagen, men för betraktaren, som älskar att iakttaga det tysta, på djupet gående sambällsarbetet, af om möjligt ännu mera fängslande art. Det är svenska statens uppbyggande på den gamla folkfrihetsgrunden af länge tillredda materialier. Och byggmästaren, det är kung Gustaf. Under hans hand får byggnaden den form den ännu i dag hufvudsakligen bibehåller. Flera tillbyggnader äro sedan gjorda, inredningen mera komfortabel, men den prägel Gustaf påtryckte den, är ännu densamma. Allt har likväl ännu den enklaste form, skapad af ögonblickets behof. Regeringen är ännu konungen personligen, och folket möter honom nästan lika ofta omedelbart, utan ombud, som på riksoch herredagar, representerad af deputerade. Gränslinien emellan begges makt är ännu ej noga utstakad. Isynnerhet griper konungen ofta in på folkets rättigheter, på ett sätt, som svårt stöter våra konstitutionella begrepp för hufvudet. En af de förnämsta bland dem alla — folkets rätt att göra sin talan hörd — bar dock ingen svensk konung högre respekterat. Dessa möten mellan konungen och folket äro så talrika och förekomma så ofta, att de nästan kunna sägas göra publicitetens tjenst. Han meddelar dem der .motiverna till sina åtgärder, redogör för rikets finanser, underrättar dem om sina underhandlingar med främmande makter, visar dem huru det fordom tillgått i riket, undervisar dem i Luthers satser och försmår slutligen ej heller att meddela dem råd i deras hushållning m. m. I alla delar af riksstyrelsen griper han personligen in, öfverallt organiserande och ordnande. Hamn begår ej sällan misstag. Men det är nästan endast der han vill tilllämpa utländska rådgifvares planer, hemtade från förhållanden, som med våra voro af stridig art, Der hans eget utmärkt praktiska förstånd är hans enda ledstj:rna — och det är oftast fallet — skapar han för sekler. Denna af gammalt välbekanta bild af vår förste Wasakonung återger hr Strinnholm, i den nu utkomna delen af sitt mindre arbete, på ett särdeles lyckadt sätt. Vi träffa här äfven en myckenhet detaljer, som af den outtröttlige forskaren blifvit sammanförda från flera hittills obegagnade källor till Gustafs historia. Berättelsen framflyter jemnt och utan alla episodiska utflykter, och stilen, om äfven på sina ställen kantig och någon gång hård, har dock förtjensten att vara klar och koncis. Såsom företrädesvis intressanta delar af berättelsen anföra vi kapitlet om reformationen samt öfversigten af samhällsförfattningen och allmänna husbållningen på denna tid. . I företalet lemnar författaren den glädjande underrättelse, att vi med det första ha att motse utkommandet af 6:te: och 7:de delarne af hans större historiska arbete. Blad ur menniskoslägtets äldsta litteratur. Egyptiska hieroglyfer. Öfversättning. Stockholm, C. Miller, 1860. Pris 25 öre. Säles Hill förmån för en välgörenheisanstalt.