Aftonbladet – 27 januari 1860, sida 2

kanters fördel, så måste han rygga. tillbaka, emedan de på hela landets plundrande riktade fabrikanterna uppbjödo allt sitt inflytande för att i födseln qväfva de för dem farliga planerna. Men nu är det ett bekant faktum, att bland alla Europas länder har Frankrike minsta skäl att frukta fribandeln; den franska fabriksindustrien besitter nemligen egenskaper, genom hvilka den i vissa afseenden öfverträffar alla andra länders fabriker. Det råder iden franska incustrien en egen fin smak, som utöfvar berravälde öfver verlden och uti moderna gör sig gällande icke blott i Europa utan i alla främmande verldsdelar. Således blifver hvad Frankrike tillverkar godt icke blott okränkt af fribandelssystemet; utan till och med .underhjelpt genom ömsesidiga handelsfördrag med andra länder. Tullarne äro följaktligen fördelaktiga olott för sådana fabrikationer, som i Frankrike bedrifvas illa, och i hvilka utlandet kan lemna bättre och billigare varor, om tullskrankorna nedrifvas. Frihandeln, som är en välgerning för alla länder, hvilka hafva en sund och naturlig produktion och fabrikation, är för Frankrike ett utomordentligt och för grannländerna ett betydligt framsteg. Men ju mera den det är, desto mera ropa de franska publikanerna ve och förbannelse öfver denna nyhet, och hittills hafva deras upprepade verop alltjemt segrat och -förhindrat Napoleon att göra sina statsekonomiskt riktiga ider gällande. Vi blifva således nu, just på en tid då farisgerna spruta etter och galla, öfverraskade af den sednaste underräitelsen, att Napoleon äfven samtidigt bjuder publikanerna spetsen; och detta föranleder oss til den vigtiga frågan: om och huru han skall kunna besegra det dubbla motståndet? : za Man får icke låta vilseleda sig af påståendet, att det stundom är bättre att hafva två fiender än en. Hvad som nuär å bane i Frankrike är af annan natur. Religionens fariser och materialismens publikaner hafva alltid räckt hvarandra handen. Farisgernas rytande skall förena sig med publikanernas verop; prebendeoch privilegiejägarne, de andligas verldsliga herrsklystnad och den verldsliga herrsklystnadens andliga försoffning skola spela under samma täcke, och att utmana begge är — vi få icke misskänna det — ett farligt experiment. Är Napoleon 1II vuxen denna fara? Huru kommer Napoleon III, som icke har något spår till blind passion, just nu, då han öppnat en betydelsefull strid emot de ultramontana faristerna, derhän att skaffa sig ännu flera fiender uti de industriel:a publikanerna på halsen? Det svar vi härpå kunna gifva står i sammanhang. med den åsigten; söm vi nyligen uttalat, att Napoleon nu är nödsakad att söka vinna för sig och sitt system den allmänna meningen i Frankrike, hvilken han så länge undertryckt; och emedan Frankrike är en nation, som utomordent.igt lätt kan lifvas för en ny id, så söker han för närvarande att erbjuda fransmännen en för dem ännu ny ide, den om frihandel och den närmaste anslutning till England, i den öfvertygelse, att denna tanke väl skall göra hans fordna vänner till motståndare, men förskaffa honom ganska inflytelserika och ganska energiska vänner i hans fordna motståndare. Den vigtiga vändningen i hans politik efter det italienska kriget ligger nu öppen för en hvar. Vi få icke lemna ur sigte, att Napoleon redan sedan flera år tillbaka icke känner sig lugn och tilifreds under skölden af sin vedervärdiga, besoldade press. Han försökte redan före italienska kriget att för sig vinna män med sjelfständig karakter. Han skydde icke att blottställa sig, för att vinna Bedeau, Changarnier, Thiers och Guizot till vänner. Deras stolta afslag måste hafva lärt honom, att män med sjelfständiga åsigter icke kunna ställa sig vid sidan af det besoldade pack, som omgifver honom, och nu — då han mer än någonsin behöfver den allmänna opinionen — erfar han, att till och med i striden mot Rom, i hvilken synnerligen flyktingarne borde bistå honom, hjelpen likväl uteblef, emedan det lika mycket strider emot flyktingarnes ömtåliga sinne, att sluta sig till de legda skribenterna, som det är motbjudande för deras idealism att angripa den maktlöse påfven, då denne har emot sig sin militäriskt mäktige motståndare. Under dessa förhållanden, hvilka Napoleon är nog skarpsynt att hastigt uppfatta, behöfde han ett zytt element och ett nationelt element och ett tillika neutralt element, för att bryta sina ifrigt sökta nya anhängares envisa tystnad; och härtill har han fått ett ganska passande medel i sitt länge hysta frihandelsförslag och sitt för honom allt nödvändigare ins tima förbund med England. Flyktingar e äro samt och synnerligen frihandelsvänner och dessutom böjda för ett förbund med. England. Fribandeln tillhör den demokratiskaprincipen, Dessutom har den icke direkt med politiken att skaffa. Frihandlaren såsom sådan..bryr sig.i allmänhet icke om det herrskande: systemet, utan uppfattar:endast dön nationella och statsekonomiska sidan af frågan... Det är settneutralt område; på hvilket isalla jordens länder de mest olika politiska partier räcka hvarandra handen. — De penninggiriga skyddstullpublikanerna hafva derjemte--alltid varit flyktingarnes politiska motståndare och ögontjenare åt hvarje välde, under hvilket de kunnat bedrifva sit ocker. Det ligger i sakens natur-att, med öppnandet af detta nya fält för em andlig strid, de andliga kämparne skola inställa sig, och.vi förRN. AES EDA ANETTE ETS SVETSARE RE Jag skall aldrig göra minsta anspelning derpå.