Aftonbladet – 23 januari 1860, sida 2

göra en förgyllning i fransk smak på detför massan af Frankrikes befolkning föga smakliga pillret. Inom den franska pressen måste omdömet, för såvidt det kan spåras i de varningsskygga spalterna, utfalla mycket olika, allt efter de respektive organernas olika ståndpunkt i afseende på de handelspolitiska grundsatserna. Den strängt prohibitiva Constitutionnel, som naturligtvis måste med föga välbehag se det framlagda programmet, afhåller sig dock från något egentligt omdöme och talar endast i allmänna ordalag om händelsens betydenhet. Den likaledes prohibitiva och protektionistiska Gazette de France, som anser hvarje emot England välvillig politik såsom ett landsförräderi, inregistrerar med dyster uppsyn det faktum, att en ny ekonomisk verldsordning är i antågande, hvilken skall bortspola allt gammalt såsom i en syndaflod. Om blott en varsam öfvergång hade blifvit medgifven! Journal des Debats,, frihandelns mest framstående och ihärdiga organ i Frankrike, mevar naturligtvis, att den nya verldsordningen ännu torde låta temligen länge vänta på sig. och att egentligen icke mycket ännu blifvit vunnet. Siecle finner alltsammans förtröftligt och önskar endast något anstånd med verkställigheten. Presse saknar blott ett: Kronan på byggnaden — Friheten. Man vill för öfrigt veta, att finansministern -Magne skall hafva i konseljen kraftigt protesterat mot kejsarens plan. men slutligen blifvit öfverväldigad af Rouher och majoriteten. På vissa håll är man så öfvertygad om kejsarens afsigt, att beslutsamt framgå på den nu beträdda banan, att man sätter tro till det gängse ryktet att det franska frihandelspartiets bekante chef, Michel Chevalier, skall komma att inträda i ministeren.