Aftonbladet – 17 januari 1860, sida 2

let bref, som kejsaren tillskrifvit honom. Detta sejsarens bref, i hvilket han kan anses ha ramlagt sitt program med afseende på de påfliga staterna, meddelas i sin helhet uti de ss i dag tillhandakomna utländska tidninsarne, och är af följande lydelse: Eders helighets bref af den 2 December nar lifligt rört mig, och jag besvarar detsamna med fullkomlig öppenhet. Framför allt innat har kyrkans ställning upptagit mina ankar såväl under som efter kriget. Ett af le vigtigaste. skäl, som förmådde mig att så nastigt sluta fred, var sannerligen farhågan utt revolutionen skulle taga större omfattning. Fakta innehålla en oafvislig logik. Trots min hängifvenhet för den heliga stolen, kunde jag ;j undandraga mig en viss solidaritet med den nationalrörelse, som framkallats genom kriget mot Österrike. Efter fredens afslutande gjorde jag i och för lugnets återställande i Romagnan påfven det förslaget, att han skulle gifva denna en särskild förvaltning och utnämna en guvernör åt henne. Kongressens sammanträde förestår. Makterna skola ej kunna misskänna den heliga stolens obestridliga rättighet till legationerna; men icke destomindre kan det antagas, att de icke skola gripa till våld, för -att göra dem underdåniga; ty det blefve då nödigt att för lång tid militäriskt besätta dem. Denna ockupation skulle ge näring åt det italienska folkets hat, ej mindre än åt stormakternas afund. Det vore att gifva varaktighet åt ett tillstånd af jäsning, obehag och bekymmer. Hvad är således att göra? Efter allvarlig pröfning af de olika kombinationernas Svårighet tror jag, jag säger det med ledsnad, att hvad som bäst skulle motsvara den heliga stolens intressen vore — uppoffrandet af de upproriska provinserna. Om påfven för lugnets skull i Europa afstode dem af sina provinser, hvilka i 50 år beredt honom förlägenz het, och om han fordrade garanti för de öfriga, så tviflar jag ej på att ordningen skulle återvända... Den olige fadern skulle då för det tacksamma Italien betrygga fred för lång tid och för den heliga stolen en fredlig besittning af Kyrkostaten. Eders helighet skall, såsom jag vågar hoppas, icke misskänna de tänkesätt, som lifva mig. Ni skall förstå svårigheten i min ställning och med välvilja tyda öppenheten i mitt språk vid hågkomsten af allt hvad jag gjort för den katolska religionen och hennes höga öfverbufvud. Jag har oförbehållsamt uttalat hela min mening; jag har ansett oundgängligt att detta skedde före kongressen; men jag beder E. H. atf, ehvad beslut E. H. än må fatta, tro, att det i ingen mån skall medföra någon förändring i det uppförande jag städse iakttägit i afseende å E. H.,