Aftonbladet – 17 januari 1860, sida 2

gårdskanalen af de för fartyg, båtar och varor, som från saltsjösidan inkomma, belöpande afgifter — dessa afgifter, efter indragning af ofvannämnda tre uppbördsköntor, komma att från ech med den I Februari 1860, under hamnfogdeinspektorens uppsigt och ansvarighet, uppbäras af hamnfogdarne vid följande hamnplatser med derunder lydande uppbördsdistrikt, nemligen : Slottsbackshamnen från Norrbro till nya slussen; Södra hamnen; Stadsgårdshamnen från södra hamnen till och med Ersta; Fegelvikshamnen från Ersta öster ut till Danvikstull och Beckbruket och derifrån norr ut från Blockhusudden till Djurgårdsvarfvet; Nybrohamnen från och med Djurgårdsvarfvet, Djurgården till Djurgårdsbron och vidare till utloppet af Djurgårdskanalen med Ladugårdsgärdet samt stranden från Djurgårdsbron till Grefbron och på östra sidan till Kastellet, samt från Grefbron till och med nya kajen vid Ladugårdslandsviken; samt Blasiiholmshamnen från nya kajen vid Ladugårdslandsviken förbi Stallgrånden till och med Sillhofvet, Skeppsholmen på vestrå sidan till Kastellet, Blasieholmsstranden till och med Norrbro. — Vid assistanskontoret äro från och med den 10 till och med den 16 dennes utgifna 3710 lån med 27,418 rdr 50 öre och inbetalda 1841 lån med 16,379 rår 50 öre rmt. — Göteborgs Handelstidning meddelar efter den skottska tidningen The Free Church Record följande adress från skottska frikyrkan till konungen, af Sverge i religionsfrihets frågan: Med glädje betraktande den borgerliga frihet, hvaraf svenska nationen så län ce fröjdat sig, hafva vi med oförställd bedröfvelse förnummit hurusom den rådande lagstiftningen binder den religiösa friheten och att, i stället för att dessa lagar få falla i glömska, man nyligen begagnat tillfället af deras qvarstående i lagboken att åstadkomma en landsförvisningsdom mot några af E. Maj:ts nndersåter för afvikelse från statskyrkan i religiös tro eller åtminstone religiös bekännelse. Undertecknade, ehuru undersåtare af ett annat land, våga nalkas E. Ma:t med denna framställning, emedan, delande med svenska nationen en hjertlig ovilja mot papismen, vi icke desto mindre känna att dessa tvångslagar veika förebråelser mot protestantismen? och bereda en förevänning åt Rom till förföljelser mot de evangeliska protestanterna; emedan vi, ihågkommande de svenska och skottska folkens gamla kamratskap och de tjenster som det förra, under Gustaf II Adolf, gjort protestanstismens sak och norra Europas religiösa frihet, icke kunna undgå att känna ett djupt intresse för Sverges lycka och anseende, samt emedan vi, icke hysande några sympatier för den religiösa tro, mot hvars bekännare lagarne nyligen blifvit vända, eller med deras uppförande :tt vägra vända sig till konungens nåd, äro öfvertygade, att dylika stadgar och utslag äro egnade, i många afseenden, att hindra tillväxten af den lefvande kristendomen och den sanna rättfärdigheten inom svenska kyrkan och nationen. Undertecknade äro glade att känna, det ett tillväxande antal af svenska folket längtar att se dessa lagar afskaffade och att under den aflidne konungens regering och på hans framställning regeringen förelade den sista riksdagen en proposition i detta syfte. Vi våga derföre vördnadsfullt uttrycka för E. Ma:t vår glädje att detta ämne vunnit den svenska regeringens gynnsamma uppmärksamhet, samt hoppas att E. M:t skall hafva den lyckan att utmärka början af E. Maj:ts regering genom en handling, som skall betrygga dissenters från svenska statskyrkan j fri utöfning af deras tro och bekännelse i hvilken form det vara må, som ej kommer i stid med samhällets yttre ordning, och sålunda förebygga det icke styrelsen och landets lagar må blifva ansvarige hvarken för att binda inom statskyrkan dem, som ej tro på dess lära, eller för att synas sanktionera, genom något erkännande eller understöd, den särskilda villfarelse, som må bekännas utom dess sköte.n Undertecknadt i den skottska frikyrkans generalförsamlings namn, i Edingburgh den 13 Aug. 1859 af W:m Cunningham.