Aftonbladet – 28 januari 1860, sida 2

krifsätt, jemte en redovisning för den ursund, hvarur de i öfversättning meddelade itdragen blifvit hemtade. Det är en numera Turin förvarad papyrusrulle, om 8 tums pyredd och icke mindre än 166 fots längd, som iffats förseglad i en mumiekista, och anses r ett utdrag ur den sannolikt äldsta bland alla bekanta forntidsskrifter, ett arbete af Hermes eller Thaut, som var en efterträdare vt Menes och lefde omkring år 2780 före vår tidräkning, eller 900 år före Moses. Enligt en uppgift af Clemens från Alexandria. bestod let af 42 böcker, innehållande teologi, filosofi, geografi, topografi, astronomi, lagfarenhet, läkarekonst — kort sagdt det sannolikt förnämsta af så väl det vetande, dit den högst bildade klassen i det fordna Egypten hade nunnit för fyratiosex århundraden sedan,som if de åsigter, hvilka den sökte göra gällande bland hopen utom sig. Den här ifrågavarande papyrusrullen har, oaktadt sin vidd, indå icke kunnat inrymma mer än ett jemförelsevis inskränkt utdrag af ett sådant verk. Den befinnes indelad i 149 kapitel, innehåltande lofsånger och böner, filosofiskt-mystiska afhandlingar rörande skapelsens olika epokers särdeles menniskans, djurs, träds och frukters uppkomst; beskrifning på embeten och sysselsättningar; afhandling öfver menniskokroppens olika delar, öfver åskan och krokodilen, samt astronomiska uppsatser. Af detta allt förekomma i närvarande häfte blott 6 kapitel i teologiska ämnen, men märkvärdiga genom len ögonskenliga olikheten med hvad man i illmänhet föreställt sig om Egyptens mångguderi. När här talas om gudar, så menas påtagligen ej annat dermed, än hvad hebre:rna mente med sina härskaror och väldigheter eller planeternas och stjernornas styrare ;ch hvad vår tid förstår med naturkrafterna; under det att tanken på en enda Gud genomsår det hela. Om än hopen dyrkade stjernor, bilder, djur och växter, så ser man här, att de vetande hade sinsemellan. hel undra läror, och hvilka i afseende på både nnehåll och uttryck gingo. så nära hvad man återfinner mångenstädes i våra egna religionsurkunder, att blott ur de här meddelade små kapitlen skulle kunna sammanställas en hel serie, hvilken vid första påseendet åtminstone, kunde anses utplockad lika väl ur bibelny som ur den 900 år äldre hieroglyfskriften. Hvad säger läsaren t. ex. om det följande? Boken med Herrans tal, Guds, verldarnes Skapare, hvilken beslutit skapa de tjenare, som skola utföra det eviga rådslagets beslut. — Det gifves en högste Herre, skapare af jordkretsens mångfaldighet, styresman för dagens tider. — Mig tillhör riket, mig, Herren, Herren, påbjudaren af fester i den heliges församling; mig, den gode Anden, den rättvise, ordnaren af solåret, som inrättat sjunde dagens firande och nymånadsfesten. — Jag är den jag är. Jag sjelf min egen prest tillfyllestgörare. — Jag som fullgör skuldoffret. Jag som fullkomnar brännoffret för dina många brister. Den högstes atbild, Herren öfver offret för din orättfärdighet. Jag den högste fullbordaren af de brännoffer och slagtoffer, som frambäras för den, hvilken alla verldar frukta. — Pris vare ditt anlete, Du upphofsman till verldarnes fullhet, Du, Herre, Herre! — Jag prisar högeligen Fadren, den gode Anden, den helige. Jag tjenar den Herren, hvilken verldens jordars allhet fruktar. — Jag sjunger med glädje Herrans verk, som vederqvicka mitt hjerta under den tid jag lväljdes i Herrans hus — 0. 8. V.