Aftonbladet – 18 januari 1860, sida 3

TA NEMMOS IBA NUvvID BLPVMUG På MUvVBRTaAnRDaA UTUGCTsökningar. Englands formationer hafva redan länge varit fullständigt undersökta. I nästan hvarje grefskap finnas geologiska sällskaper, som ofta hafva sina intressanta sammanträden, dit man lätt vinner inträde, och i hvars samlingar främlingen kan af kartor, profiler, hautreliefs och beskrifningar, jemte upplysande stuffer af bergarter och petrifikater, lätt blifva bekant med ortens bildningar. Om de stora grufbolagen eller jordbrukarne vilja afleda det vatten, de ur djupet samla, hvilket i anseende till den dryga jordersättningen för öppna kanaler ej sällan sker i djupet under jordytan, fortlöpande stundom 5 å 6 eng. mil långa hvalfgångar (adits), så rådfråga de praktiska engelsmännen först grundligt dessa profiler, eller, om dessa ej nöjaktigt skulle upplysa allt, anställa de noggranna borrförsök, för att undersöka berg-, leroch jordlager, innan något arbete företages. De veta alltför väl att, när ett vattendränkt bergeller jordlager ligger inbäddadt emellan sådana, som ej släppa vattnet igenom, det kan med en ofta betydlig tryckning utöfva sin skadliga verkan öfver fiera qvadratmil. Detta vattensjuka lager kan likväl ofta med ringa kostnad genomskäras på någon punkt, der det aldrig skulle falla en blott nivellör in, om han saknar kännedom om formationens inre förhållanden, att uppsöka det; han skulle blott afväga den synbart lägsta dalgången, der vattenlagret dock stundom ligger öfverbäddadt med så tjocka, täta massor af flötser eller leror, att kostnaderna för dess tömmande der blifva öfver höfvan stora. Vattnet, som leder sitt ursprung från ganska aflägsna höjder, kan likväl rätt ofta på en relativt lägre höjd eller ås, hvilken dock är hela systemet af likartade formationer underordnad, träda helt nära ytan. När nemligen lagret der ej har betydligt större betäckning, än att vattentrycket uppåt blott öfverväges af detta motstånd, så hindras vattnet att bryta igenom och kan e6j skönjas, så att utan undersökning och vana ätt draga slutsatser man ej anar, att vattensamlingen der ligger så nära ytan. Kostnaden att på en sådan punkt arbeta sig igenom detta relativt tunna lager är ringa, och likväl kan vattnet der fullkomligt uttömmas. Så snart dess tryckkraft upphör, som förorsakat en mängd små källådror, hvilka stundom permanent, stundom blott tidtals framträngt genom fina sprickor i de. öfverliggande lagren, utan att förmå tömma vattensamlingen, utsina äfven dessa -källor. Den med dessa förhållanden obekante missledes ofta af dessa fina ådror, som komma från betydligt djup, anser sig böra leda afloppsgrafven åt det hället och råkar in i stora kostnader med stundom ändå otillräcklig verkan. Genom det högre läget af det ställe, der vattnet uttömmes, kan detjemte den fördelen vinnas, att det kan användas som drifkraft eller till öfversilning af nedom liggande fält, derigenom en stor del af kostnaden ersättes. Stundom kan (med stor besparing i tostnad) äfven en serie af borrhål, på rätta punkterna anbragta, åstadkomma en fullkomlig tömning af det skadliga vattnet och tillika lemna tillgång på godt vatten på fera ställen inom den san. manhänganrde bildningen. Att sådana förhållanden, derå teorien för de artesiska brunnarne hvilar, endast återfinnas i de öfver en större yta aflägrade flötseller lerbildningarne, men ej i våra täta kristalliniska berg, torde ej behöfva tilläggas. Men äfven våra mossar och dylager kunna stundom både billigare och fullständigare torrläggas, om man ej uteslutande fäster sig vid afvägnings-instrumentet, utan undersöker alla de jordlager, som omgifva dem och betäckas deraf. Det är naturligtvis på de svagaste punkter af det lerlager, hvilket under sig qvarhåller det från omgifvande höjder derunder nedsjukande vattnet, som detta genom sin tryckning uppåt kan bana sig väg; der uppressas då