andet, och om den, genom äfventyrlig utsträckning af sin Tånerörelse, blefve tvungen att göra konkurs, hvilket sannolikt ej skulle inträffa, emedan aktie egarnes enskildta intresse nogsamt skulle göra dem försigtiga, så blefve likväl ingen annan deraf lidande än de individer, som vid tillfället vore innehafvare af bankens kreditsedlar, eller hade andra affärer vid banken: men alla öfriga medborgare icke hafva någon annan direkt känning deraf i sina inbördes skulder och ordringar, emedan bankens fall icke hade ringaste inverkan på rikets myntvärde, som alltid blefve oförändradt. Men vi hafva icke föreslagit, och föreslå icke hel ler en sådan radikal förändring i våra bankf rhållanden; vi önska blott att de nuvarande banlen må småningom sättas i det stånd att städse kunna, utan bankens skuldsättning utrikes, uppfylla sina förbindelser mot allmänbeten och eganderätten i landet; samt att sedel-tocken i landet må våra beroende af allmänketen sjelf, d. v. 8. att den må förminskas, om allmänheten behagar, för större eller mindre del deraf, uttaga silfver i banken, eller förökas, om allmänheten behagar insätta silfver i banken mot erhållande af sedlar. 5:0 Art!keln säger vidare: Det är icke för betalande af import, som den starka påkänningen på silfverkassan hufvudsakligen uppstått; de sednare årens export har mer än motsvarat importen. Det är uppgörelsen af alla blanko-kreditsaffärerna, hvilken måste ske vid krisen Först må härvid anmärkas, att blanko-kreditrörelsen visserligen är em ganska vådlig och ful rörelse, men som likväl idkas af börsernas medlemmar i all: länder och derföre bör, af en bankstyrelse, som har skyldighet, att genast med silfver inlösa sina sedlar tagas i beräkning vid bestämmandet af det erforder liga belopp bankens reela kassa bör ega. Vidare må anmärkas, att de köpmän som drifva blankokreditrörelse, vanligen höra till den klass af börsen: medlemmar, som en längre tid gjort misslyckade spekulaticner i importhandeln. Men då det i art kel. säges att dessa måste vid krisen betäckas och at kri sen således föranledde silfveruttagningen från barken så måste för det tredje anmärkas, att de starkaste påkänningarne på banken inträffade före krisen, ty under loppet af 1856 uttogs icke mindre än 21 mill. den starkaste uttagning som under nägot är egtrun. allt sedan realisationens början, eller nära dubbelt mot 1842 som dittills var det strängaste året för banken. Under loppet af 1857 då krisen först mo slutet af året inträffade, uttogs redan under de först: månaderna af år t det betydlgaste beloppet (omkring 9 , mill.) och under resten af året samt till Juni månads slut 1858 nära 3 millioner, tillsan man: 12,, millioner. Under 1859 har uttagits utur banken nära 6 mill, eller tillsammans på 4 år 39! mill. Om till dessa 39!,, mill. lägges 9 mill. at statslånet, blir summan 48,, mill., som svenska börserna medtagit på 4 år, oberäknadt deras egna ban delsvexeltillgångar under samma tid. Då man således af erfarenbeten förnummit, att börserna på ett enda är, 1856 beh:ft ur banken uttaga 21 mill. och på de 3:ne följande åren 18, mill samt att bankens reela kassa för närvarande -är reducerad till 16, mill., eller nära 10 mill. mindre änvid realisationens början, så må man icke förtänka, utan med skälig billighet bedöma de medlemmar af bankbolaget, som känna sig af pligt uppmanade att föreslå åtgärders vidtagande till bankens försättande i det skick, att den kan tåla vid sådanz åderlåtningar som under de 4 sednaste åren egtrumn och såmedelst öfvertyga svenska folket, att bankbo laget, som innehafver det lika vådliga som onatur liga privilefiet, att dess sedlar skola som rikets mynt aktas, vill med allvar vidtaga sådana ätgärder att framtida, eganderätten kränkande realisationer förekommas; helst då, för ändamålets vinnande, ick: behöfves införandet af något så kalladt strypsystem således hvarken minskning i bankens lånerörelse, eller uppsägning af-:en enda riksdaler af dess inom landet utlånte kapitaler, utan blott: att banken får behålla och rätt använda räntan af sina kapitaler till uppfyllande af sina boagsskyldigheter mot svenska folket. Det är af yttersta vigt, att noga skilja mellan rikets ständers 3:ne olika egenskaper: 1:0o som lagstiftare jemte konungen. 