Aftonbladet – 27 januari 1860, sida 2

vas: någat. slags inflytelse! från min sida — jag vet icke om jag kan rätt tydligt uttrycka hvad jag menar — skulle jag icke Funna bes gagna deuna inflytelse till er fördel? Harjag med er alls. ingen makt: till det goda?v Det högsta--goda, som för mig nu är åtkomligt;miss Manette; det-har jag kommit för att-söka att vinna bär; Låt mig för återstoden af min tillspillogifnalefnad behålla minnet af, att jag för er, ensam i hela verls den, öppnade mitt hjerta, och ati i detta hjerta ännu fanns någonting i behåll, förtjent af ert medlidande, förtjent att af er beklagas. Ett hjerta, hr Carton, som — jag ber er, ber er så allvarligt, så innerligt, att tro det — var mägtigt af ädlare känslor! Bed mig icke mer tro något sådant, miss Manette, Jag har. pröfvat mig sjelf, och vet bättre huru det är med den saken. Jag plågar er; jag skall strax sluta. Vill ni tillåta mig . att tro, när jag påminner mig den här dagen, att mitt sista förtroende ligger Väl bevaradt i ert rena, oskyldiga bröst, och att ti: behåller det. för er sjelf, och aldrig ger någon menniska del deraf? i Om det kan vara er till någon tröst, gerna. Icke ens den, som någonsin kan komma att stå ert hjerta närmast? Herr Carton, svarade hon, efter en liten stunds tystnad, och gynbart upprörd, det är er hemlighet; jag lofvar att hålla henne i helgd. Jag tackar er. Och nu farväl! Gud välr signe er Han förde hennes hand till sina läppar, och gick mot dörren. Ni behöfver ej befara, miss Manette, ati jag någonsin skall återkomma till deta samal med så mycket som en halfdragen ande.