Aftonbladet – 23 januari 1860, sida 2

i sin förra ton, i hela: detta land ett enda ansigte, som sett på mig med vördnad, utan endast med blickar af fruktan och slafviskhet. En hyllning, sade markisen, åt familjens glans och väl förtjenad genom det sätt, hvarmedelst vår familj bevarat sin glans. Det tycker jag om. Markisen tog sig åter en liten pris och lade ledigt sina ben öfver hvarandra. . Men då hans brorson, stödjande armbågen mot bordet, tankfullt och dystert betäckte sina ögon med handen, sneglade den fina masken på honom med en skarp blick, som innebar mera missnöje, lömskhet och bat än som öfverensstämde med maskbärarens Jlåtsade Jlikgiltighet. Hårdhändthet är den enda filosofi, som håller streck. Endast den vördnad, som är frammanad af fruktan och slafveri, min vän, anmärkte markisen, skall lära de hundarna att lyda piskan, så länge detta tak, (härvid såg han upp) hvilar öfver dessa murar. Detta skulle ej räcka så länge, som markisen trodde. Om en målning, föreställande detta slott sådant det skulle se ut några få år derefter, och föreställande femtio andra slott, sådana de skulle se ut få år derefter, kunnat blifva honom förevisad den qvällen, så skulle han hafva haft svårt för att igenkänna sitt eget bland de förhärjade ruinerna Det der blytaket, förvandladt till muskötku!or, skulle snart nog få annat att göra än att hvila på slottsmurarna. Under tiden, sade markisen, vill jag bevara vår familjs heder och lugn, om du icke vill göra det. Men du måste visst vara trött, Skola vi sluta vår konferens för i qväll? vÄnnu ett ögonblick, om jag får be. En timma, om du så önskar. Min onkel, sade Darnay, vi hafva syndat och skördat syndens frukt.