Aftonbladet – 28 januari 1860, sida 2

KONSTNOTISER. Kaulbachs reformationstafla. Utkastet till Kaulbachs sjette stora väggmålning för trapphuset i det nya mus6et i Berlin är nu fullbordadt, och likasom mästarens fem föregående verldshistoriska målningar, afser denna, den sista i ordningen, icke endast en skildring af en särskild bestämd händelse, atan omfattar genom anknytandet till ett afgörande moment i historien och medelst vidtomfattande uppfinning ett helt stort tidskifte samt återspeglar symboliskt dess anda. Då det således här icke gällde att skildra en tilldragelse i reformationshistorien, utan att åskådliggöra den anda i dess helhet, hvilken genomtränger det 16:de århundradet-och likasom koncentrerar sig i kyrkoreformen, men dessutom äfven uppenbarar sig i de mest olika riktningar och sidor af lifvet, så gällde frågan tillika att inom en och sam: ma ram sammantränga alla representanterna för och deltagarne i detta andliga värf, tidskiftets representanter för de återuppvaknade konsterna och vetenskaperna, för uppfinningarna och upptäckterna, huru mycket de än i verkligheten voro skilda genom tid, ort och kallelse, och blott genom det ideella bandet af ett lika sträfvande efter någonting nytt och högre voro förenade med hvarandra. Medelpunkten i hela den storartade kompositionen bildar naturligtvis Luthers personlighet, som stär der i en inspirerad ställning, högt framhållande den heliga skrift, hvars besittning han återvunnit åt folket. Till höger och venster bredvid honom ser man Zvingli och Bugenhagen, Calvin och Melanchton, de båda sistnämnda utdelande nattvarden i båda gestalterna åt den nya trons bekännare,goch främst åt densammas furstliga beskyddare, kurfurstarne af