Aftonbladet – 21 januari 1860, sida 2

gen af ett sådant der kräk, att se en tjuf åtfölja min vagn, och icke öppna din breda trut. För karlen litet åt sidan, hr Gabelle. Herr Gabelle var postmästare och uppbördsman af diverse slags utlagor. Han hade med synnerlig påpasslighet kommit ut för att assistera vid förhöret, och på embetets vägnar hållit karlen fast vid. rockärmen. Gå bort ett stycke härifrån! sade herr Gabelle. : Haf ögonen på den der slyngeln, om han söker få nattherberge här i byen, och tag reda på, om han är stadd på ärliga vägar. Nådigste herre, jag känner mig lycklig, att få utföra edra befallningar. Hvart tog ban vägen, den förbannade karlen? Hvar är han ? Den förbannade var redan under vagnen med ett halft dussin vänner, för hvilka Han med sin blåa mössa utpekade kedjan. Ett balft dussin andra, vänner halade nu fram honom, och framlade honom helt anfådd inför herr markisen. Sprang den der mannen sin väg, fårskalle. när vi stannade för att sätta på hämskon? Nådigste herrg, han flög af utför skogsbranten, alldelessom när nån kastar sig hufvufvudstupa i sjön.n Håll ett öga på karlen, Gabelle ... kör! Det halfdussin personer, som gapade på kedjan, voro ännu mellan hjulen, liksom en fårskock; hjulen vände sig så tvärt, att det var med knappaste nöd som de hunno rädda ben och skinn; mycket annat hade de icke att rädda, annars hade de väl icke undslappit för så godt köp. Den flygande fart, med hvilken vagnen for af från byen och uppför den mötande landthöjden, hejdades snart af en brant uppförsbacke. Snart fortskredo hästarne endast i gående. Postiljonerna, omgifna af myggdansar, i stället för furier, omluggade i allsköns ro snärtarne på sina piskor; lakejen gick i bredd med hästarna; förridaren red i lunk ett stycke förut i; skymningen. Vid den brantaste bugten af backen låg en