Aftonbladet – 18 januari 1860, sida 3

större, sammanhängande, djupskåliga aflägringarne : våra vanliga leror, en liten glömska, som dock dra! bar nästan alla Sverges provinser. Så har han oc sett endast mina: mhelt och hållet teoretiska skäl hen ade ur geologien, en vetenskap, hvars värde lr I ej tyckes skatta högt, och hvars praktiska tillämj ning på jordbruket han ej heller kunnat uppfatta, d han derom yttrar: att de geologiska undersökningarn huru af stor vigt i andra hänseenden, icke hafva någ med den allmänna afdikningsplanen att göran; men ha bar deremot förbisett alla de ekonomiska skälet som dock äfven förtjena afseende hos alla dem, soör ej anse kostnaden utan betydelse, då den af state betalas. Principen, att man då bör begära så my ket som möjligt, lemnande åt rikets ständer attned sätta beloppen, utdömmes dock deraf, att ett eljes behöfligt anslag ofta derföre förnekas, eller att me statsmedel utförda företag ej sällan i kostnad vid öfverstiga de motsvarande enskildas, enär den allt för rundligt beviljade summan då äfven måste i före taget nedläggas. Vidare vill hr N., under behand landet af frågan om anslag till undersökningen, för eka rättigheten att tillika pröfva, huru de dera beroende afdikningarne sedan bäst kunna och bör verkställas. Den utsträckning, man nu anser sig bör gifva åt denna undersökning, beror dock väsendtlige af landets årligen växande förmåga att i mindre in vecklade förhållanden väl kunna reda sig utan sta tens biträde. Men det är ej för att strida med h N., jag uppträder, ehuru jag nödgats till en del upp taga hans med stor talang berörda och omrörd: Plockgods, utan det är för att förtydliga min åsig för dem, som anse det löna rhödan deraf taga kän nedom. Villigt må erkännas, att hr Nathhorst vari en verksam, nitisk och duglig sekreterare i kongl landtbruksakademien, och jag är öfvertygad, att dett: skall vinna ett allmännare erkännande medelst be viljandet af den för honom föreslagna pension, mer han bör dock väl ej låta sitt nit gå så långt, att har ej med lugn cch med den aktning, man är skyldig andras erfarenhet, kan bemöta de olika åsigter, som unna hysas om de inom akademien afhandläde frågor. Saken är emellertid helt enkelt denna. Landtbruksakademien har år 1856 afgifvit ett betänkande om uppgörandet af en allmän afdikningsplan (intaget i dess handlingar för år 1856, sidan 110 och följ.), deri yttras: hvad denna beträffar, så låter det sig svårligen göra att upprätta en för Hela landet 3fverallt och allmänt användbar plan. Betraktar man Sverges särskilda landskap, så fioner man hos dem betydliga skiljaktigheter i topografiskt och hydrografiskt hänseende, hvilket. gör -att desamma med hänseende till behandlingen af förevarande fråga icke kunna sammanställas,, och längre ned: att undersökningarne och de åtgärder, som på grund deraf finnas nödiga, uteslutande borde omfatta hvad af staten bör vidgöras till förSeredande och underlättande af den enskilda företagsamheten.. Dessa tankar äro fullkomligt riktiga. och just derföre hade jag önskat, att akademiens förslag närmare bestämde gränsen för den allmänna undersökningen, så att statens och den enskildes verksamhet säkrare kunde utstakas. För verkställigheten föreslås ett statsanslag för en gång af 5000 rår rmt till uppköp af instrumenter och af 69,000 rdr rmt årligen till aflönande af en chef för hela arbetet med .. . rdr 6,000. 3:ne distriktehefer å 3000 rdr 9,000. 