20 som ensam beskattande myMighet. 3:0 som bankbolag. Rikets ständer ega full rättighet, att i deras egenskap af beskattningsmyndighet bestämma huru och på hvad sätt medel skola anskaffas till bestridande af jernvägsarbetena och statens öfriga utgifter; men de ega ej någon i lag stadgad rättighet, att, i egenskap al beskattningsmyndighet, beröfva bankbolaget dess vinst. för att dermed bestrida statsutgifter, under hvad form det vara må, vare sig mot erhållande af stu obligationer, eller som direkt bidrag. Rikets ständer kunna, i sin egenskap af beskattande myndighet, ålägga bankbolaget bevillning såsom andra näringsidkare, men de kunna icke godtyckligt beröfva bank bolaget dess årsinkomst, eller råda öfver dess fonder och kapitaler, hvaröfver ensamt bankbolaget eger att råda och besluta, så att bolagets pligter mot svenska folket och eganderätten icke vanvårdas, hvaröfver konungamakten i landet eger att omsorgsfullt vaka. Det är högst maktpåliggande att hvarje representant noga och samvetsgrannt skiljer mellan rikets ständer i egenskap af beskattande myndighet och rikets ständer i egenskap af bankbolag, ty sker e detta, löper man fara att begå orättvisa och våld. 6:0 artikeln säger vidare: En mängd utländska varor finnas, som öfvergått till verkliga förnödenhets-artiklar för äfven den sora allmänheten; och hafva, under någon tid, dessa blifvit i mindre partier införskaffade, än dem folket en gåvg vant sig att förbruka, så är det gifvet, att de befintliga förråden måste vara uttömda och en ovanligt stor import under ett följande år erfordras, så vida man icke vill hoppas att allmänhetens vanor och smak skola tvärt omskapas., Härtill svaras, att man icke vil! tvärt omskapa allmänhetens vanor och smak genom några förbudsåtgärder. Må allmänheten i fred för alla förbud fort fara att tilfredsställa sina vanor och sin smak, så länge den eger en enda riksdaler qvar att dertill använda. Men må allmänbeten likväl bringas till den insigt och öfvertygelse, att det hvarken är bankens pligt att obegränsadt tillverka nya sedlar till nyg Jän åt allmänheten, för att sätta den i tillfälle att förnöja sina vanor och sin smak för utländska varor, icke heller statens pligt, att genom statslån skaffo importörerna medel att liqvidera sina skulder för utländska varor, dem de importera till förnöjande at allmänhetens vanor och smak. Må man ej glömma att det fordom mäktiga romerska folket hade, sedav det förlorat vanan och smaken för ett enkelt, sjelfständigt och flärdlöst lefnadssätt, hunnit till den vana och smak, att under. upproriskt skrän på torget fordra af regeringen bröd och skådespel. Så långt är. Gudi lof, svenska folket ännu icke kommet och skall. med Guds hjelp, aldrig komma; men vaktom oss att genom slappa åtgärders hyllande inleda och förleds svenska folket till inträde på den bana, som I der till detta förderfliga mål! Vill svenska folket använda sina penningar till flärd och öfverflöd, må ingen genom förbud hindra det, att gå sitt förderf till mötes, men vill svenska folket lefva flärdlöst och sparsamt och derigenom förskaffa sig kapitaler att odla den jord det ärft och follkomna landets öfriga näringar, må det lyssna till deras röst, som våga varna för farorna af falska åsigfalska vanor och falsk smak. Svenska folket RA