Aftonbladet – 21 januari 1860, sida 2

fyra delar; så att han behöll en del, klererna den cristendomen. Den förra ålades af påfvarne, ned hotelse af andliga straff för försumligret. Det lyckades de andlige att få stadvande härom infördt redan i landskapslagarne. Jessa bestämma noggrant. presterskapets både iondeinkomst öch jura stole. För tionden, ller den egentliga lönen, borde pastor medlela sista smörjelsen åt bonden, hans hustru, son och äldsta dotter, men för hvart och ett vf hans tjenstehjon skulle i detta fall betalas 2 ören samt för. grafställe och begrafning 1 öre af alla fria män, som togo: nattvarden; och 1 örtug för nattvak öfver lik. Afled gäst eller främmande person hos bonden, skulle af hans kläder tagas till ett öres värde och gifvas till pastor för grafställe och begrafning samt 1 örtug för nattvak. Afled en tiggare eller stafkarl, fick pastor taga hans käpp såsom afgift för grafställe och begrafning.: Dycare var smörjelsen, när den gafs af sjelfva biskopen; den kostade då en half mark. Dessa Vestgötalagens stadganden återfinnas hufvudsakligen i de öfriga landskapslagarne, likasom bannlysningsstraffen för underlåtenhet att gifva tionde. -— Östgötalagen stadgade äfven angående offer. Pastor och klockare egte rätt till 3 offer, kallade altarevärning, hvarje år, nemligen vid jul, påsk och pingst. Dessutom egde klockaren rätt till ett halfspann säd af alla dem, som till pastor erlade qvicktionde, men af alla andra en brödkaka med sofvel dertill en gång om året. —I Uplandslagen hade den presterliga andan gjort sig så gällande, att der berättades, att Adam och hans söner först utgjorde tionde! andra sidan ålade denna lag pastor Vissa skyldigheter, t. ex. att hålla gudstjenst på de.5, 6 eller 7 stora högtidsdagarne. . Gustaf I indrog kyrkotionden under kronan, med undantag af hvad som behöfdes till vin och vax. Äfven reducerades den tionde, som biskopar, kaniker, domkyrkor och kloster förut innehaf!. Deremot lemnoades pastorerna i allmänhet i besittning af de inkomster de innehaft under katolska tiden, med undantag af hufvudtionden, äfvensom åtskilliga andra inkomster, de der genom reformationen blifvit öfverflödiga; upphäfdes eller inskränktes. Allmogen tog sig af indragningarne anledning att mer och mer förhålla presterskapet äfven sådana inkomster, Kvartill det ännu lagligen egde rätt, och de efterföljande regenterna, särdeles Johan III, måste i många påbud hämma detta. Johan IIT förklarade till och med att den, som försnillade presten hans: rätta uppbörd, borde hållas för en tjuf, som införde hedendomen och förlade den kristliga. rätta Guds lärax, och i ett annat mandat att den, som blefve beslagen med att icke utgöra rätt tionde, skulle straffas såsom Guds och kronans tjufp. Vi hänvisa till boken dem, som åstunda att taga kännedom om den nyare lagstiftningen rörande tionden, tertialen, tionderäkning, tiondeskyldig jord, frihet från tionde; afvelseller qvicktionde samt smörtionde; fisktionde; presträttigheter af bruk, hyttor, hammarverk, qvarnar och skeppsvarf; presträttigheter af vissa personer; tillager, accidentier och jura stole; samt om kapellanernas och klockarnes inkomster. Vidare redogöres ganska utförligt för utkomna stadganden rörande presterskapets och klockarnes inkomster i de särskilda länen. Samlingen synes vara både korrekt och fullständig, och vi ha bört den lofordas af personer, som varit närmåäre initierade i, liksom djupare intresserade för det afhandlade ämnet än vi. Predikningar öfver epistlarne på alla årets sönoch högtidsdagar, af P.G. Alnfelt. Förra delen. Stockholm 1860. 80 öre rmt. Författaren redogör i förordet hvarföre han till predikoämnen valt epistlarne i stället för evangelierna eller fria texter. Det fält, som de sistnämnda erbjuda, har nemligen synts honom alltför stort och obegränsadt, under det å andra sidan det, som söndagsevangelierna omfattar, förekom honom redan förut tillräckligt genomplöjdt och upptrampadt. Uti epistlarne och Apostlagerningarne eger man ock grundtyperna för ett kristligt samhällsväsende starkt utpräglade. Och då nu särskilt i närvarande tid kyrkans organisationsangelägenheter äfven. i vårt kära fädernesland börjat gå in i allmänna medvetandet, har det synts författaren vara mer än någonsin at nöden att framhålla dessa Nya Testamentets stora principer, utan hvilkas trogna vidhållande intet verkligt framåtskridande för vår något tillbakablifna kyrka låter tänka sig. I viss mening kunna således dessa skriftutläggningar kallas tdspredikningar; men såsom författaren härvid riktigt anmärker; behöfva ej dessa psåsom sådana förneka naturen af eviga livets predikningar; fastmer kan det som evigt är ej komma församlingen till godo, med: mindre det ingår i tiden och genomtränger tidsmedvetandet. Hvad som på ett fördelaktigt sätt utmärker dessa predikningar framför. mängden af sådana, är den fria, starka, sannt evangeliska anda, som genomgår dem, äfvensom det kraftfulla, egendomliga språk, hvaruppå de heliga sanningarne här förkunnas och utläggas... Då PEO SES TSE NN IAS TREA SEE TNA liten begrafningsplats, på hvilken man såg ett kors och ett. nytt beläte, föreställande Frälsaren. Det var ett klent arbete, utfördt i trä af någon bondklåpare i sniderikonsten, som