30 nivellörer å 1000 rår 50,000. samt dessutom till upprättande af kartor och beskrifningar.....sssssssssssssssressnnsa 4,000. Summa rår 69,000. Denna kår (om man ej vill tvista om ord, blir det väl, så länge dessa herrar af ett statsanslag. aflönas i och för ett visst arbete, en corps, om ock indiyvilerna deri, till föga båtnad för företaget, skulle variera, ja mera egentligen en corps, än akademiens gronomer eller de med det geologiska arbetet sysselsatta, hvilka jag sammanfattade jemte vägoch vattenbyggnadskåren med denna kollektiva benämniug) anses kunna bildas af i dessa arbeten erfarna soner ur armån, och böra sysselsättas blott 4 måer på året; likväl tros arbetet kunna verkställas n några få år. — Om detta förslag yttrade riständer vid förra riksdagen: att stora fördear skulle kunna tillskyndas både det allmänna och len enskilda industrien, om den sålunda föreslagna itgärden. bragtes till verkställighet, men i afseende ä de betydliga kostnader, som härtill skulle erfordras Ce. ete., funne de sig ej kunna bifalla den.. — Vid samma riksdag anslogos dock till de geologiska unlersökningarne ungefär enahanda summs! Månne ej :kademiens förvaltningskomitå gjort rätt, om den, i ledning af detta afslag, vid frågans förnyade behandling tillsett, om icke kostnaden kunde reduceras och likväl ändamålet vinnas, och modifierade förslaset i enlighet med fleras af pluraliteten tankar? — Med hänvisning till min förra framställning, deri ien, som vill reflektera deröfver, enligt min tro skall iterfinna samma mening, torde jag nu få framlägga en kort förklaring af min åsigt. Jag instämmer ) förslaget att göra en undersökning i och för vattenafledning och att upprätta hydrografiska kartor samt skar, at statsanslag dertill må beviljas; men jag tror tillika, att staten bör inskränka sin verksamhet i denna riktning till de vattensjuka delar af landet, der den enskilda företagsamheten ännu ej förmår reda sig utan ett sådant biträde, nemligen till våra flötsformationer, till de stora och mera plana aflagringarne af våra vanliga leror och (jag tillstår, ati jag förra gången bordt göra detta tillägg) till de stora sandfält med ringa fall, som stundom omfatta en eller flera socknar och ofta innesluta vättensjuka f mer eller mindre förmultnade sjöoch mossväxter betäckta fördjupningar; med ett ord till de lokaler, hvarest många viljor måste förenas för att få ett vödvändigt gemensamt aflopp och der sjelfva under sökningen derom derföre länge kunde fördröjas. Deremot anser jag, att vi ej må utsträcka en kostsam undersökning till alla de trängre dalgångarne, der den bördiga jorden har en ringare utsträckning, och der den enskilda verksamheten numera godt kav hjelpa sig sjelf, eller ånyo till de fält, derå sådana undersökningar redan verkställts med tillhjelp af vägoch vattenbyggnadskåren eller af akademiens agronomer, och derå afdikning kanske äfven redan verkställts. Jag kan ej heller föreställa mig, att förslaget kunnat åsyfta minskning af de vattenmassor, som finnasi de mera sterila trakter, der genom sänkNivgen föga vinst genom kultur är att vinna, då dessa vatten äro behöfliga för att nära våra vattendrag, att drifva våra verk, att transportera våra Produkter och ej minst att förse luften med den för vegetationen nödiga fuktighet. Detvore att använda stor kostnad för att skada landet mer, än vattnet nu gör, och att ytterligare öka den brist på nederbörd, som redan visat sig hafva uppkommit genom de tätare skogarnes förminskning. Örätt vore äfven enligt min tanke att vid de hydrografiska kartornas upprättande församma begagna alla de upplysningar och redan fullbordade afvägningar, kartor, profiler och beskrifningar, som hvila i ofvannämnde verks arkifver och ej framlockas till detta ändamål; om icke nämnde kårer intresseras i detta vidsträcktare arbete i just samma riktning, som så länge redan tagit deras verksamhet i anspråk. Den nödiga öfniogen och kunskapen finnes äfven hos dessa i mycket vidsträcktare mån än hos en ny och, dess värre, ombytlig kår, äfvensom de till en del redan äro försedda med erforderliga instrumenter. Jag anser derföre, att det är klokare begära förhöjda anslag för vägoch vatten-Å. byggnaskåren och för akademiens agronomer, ati I öka deras antal, hvilket behofvet i alla fall påkallar, och att låta dem utföra dessa undersökniogar. Derjemte borde af-derur valda medlemmar i Stockholm inrättas en byrå, som med tillgång till b arkiver utarbetar de hydrografiska kartorna. — M der är an tradie mel staten noten sn fan mpmIcte dt