Aftonbladet – 14 januari 1860, sida 2

ionerade yrken och inskränker nödvändigeten af koncession till allmänna och polisöreskrifter. Ett kejserligt patent, som är biogadt handtverksordningen, uppräknar likväl n hel mängd undantag, på hvilka lagen ej ger tillimplighet. Men en hvar, som känner len österrikiska regeringens vanliga sätt, kan j slå ifrån sig farhågan, att undantagen ganka ofta skola bli regel. Oskiljaktigt från en verklig handtverksfribet är erkännandet af ättigheten att bosätta sig och bedrifva sitt ;rke, hvarest man finner tjenligast; derom nnehåller patentet dock ingenting. Tvärtom äges deri uttryckligen, att de gällande beimmelserna rörande denna rättighet icke ubbas af handtverksordningen. TI allmänhet ifverlåter lagen mycket åt de förvaltande mynligheterna, och först när den utlofvade komnunallagen utkommer kan man slutligen bemöda dess frukter. Emellertid kan det reaktiva framsteg, som genom denna lag föroeredes, icke misskännas. Om de. för kejsarstaten så vigtiga förhålandena i Ungern torde jag komma att yttra några ord i mitt nästa bref. — Märkliga dödsfall år 1859, Det nyss förflutna året, så rikt på politiska händelser, har äfven sett många stora och märkliga män stiga ned i grafven. Emellertid är det få af dessa män, hvilkas död kan sägas håfva verldshistorisk betydelse. Visserligen finner man bland dem, som lemnade det jordiska under loppet af det nästförflutna året, många, ja till och med ovanligt inånga, som ej blott äro stora för närvarande tid, utan äfven hos efterverlden skola behålla en plats bland fordna och kommande tiders ypperste; men de fleste af sådana nyss hädangångne hade redan utfört sitt värf och uppnått den ålder, då verlden ej kunde vänta mera af dem. Man finner ovanligt många åldriga på nedanstående förteckning. Vi återfinna der många, som redan en lång följd af år stått utanför händelserna, och hvilkas verksamhet vi först nu vid deras död erinra oss. Några andra dogo i den ålder, som anses vara menniskans kraftfullaste til, hvilkas bortgång skall djupt kännas och saknas, och af hvilkas verksamhet vi ännu hade att vänta många goda frukter. Bland dessa äro Prescott, Tocqueville, Stephenson och sist Macaulay; i sanning, den politiskthistoriska vetenskapen har lidit oersättliga förluster. Det är en tanka, som tvingar sig på en, när man år efter år ser sig om efter dem, som voro i lifvet vid årets början, naen som saknas vid dess slut, att tidens stora män jemnförelsevis ej äro lika stora som förflutna seklers. Detta är just ett bevis på mensklighetens tilltagande utveckling. Det är ett faktum att menskligheten går med stora steg fram på en bana, som leder till mera likhet ilefnadsförhållanden och upplysning. Skilnaden mellan menniskorna har börjat att starkt minskas i de civiliserade länderna. Det är nu långt flere, som deltaga i det stora arbetet än förr. Arbetet är fördeladt på så många, och derföre stå icke längre många så högt öfver sina medarbetare. Det är demokratien i andens verld. Här följer förteckningen öfver de märkliga: ste dödsfallen under loppet af 1859: Regenter och furstliga personer: Mulei Abder Rhamar kejsare af Marokko (81 år); erkehertiginnan Ann: Maria af Österrike; drottning Stephanie af Portuga prinsessa af Hohenzollern (22); Oscar konung ai Sverge och Norge (60); markgrefve Wilhelm af Ba den (67); Henrik XX af äldre linien i Greiz; Mari: Paulowna (73), kejsar Pauls dotter, storhertiginna a Weimar; arfstorhertiginnan Anna af Toscana, födc prinsessa af Sachsen (23); Ferdinand I, konung a begge Sici.ierna; prinsessan Sophia af Weimar (8) furstinnan Maria Helena af Windischgrätz, född her tiginna af Mecklenburg-Schwerin (35); erkehertig Jo han af Österrike i GCrätz (77), 1848 tysk riks föreståndare; Stefanali Vogorides, arffurste till Samo: (90 år). Militärer: Sir William Eyre, bekant från engelske Kafferkrigen och Krimkrigen (53 år); Espinasse f. d. fransk inrikesminister, fallen vid Magent: (48 år); Clere, fransk general vid Magenta; preus siske generalen Witzleben; danske viceamiralen Sei delin (80 år); f. d. svenske sjöministern Ulner; öster rikiske fälttygmästaren Auersperg; fälttygmästarer Jellachich, ban af Kroatien (58); Beuret, fransk ge neral vid Montebello; Hedemann, dansk öfvergene ral 1848; Jose Valera y Vanera, brigadier i spansk: flottan (Pelissiers svärfader); generallöjtnanten sir Jo seph Thackwell, veteran i engelska armån; genera Talandier i Limoges (stående som chef i Strasbur; vid Louis Napoleons försök 1836); friherre Zweibric ken, bayersk kavallerigeneral; general F. Ch. Whit (99 år), engelsk officer sedan 1781; Henderson, nord amerikansk general; Rockhausen, sachsisk genera (67); fältmarskalk Dohna i Berlin (75); Brunneck preussisk infanterigeneral; statsrådet Zimmermann tysk militärförfattare, grundläggare af Allgemein Militär-Zeitung i Darmstadt; Boust, fransk genera död uti Susa i Piemont; sir John Slade, den näs äldste officer i engelska armån, fader till Muchava pascha (98); furst Karl af Windisch-Grätz, fallen vi Mincio (brorson och måg till den bekante W.); grefv Georg v. d. Decken, hannoversk kavallerigeneral österrikiske fältmarskalklöjtnanten Joseph Rocca preussiske generallöjtnanten grefve Brähl i Potsdar (68); Ysenburg, bayersk generalmajor; Gerard Goffe lin, engelsk generalmajor (90); Boer de Nazy Berivc österrikisk generalmajor, fallen vid Melegnano; Ba ker, engelsk viceamiral (70); Bowyer, engelsk konter amiral (70); Hirsehfeldt, preussisk general; sardin ska generalerna Arnoldi, Molloro och Perrier, vi Solferino; Auger, fransk artillerigeneral, vid Solfe rino; Lamirault, fransk divisionsgeneral, vid Solfe rino; Löwenkampf, österrikisk generalmajor, vid Ma genta; general Gunkel (83), afrättad som mördare Holland. Vetenskapsmän. Läkare: Professor F. Dietrich An sa JAA SN. manfanosnrR Damerna Ttaliana ho