Aftonbladet – 23 januari 1860, sida 3

Om bankens konsolidering. (Slut från Lördagsbladet.) 4:0. Artikeln säger vidare: Vore vår bank blott en silfvirdepositionsbank, så öre farån ingen; och till en sådan måste han förandlas, ifall konsolideringen skall tillvägabringas i ca mening hvari motionärerna ögonskenligen tagit -nne. Mot det förslaget bafva vi intet attinvända, nen påminna om det oerhörda arbete, som förvandgen skulle medföra, ty med detsamma måste ock la låneoch depositiosrörelsen omorganiseras eller, nske vill man helst, upphöra såsom statsinstitution. icn antingen dessa blifva statseller privatinrättgar, behöfva de i alla fall ett mynt att röra sig .ed; och sålunda komma de alltid att bero af melbankens maniementer och af dess förmåga att uppitthålla ett tillräckligt rörelsemedel. Vi hafva icke föreslagit, åtminstone icke jag, att kets ständers bank bör förvandlas till en privatintution, emedan vi nogsamt veta, att detta i närrande tid icke utan stora svårigheter kan verk.sllas. Men efter frågan härom blifvit framställd, :se vi icke olämpligt att äfven härom yttra vår .ocning. Vi förklara då öppet och rätt fram, att vi ke anse rikets ständer, som jemte konungen äro riet lagstiftare, vara en lämplig korporation för att tgöra ett bankbolag, som bör stå under lagen och unna inför domaremakten tilltalas för begångna afvielser från bolagsreglorna, hvilket icke med rikets sänder, i deras egenskap af bankbolag, kan ega om, som en lång erfarenhet nogsamt visat. Men m den tid komme, då man allmänneligen vore Övertygad om riktigheten af denna åsigt och nödrändigheten att göra den gällande i utöfningen, så sore öfvergången lätt, ii fall bankens: sedelöch deositionsskuld jemt motsvarade bankens metalliska kassa llsammans med bankens reservfond, bestående af utändstka räntebärande statsobligationer. Staten kunde lå förbinda sig att med silfver inlösa bankens hela edeloch depositionsskuld, sådan den vid öfvergångsiden sig befunne, i mån som sedlarne till inlösen presenterades. Den nya oktrojerade, på aktier ställda, banken, som :ämpligen kunde kallas överges bank, i hvilken.staten skulle ingå såsom aktieegare på grund af nuvarande vanks samtliga lånefonder och fordringar, samt öfige aktieegare inträda i nya banken på grund af en motsvarande sammanskjuten realfond. Nya banken skulle öfvertaga hela lånerörelsen samt berättigas att utgifva egna kreditsedlar, bvilka iikväl icke skulle anses och gälla som rikets mynt. Nya vanken skulle förbindas att vid anfordran inlösa sina kreditsedlar med rikets gällande silfvermyst, eller med zamla bankens sedlar. Nya banken skulle tilförbindas, att städse hålla sin reela kassa vid ett visst belopp if dess utelöpande kreditsedlar, samt staten hålla noga nand öfver, att så väl detta, sorh alla öfriga bolagsvilkor noggrannt uppfyllas m. m. Genom allt detta skulle den nya svenska banken blifva af alldeles samma natur som den berömda gelska banken, som äfven utgifver kreditsedlar, de kallade banknoterna, MEn hvilka ingen, utom banken jelf, är skyldig mottaga som landets mynt, och hvilsas värde ensamt beror af den kredit de ega hos allnänheten. Aktieegarne i den nya banken skulle blifva intreserade att upprätthålla sina kreditsedlars värde och tt öka utlåningen i mån af näringarnes behof och eela kassans ökade belopp och minska utlåningarne mån af kassans minskuöjng. Den skulle mottaga nedel mot låg ränta på körtare tider och utlåna dem not högre ränta, diskontera vexlar m. m., med ett rd blifva en naturenlig regulvtor af penningerörelsen i