Aftonbladet – 17 januari 1860, sida 2

Napoleon och påfven. För att bedöma italienska frågans nuvarande ställning behöfver man icke längre hålla sig till anonyma flygskrifter, hvilkas författare man endast kan gissningsvis utleta; man har numera offentliga dokumenter, härflytande från suveränerna sjelfva: å ena sidan ett tal, å den andra ett bref. Nyårsdagen mottog påfven i högtidlig audiens den franska ockupationsarmåns öfverbefälhatvare, general Goyon, och hans generalstab. Roms officiella tidning redogör för högtidligheten och meddelar de vid tillfället vexlade, särdeles anmärkningsvärda orden. General Goyon undvek uti aitt lyckönskningstal på det sorgfälligaste hvarje hänsyftning på den politiska iråga, som uppslukar romerska hofvots hela uppmärksamhet; men hans helighet tog sig icke destomindre deraf anledning att på det lifligaste protestera mot den verldsbekanta flygskriften Påfven och kongressen, och den välsignelse, som han nedkallade öfver kejsaren, kejserliga familjen och Frankrike, vari hög grad vilkorlig. Han nedkallade den nemligen endast under den så tydligt som möjligt uttryckta förutsättning, att kejsaren måtte inse och fördöma de falska grundsatser, som uttalas i den nämnda flygskriften, .hvilken han betecknade såsom en hyckleriets minnesvård och såsom en väfnad af motsägelser. Hans helighets tal hade följande lydelse: Om de lyckörskningar, som ni framfört till oss på de officerares och den armås vägnar, öfver hvilken ni på ett så värdigt sätt förer högsta befälet, hvarje år varit dyrbara för vårt hjerta, så äro desamma dubbelt angenäma för oss detta år, i anseende till de utomordentliga händelser som passerat, och emedan ni meddelar oss försäkringen, att den i Kyrkostaten förlagda franska division befinner sig här till försvar för katolicismens rättigheter. Gud välsigne eder derföre, general, eder och denna franska division och hela franska armån, och må Gud välsigna alla klasser af denna högsinnade nation. I det vi nederfalla inför den Gud, som varit, är och evigt skall vara, bedja vi honom i våra hjertans ödmjukhet, att han måtte i ymnigt mått utgjuta sin välsignelse och sin upplysning öfver denna härs och denna nations höge chef, på det att han, med bistånd af detta ljus, måtte i trygghet vandra sin svåra stig samt komma till insigt om falskheten af vissa grundsatser, som på sednaste tiden blifvit uttalade i en skrift, hvilken kan betecknas såsom en hyckleriets minnesvård, och en väfnad af motsägelser. Vi hoppas, att med bistånd af denna upplysning, eller, fast mer: Vi äro öfvertygade, att han, med bistånd af denna upplysning, skall fördöma de i denna skrift uttalade grundsatser, och vi äro till och med så mycket lifligare öfvertygade derom, som vi ega några dokumenter, hvilka H. M:t för längre tid tid tillbaka haft godheten tillställa oss, och hvilka innefatta ett förkastande af dessa grundsatser. I denna öfvertygelse bönfalle vi till Gud, att han må utgjuta sin ymniga välsignelse öfver kejsaren, hans höga gemål, den kejserlige prinsen och hela Frankrike. Det är om detta tal, som franska Monitören yttrat, enligt hvad vi redan på telegrafväg erfarit, att det aldrig skulle ha blifvit hållet, om påfven dessförinnan hade erhållit