äfven den uppblötta leran och de lösa jordarterna, deraf småningom bildas en ej obetydlig upphöjning, och likväl bör afloppsgrafven ledas dit och naturens egen medverkan begagnas. Dessa anvisningar böra vi ej förbise. I hvad förhållande flera, på olika djup hefintliga vattensjuka jordlager stå till hvarandra, är ofta svårt, om ej omöjligt, att utröna. Jag har sjelf varit i tillfälle genom en ditledd, 5 alnar djup afloppsgraf sänka en i en mosse befintlig källa, hvars dagöppning, full af det klaraste vatten, höll 36 alnar i diameter, och att dervid observera huru 3:ne, på 800 å 900 alnars afstånd belägna källor samtidigt totalt försvunno, medan en annan, blott 150 alnar aflägsen, åt samma håll belägen källa beböll sin vattenniveau oförändrad; detta bevisar, alt denna sednare hade sin näring af ett helt annat vattensjukt lager än de andra. Sådana fenomener skola vi ofta vara i tillfälle iakttaga, der lerlagren alternera med lösare jordlager i flera vexlande hvarf. Man har åberopat en afdikning, som med en kostnad af cirka 24,000 rdr bko af staten serkställts i Skaraborgs län till allmän belåtenhet, såsom ett bevis, att afdikning kan ske utan geognostisk kunskap. Mig är detta arbete obekant, och jag vill ej betvifla dess ändamålsenlighet. Nästan alla åra vattenaftappningar hafva hitintills beklagligen skett utan denna hjelpvetenskaps ledning, men en vonan fråga är: om det är lämpligt att nu längre förakta detta biträde? Harmligt vore det, om en framtida erfarenhet skulle utvisa, att detta arbete kunnat verkställas antingen vida ändamålsenligare eller för halfva kostnaden eller mindre! Den praktiske landtmannen måste se på kostnaden och be räkna alla fördelarne af ett företag, deribland driftatten ej är den minsta. Många, eljest önskvärda retag få hvila derföre att kostnaden för arbetet, verkstäldt med de vanliga hjelpmedlen, visat sig blifva för stor i förhållande till vinsten; andra hjelpmedel kunna göra företaget till en lönande affär. Dessa rakta torde tillräckligt bevisa, hvad andra länder längesedan insett, att den geologiska kunskapen i och för en afdikning i stort ej allenast är nyttig men vödvändig. Ingen bestrider numera de öfriga naturvetenskapernas inflytande på jordbruket; skulle kunskapen om jordytans bildning och nuvarande beskaffenhet, då det är af denna jordyta vi hemta vår bergning, då vara utan värde? Må vi .narare önska, att detta studium må blifva mera ullmänt! Slutligen må anmärkas att, då denna af staten vekostade undersökning åsyftar att bringa sammansang i de afdikningsärbeten, som, när de företagas, iro till gemensam nytta för hela den areal, hvars vildningar göra ett sädant sammanhang möjligt; då den !edes ej är nödvändig i de trängre. af kristalliniska berg och sandåsar omslutna och med sina jordwflägringar från andra dälder mera isolerade dalsångarne, så bör, vid bedömandet af frågan, det härill beviljade statsanslag ej förvexlas med det statsanslag, som vid hvarje riksdag lemnas till under tödjande af odlingsföretag, då detta sednäre hädanfter som hitintills tilldelas alla, som kunna styrka in befogenhet att deraf komma i åtnjutande. Då jag nu, som jag hoppas, förtydligat mina åsiger i denna iråga, de må för öfrigt lyckas att göra ig gällande eller ej, anser jag det vara en pligt att j ingå i vidare skriftyexling derom, äfven om dessa nina förklaringar skulle blifva föremål för nya missydningar, ty allmänheten har lika rätt att begära pplysning i sak som att befrias från enskilda känslorupperingar. Th. LC. Bohnstedt. MEESE nee Ett Iitet riksdagsbref. Herr redaktör! Behöfver jag väl säga, att undertecknad, om hvarje natt redan drömmer sig vara re;esentant. i borgareståndet, punktligt, i god! a id, och fullt vaken inställde sig vid dörren ill nämnde stånds läktare, den märkvärdiga lagen då hr Böman — representant för det i ltd rökiga Falun — skulle kläda blodig, NR Na äga RR ARE EE