Aftonbladet – 23 januari 1860, sida 2

ivarpa Jag Önskar fästa edert och edra kollegers uppmärksamhet, på det att I utan dröjsmäl skolen förbereda förslaget till den lag, som kommer att utfärdas. Dn skall, derom jag fullt förvissad, vinna ett fosterländskt stöd hos senaten och lagstiftande kåren, hvilka skola nitälska för att ie mig inviga ett nytt fredstidskifte och tillförsäkra Frankrike dess -välgerningar. Til slut bede. jaz Gud, att ban må behålla er i sitt heliga beskydd. Naturligtvis har denna skrifvelse öfverallt väckt det största uppseende, och alla tidningar äro uj pfyllda af betraktelser ö samma. Om kejsaren, såsom vi till rat, haft för hufvudsaklig afsigt med detta teg, likasom med flora föregående ur der de dnaste veckorna, nemligen att vinna Engnd, så visar det sig nu, att planen varit välberäknad, då de flesta engelska tidnjugar med jubel helsa det framlagda fredsprogrammet, och särskildt den engelska dagsopinionens förnämsta organ, Times, helsar detsamma snart sagdt såsom uppslaget till ett nytt Augusti tidehvarf. Fransmännens kejsare — utbrister Times — bar sanverligen öfverträffat sig sjelf, och af hans underbara banas alla vexlingar är denna på samma gång den mest sällsamma och den mest berömvärda. Enhvar känner den beläögenhet, i hvilken fransmännens kejsare befinner sig i förhållande till två vigtiga klasser bland hans undersåter: å ena sidan presterskapet, som han aflägsnat ifrån sig genom sitt. beslut, att icke tillåta någon intervention mellan påfven och hans rebelliska undersåter, å den andra skyddstullsoch förbudsanhängarne, hvilka befara, att regeringen endera dagen torde frigöra sig från de eländiga fjettrar, i hvilka de sökt binda henne. En vanlig man skulle ha bjudit till att hetsa upp det ena af dessa intressen mot det andra, — således, om en brytning med presterskapet var oundviklig, hafva fördublat sitt nit för protektionismen. Hade åter striden med protektionisterna varit oundviklig, så skulle han ha bemödat sig att åvägabringa en försoning med kyrkan. Men Louis Napoleon är icke någon vanlig man, och han har aldrig tydligare ådagalagt detta än i närvarande ögonblick. Det synes, som hade han på slagfälten vid Magenta och Solferino besegrat andra och mer fruktansvärda fiender än kejsaren af Österrike. Stark i förtröstan på sin dynastis förökade fasthet, känner han sig hädanefter i stånd att bjuda spetsen åt det andliga och verldsliga bigotteri, som sträfva att fjättra samvetet och förlama folkets energi. — — Med glädje medgifva vi, att fransmännens kejsare i detta sitt förslag förlänar England och Europa den bästa borgen för fredens fortbestånd. Förbudsstadganden leda till krig, i det de uppföra skiljemurar mellan folken, under det den fria handeln, genom dessa skiljemurars nedrifvande, utbreda fredens anda. Icke förr än sistnämnda system blifvit invigdt, skola England och Frankrike känna huru nödvändiga de äro för hvarandra, eller riktigt klart inse den sjelfmördande dårskapen ut! att på strider sinsemellan förslösa hjelpmedel, som äro bestämda till deras eget bästa och till verldens lycka. Ett par års sådan handelsgemenskap som den, hvilken eger rum mellan England och Förenta Staterna eller våra australiska och amerikanska kolonier, skulle göra kriget rent af omöjligt och erbjuda öfriga nationer en borgen, säkrare än ärdragen och varaktigare än regeringarnes vänskap. AN ära åt fransmännens kejsare för den djertva invigningen af denna stora sociala omhvälfning! Här hafva vi i sjelfva verket en idg, för hvilken det löna e mödan att strida; icke en ofruktbar och ensidig, utan e fruktbar och kosmopolitisk id, som förlänar förtroende för det närvarande och förhoppningar för framtiden samt säkerligen skall föranleda välgerningar, så stora, som det sällan är någon herrskare förunnadt att bereda sina medmenniskor. Morning Post (Palmerstons organ) ser i Napoleons plan det djertvaste steg, som kejsaren hiintills tagit, och säger, att han derigenom skall förtjena tacksamhet af millioner sina undersåter och ega anspråk på förbund med alla civiliserade folk. Hans ställning skall blifva fastare, i det den betryggar honom Englands förbund — ett förbund, som vid ordnandet af den italienska frågan snart skall träda i dagen. I samma anda uttala sig flera engelska tidningar. Likväl anmärkes, att den ministeriella Globex, ehuru egnande kejsarens steg allt erkännande, dock talar om saken i en något kallare ton och inskränker sig att göra några anmärkningar utur landets politiska synpunkt. Erinrande om de djupa rötter, som skyddstullväsendet eger i Frankrike, anser Globe de ifrågasatta åtgärderna endast kunna betraktas såsom en början, men såsom sådan visserligen af betydelse, enär den franska nationens omvändelse till sundare statsekonomiska åsigter ej kan åvägabringas annorlunda, än genom att småningom förskaffa den fakta, på grund af hvilka den kan bilda sitt omdöme. Det utlofvade användandet af 160 millioner till låneunderstöd åt industrien, jordbruket o. s. v. anser Globe utSLA TIDER T Er SAC ESTEE BE MEET SN NE SN ERS i sin förra ton, i hela: detta land ett enda ansigte, som sett på mig med vördnad, utan enAnt mad hkliälkar af frrltan Ach clafuielrhot